onsdag, september 27, 2017

You're the best thing about me.

Idag firar jag två år med mannen i mitt liv.
Jag vill säga tack för allt jag fått uppleva tillsammans med dig under den här tiden. Tack för allt från de första helgerna tillsammans när vi tittade på serier ihop i min soffa och spelade Leauge of Legends ihop vid mitt köksbord. Soffan och köksbordet som idag är våra, för jag har lyckan att få ha ditt namn på min dörr och dela varje dag med dig.


Tack för att jag fått spendera några av mina största höjdpunkter de senaste två åren tillsammans med dig. Tack för min 25-års dag på Ystad Saltsjöbad. Tack för varje Dreamhack-event vi varit på. Tack för våra sena pokewalks. Tack för vår mysiga helg i Stockholm som kändes längre än den var. Tack för vår första stora resa tillsammans till Las Vegas där vi spelade bort våra sparpengar och fick panga med coola vapen. Tack för vår 12-timmars regniga miniresa till Göteborg och Coldplay. 


Tack för alla serier och filmer du visat mig. Tack för att du står ut med mitt humör när jag är hungrig och är som en arg fågel. Tack för du står ut med mig när jag är på flumhumör och störar mig med dig en hel lördagsmorgon. Tack för du börjat träna tillsammans med mig och för att du inte äter mina matlådor trots att du svälter efter jobb. 



Tack för du får tar hand om mig när jag bryter ihop. För du får mig att skratta när jag egentligen vill gråta. Tack för du accepterar att jag är en crazycatlady och åkte med mig och hämtade Jinkxs när jag var ett vrak - trots att du inte ville ha fler katter! Tack för du ser mig på ett helt annat sätt än jag ser mig själv. Tack för du valt mig varje dag under dessa två åren. 



Tack för att du är du.
Tack för att du är min Bobo. 
Tack för att jag är din Sessan!

tisdag, september 12, 2017

If tears could build a stairway..

"..and memories a lane.
I would walk right up to Heaven
and bring you back again.

No farewell words were spoken,
No time to say "Goodbye".
You were gone before I knew it,
and only God knows why."

- - -

Den 10 september blev min morfar en ängel.
Det gick fort, fortare än någon av oss kunde tänka oss. Han var inte sjuk, han var inte gammal. Han var inte färdig. Jag var inte färdig med honom. Han skulle ju se mig gifta mig, få träffa sina barnbarnsbarn. Nu kommer han inte kunna göra det.

Jag har fortfarande inte förstått att han är borta.
Fortfarande inte greppat att jag aldrig kommer få se eller krama min morfar igen. Jag kommer aldrig få höra honom säga "Hallå, det är din gamla morfar" på andra sidan telefonen när jag ringer det där numret jag kunnat sen jag var hur liten som helst. 

Jag är så förvirrad i mina känslor.
Jag har inte gråtit än. Vet inte om det är för jag inte greppat vad som hänt eller vad det beror på. Men det känns fel att inte gråta. Det känns fel att verka så stark när resten av familjen är trasig. Men sen pratade jag med mamma som sa att hon inte sörjer fullt ut eftersom hon vet att mormor mår så dåligt det bara går att må just nu. 

"Det värsta för en förälder är att se sina barn vara ledsna" sa mamma.

Och jag förstår ju vad hon menar
Jag tänkte likadant i söndags när jag klev in i rummet på sjukhuset där mamma och mormor satt. Jag ville vara stark för dem, för mormor som förlorat sin livskamrat, för mamma som precis förlorat sin pappa. 

Jag är glad att det gick fort morfar.
Jag är glad att du slapp lida. Glad att du slapp behöva ligga i en sjukhussäng i flera veckor eller månader. Glad att du slapp behöva ha flera olika personer från hemtjänsten som kom hem och tog hand om dig. Jag är glad att du fick en sista morgon tillsammans med mormor innan ditt hjärta inte orkade mer och jag är glad att du fick somna in hemma i din egen säng. Jag är glad att du var frisk och vid medvetande tills dagen du togs ifrån oss. Jag är glad att jag får minnas dig som min morfar, samma morfar du varit i 26 år. 
.
Jag lovar att vi tar väl hand om mormor
Hon blir inte ensam och vi ska se till så hon vet hur hon startar värmen i huset så hon slipper frysa. Micke, Dennis och Ali tar hand om trädgården och jag och Jennifer hjälper mormor handla och städa. Sen äter vi middag ihop, med en tom stol runt bordet som är reserverad för dig.Du behöver inte oroa dig, vi ska ta hand om henne åt dig.

Vila i frid älskade morfar.

tisdag, januari 03, 2017

2017

Måste säga att jag ät duktig på det här med bloggandet.. 

Vad ska man skriva om? 

torsdag, januari 07, 2016

2015

År 2015 är slut och jag vill sammanfatta året. 
2015 gick så fruktansvärt fort och det känns som det bara är någon månad sen jag stod i korset i Annestad och skålade utanför min första egna lägenhet. Men det är mer än ett år sen nu och det har hänt så fruktansvärt mycket sedan jag stod där och skålade in 2015. 

2015 började med att jag blev färdig med min utbildning
Jag tog äntligen examen efter 3,5 på högskolan. Jag var färdig, jag blev förskollärare istället för student. Jag började mitt första riktiga heltidsjobb med en provanställning på 6 månader. Det kändes direkt att jag valt helt rätt yrke men ju längre jag jobbade på detta stället desto mer märkte jag att jag valt fel plats att jobba på och i somras sa jag upp mig och började jobba på en annan förskola. Det visade sig att det var det bästa valet jag gjort och jag trivs som fisken i vattnet bland mina 20 tre till femåringar och underbara kollegor som dragit fram de bästa i mig som förskollärare. Jag lär mig fortfarande så fruktansvärt mycket och många gånger känns det inte som att jag jobbar när jag är på jobb. Jag bara trivs! Och jag får konstant besök över hur duktig och kompetent jag är trots min unga ålder och korta tid inom yrket.

Min umgängeskrets har förändrats drastiskt 2015.
I början av året hittade jag och Caroline tillbaka till varandra väldigt fort när hennes liv föll samman tidigt i januari och jag hämtade min trasiga vän mitt i natten. Bara två veckor senare valde jag och T att gå skilda vägar (men fortsatte vara vänner) och jag fick möblera om mitt liv och Carro fanns där för mig. Sen dess har vi praktiskt tagit suttit ihop. Vi gick sönder båda två och vi har vuxit ihop under 2015.

Under våren/sommaren försvann en hel del vänner på olika sätt.
En del missförstånd, en del jag växte ifrån och en del som valde att lämna av andra anledningar. Det är fruktansvärt synd för jag saknar många av de som jag inte pratar med dagligen längre. Det är fina människor som jag hade väldigt betydelsefulla relationer med och jag skulle gärna se dem i mitt liv igen. Men när en dörr stängs öppnas ett fönster säger man och en utav mina närmaste vänner kom tillbaka till mig 2015. Min finaste BeaBaby som jag saknat så hjärtat brustit emellanåt. Jag har även fått kontakt med en del nya människor som fått mig att se annorlunda på mycket. Människor som verkligen får mig att må bra. Människor som är riktiga, ärliga, raka. Människor som fattats helt enkelt. 

Några av människorna som försvann för mig har försiktigt hittat tillbaka och även om relationen inte är detsamma så är jag glad att jag har dem i mitt liv. 

När jag tittade mig i spegeln januari 2015 satte jag stopp.
Jag misshandlade min kropp med långa dagar av kontant spelande vid datorn, snabbmat och väldigt lite "röra på mig". Jag ändrade min kost drastiskt och på 2 månader trillade 14kg av min kropp tillsammans med väldigt många centimeter. I december hade jag gått ner 20kg och byggt upp muskler i främst rygg för att orka på jobbet men även i resten av kroppen. 

Vad jag åstadkom under 2015 är något jag aldrig trodde själv. Jag trodde aldrig att jag skulle bli tjejen som stack iväg på 2 timmars träningspass efter jobb - bara för det var kul! Att träna har blivit något jag inte vill vara utan, jag behöver det nästan för att sova gott annars känner jag mig rastlös i kroppen. 

2015 var mitt år av förändring!
Jag åstadkom otroliga resultat i träning, jag köpte lägenhet, började jobba på riktigt, jag fick nya fina vänner, gjorde mig av med människor som tyngde ner mig. Jag hittade mig själv 2015 och jag kan bara hoppas att 2016 blir ett lila bra och givande år!


tisdag, december 15, 2015

She woke up one day and threw away all her excuses

För ungefär ett år sen fick jag nog.
Jag fick nog på att inte hitta kläder jag tyckte satt bra, blev trött på att alltid undra vad folk egentligen tyckte om mig. Det var inte bara kroppen som värkte längre utan det satte sig verkligen på psyket på mig och jag undrade hur jag kunnat låta det gå så långt. Jag blev trött på att känna att mig obekväm i mitt eget skinn

Så i februari satte jag igår med en förändring. 
Jag la om min kost helt och hållet och på 2 månader rasade jag 14 kg. Det är något av det sjukaste jag åstadkommit och förändringen märktes direkt på hela mig. Motivationen svajade rejält när jag nästan gick in i väggen och fick stressmage p.g.a. mitt förra jobb och jag tog en paus i min diet men fortsatte tänka på vad och hur jag åt under 4 månader och gick endast upp 2 kg under sommaren.

När jag började mitt nya jobb i augusti började jag även träna.
Jag var på gymmet 3-6 gånger i veckan och det tog inte lång tid innan det blev en vana. Utan att jag märkte det blev det ett beroende och någonting jag behövde i min vardag. Någonting som fick mig att må så fruktansvärt bra och känna mig stolt över mig själv.

Idag är det 5 månader sen jag började träna ordentligt.
Jag mår bättre på alla möjliga sätt. Kroppen värker inte längre för den är sliten. Den värker av träning, när jag pushar mig själv, när jag klarar saker jag aldrig trodde jag skulle klara. De där ömma musklerna är det bästa jag vet. Mitt psyke börjar också återhämta sig även om jag fortfarande inte förstår vad jag åstadkommit. Jag tittar i spegeln och ser samma Sandra som jag alltid sett. Jag ser inte att jag tränat och ätit bort massor med kilo och centimeter från min egen korpp. Jag köper fortfarande kläder i min gamla storlek och många klädesplagg sitter ordentligt mycket för lösa på mig idag.

Sammanlagt under detta året har jag gått ner 20 kg. 
20 kilo, det låter inte mycket i mina öron. Men när jag håller samma vikt i händerna på mina bodypump pass är det svårt att förstå att jag gått och burit på det där på min kropp varje dag. 20 kilo ser inte mycket ut i mina ögon men när jag ser det på vågen och tänker på var jag var för ett år sedan så blir jag så motiverad att pusha mig själv ännu hårdare under 2016 och gå ner ännu mer.

För det är planen!
2015 var året då jag startade den kanske viktigaste resan i mitt liv. 2016 ska jag fortsätta och nå nya mål. Jag ska bli bekväm i mitt eget skinn, köpa kläder och inte behöva tänka på hur de ser ut när de sitter tight över mage eller lår. Jag kan, jag vill, jag ska!


onsdag, oktober 21, 2015

Önskelista 2015

Iår önskar jag mig inte mycket. 
Jag är så nöjd med allt i mitt liv och det känns bortskämt och fel att be om mer. Jag har en hel och frisk underbar familj, min bästa vän, vänner att skratta med, en fin lägenhet, djur som ger villkorslöst med kärlek, ett jobb jag trivs på och ett gymkort så jag kan syssla med min för tillfället största hobby. Hjärtat slår lite fortare då och då och jag ler i allmänhet mer än förr.

Iår önskar jag mig främst att livet fortsätter så

Det enda som jag känner att jag har för lite av är bläck på kroppen och kläder att svettas i. Så lite pengar till tatueringar och träningskläder är välkommet till jul! Hihi!

tisdag, oktober 20, 2015

Bästa vän, grattis på födelsedagen.


Ibland möter man en människa.
En människa som har samma rytm på hjärtslagen som du. En människa som förstår sig på orkanen du har i tankarna. En människa du kan skratta med, från hjärtat. En människa som det bara klickar med. 

Jag har hittar min människa.

Det sa klick med den här människan för längesen.
Det var min lillebrors vän och hon var ofta hos oss. Hon började spendera mer och mer tid tillsammans med mig av olika anledningar och sen dess har vi varit nära vänner. Det var inte förrens i januari detta året som vi blev varandras andra hjärthalva. 

Hennes värld rasade samman och bara två veckor senare fick jag möblera om mitt liv av samma anledning. Vi gick sönder tillsammans och har sen dess växt ihop. Jag hade inte klarat mig utan henne. Hon är systern jag aldrig fick och jag älskar henne till universums ände - alltså i oändlighet. Jag är den bästa versionen av mig själv med dig. Någon som skrattar så magen krampar och ögonen rinner. Någon som inte behöver dölja tankar och känslor, för med dig kan jag vara sådär brutalt löjligt ärlig. 

Vi pratar genom låttexter och lever oss in i serier för att få slippa den riktiga världen några timmar. När världen inte är som vi vill tar vi en biltur till Sturup-rondellen med musik på högsta volym och sjunger så rösten brister. Vi har terapi med målarböcker och vi super på tisdagar trots att vi ska jobba dagen efter. Vi sitter nyktra på fester där alla andra dricker men det är alltid vi som har roligast ändå. Vi kommer till kräftskiva med sheriff-hatt och boa och du hoppar i containrar efter godispåsar. Vi sjunger och dansar till "hajarna" mitt i natten i Båstad och gubben vid mitt garage är stensäker på att vi har kiss och bajsfetish. Vi färgar håret på fyllan och dör av garv när Busan leker flipperkula i sin bur med sele på. Vi åker till Ystad Saltsjöbad och varvar ner för att orka med en hel helg i Båstad tillsammans med Norlie & KKV och Maskinen och ingen sjunger högre än vi till Tomas Ledin. Vi stöter på lie-kvinnan och hennes paraply och skrämmer livet ur pestsmittade kaniner. Vi tar ingen efterrätt på Jensens och att utbyta dickpics är en hobby.

Detta året har kommit med så mycket förändringar och jag hade utan tvekan kollapsat utan dig vid min sida. Du har varit någonting som varit konstant. Jag önskar jag kunde ta bort allt som värker och gör ont i dig och ersätta det med bra och fina känslor. För du är värd det, alla dagar på året. 

Hade jag kunnat hade jag gett dig möjligheten att se dig själv genom mina ögon i födelsedagspresent. Istället får du lite annat. Men jag hade velat ge dig möjligheten att se hur vacker och betydelsefull du är i mitt liv. Hur mycket jag tycker du är värd. Så mycket kärlek jag har för dig min fina bästa vän. 

Jag finns alltid här för dig, glöm aldrig det! 

Jag älskar dig.

söndag, oktober 18, 2015

tisdag, oktober 06, 2015

Ge mig 27 november

Världens finaste Melissa Horn.
Den 27 november släpper hon äntligen ett nytt album. Och Gud vad jag längtar. Min själ behöver henne och hennes musik. Jag behöver någon som sätter mina känslor i ord. Och ingen gör det bättre än Melissa..


torsdag, september 17, 2015

Elastiskt hjärta



I wanted it, I wanted it bad
But there were so many red flags
Now another one bites the dust
Yeah, let's be clear, I'll trust no one

You did not break me
I'm still fighting for peace

Well, I've got thick skin and an elastic heart,
But your blade - it might be too sharp
I'm like a rubber band until you pull too hard,
Yeah, I may snap and I move fast
But you won't see me fall apart
'Cause I've got an elastic heart

onsdag, september 16, 2015

Heart without a home

Du känns hemma för mig.
Men sanningen är den att jag har känt mig hemma i flera personer som lämnat mig hemlös. Jag har flyttat in i hjärtan och blivit vräkt utan anledning. Så att behöva hitta ett nytt hem efter dig är inget som kommer bli svårt. Varenda människa på jorden kan bli ett hem.

Skillnaden är bara att du var de där trygga hemmet
Som känslan av att vara hemma hos mamma och pappa efter att man flyttat hemifrån. Att vara i rummet där man växte upp och formades till den man är idag. Du har alltid varit hemmet jag kommer tillbaka till. Hemmet som finns med goda råd och leenden, varma hjärtan och kärlek som ingen annanstans.

Och det svider att försöka öppna den där dörren och inse att du bytt lås..

Det känns ännu sämre nu

Idag känns det lite extra
Det känns att du inte finns kvar. Det känns att du valde bort mig och det känns att jag gett allt för att ge oss en chans efter alla dessa år. Det känns att jag förlorat nu. 

Jag har kraschat i bottnen nu.
Jag har kraschat och gått sönder och bitarna av mig ligger överallt och ingenstans. Men jag vet att du inte är slutet för mig, även om det känns som att jag du tog allt jag hade så finns det delar kvar av mig som du aldrig fick. Någonting i min sönderrivna bröstkorg kämpar fortfarande och det kämpar för att skydda mitt hjärta. 

måndag, september 14, 2015

You suck at love.

Du förtjänar inte mig.
Jag vet med all säkerhet att du inte förtjänar mig längre. Inte efter allt som hänt, alla lögner du dragit, alla gånger du inte vetat vad du skulle säga, alla gånger du ignorerat, alla gånger du fått mig att tro att saker ska bli bättre fast dom aldrig blev det. 

Du förtjänar inte mig längre.

Men det känns fortfarande som att jag förtjänar dig.
För jag har gett så mycket av mig själv. Jag har investerad tid och energi på att få oss att hålla. Försökt reparera varenda del du förstört. Jag har lagt så mycket energi på att ha kvar dig i mitt liv.

Det är inte rättvist.
Det känns inte rättvist att bara släppa och ge upp. Att låta allt rinna ut i sanden och gå ifrån allt vi haft. Det känns inte rättvist att jag ska behöva lämna dig och gå ifrån tomhänt. 

onsdag, september 09, 2015

Öppning

6.30 och ögonen vill sova någon timme till. Men det är bara att jobba på!

måndag, september 07, 2015

Men typ så känns det ..

Ifall jag skulle blunda,
Riktigt hårt?
Riktigt länge?
Försvinner allting då?

Bloggtorka

Hej allihopa.
Jisses vad längesen det var man skrev här. Det har hänt en hel del och tänkte väl ta och berätta lite kort. Inte för jag tror jag har några läsare kvar, ha-ha.

Jag och boyfriend har gjort slut.
Jag tror det var senast jag skrev, bara någon dag efter att det tog slut. Vi var vänner ett bra tag efter det men i somras rann det ut i sanden på grund av olika anledningar.

Jag har köpt lägenhet.
Jag tror jag har skrivit om det här i bloggen en miljon gånger. Att det är en dröm jag haft, att köpa egen lägenhet och nu har jag gjort det. Det känns så overkligt. Här är bilderna som var med i lägenhetsannonsen:



Det har blivit lite omgjort
Köket går fortfarande i svart, vitt och grått och badrummet ser likadant ut! Men vardagsrummet är lite mer rött och det står en större säng i sovalkoven!






söndag, januari 25, 2015

lördag, januari 24, 2015

furby och middag hos föräldrar

Idag har jag och mina T:n varit på middag hos mamma och pappa.
MiniT fick en Furby Boom som vi alla suttit och lekt med halva kvällen i princip. Så himla söt liten leksak, skulle kunna ha en egen bara för den var så söt. Ha en som kunde följa med till förskolan och stå där och vara söt! Barnen hade nog älskat det!



Jag är fortfarande sjuk, vilket suger.
Får hoppas jag är bättre tills på måndag så jag är pigg på jobbet!

fredag, januari 23, 2015

finaste carro

Idag har jag myst med Carro!
Vi har passat huset hemma hos mamma och pappa så det blev tjejkväll med pizza och bada jacuzzi! Awesome på alla sätt och vis förutom att vi båda blev sinnessjukt hesa och har ont i halsen nu i efterhand.



torsdag, januari 22, 2015

onsdag, januari 21, 2015

tisdag, januari 20, 2015

stängning

Jobbade 9-18 idag
Känns i kroppen hur trött man är efter de där långa dagarna. Inte känt så sen hemtjänsten i somras, så himla skön känsla jämfört med hur degig man känner sig annars. 

Nu blir det sova eftersom jag börjar 7.30 imorgon. 

måndag, januari 19, 2015

sovvila

Sitter på jobbet nu, på sovvilan. 
Det är min första dag och så himla många intryck. Massa barn och rutiner och föräldrar. 

Föräldrarna. 
Det är en punkt som kan vara svår men också helt underbar! Allt beror på hur man bemöter dem! Det ska bli så himla kul att se vad detta kapitel i mitt liv ger! 

Nu får jag minsann återgå till sovvilan, snart dags för mellis! 

lördag, januari 17, 2015

examensfest

Idag hade vi examensfest för mig hemma hos mamma och pappa.
Fick superfina presenter av alla som var med, och jag är så glad att nästan alla kunde komma och fira min examen tillsammans med mig. Bland annat fick jag dessa ringar av mormor&morfar (den till vänster) respektive mamma&pappa (den till höger). Så himla fina ringar så jag knappt vågar använda dem, men samtidigt vill jag visa upp dem för hela världen!


fredag, januari 16, 2015

torsdag, januari 15, 2015

im done

Sista skolexaminationen på några år nu. AWSOME

onsdag, januari 14, 2015

tisdag, januari 13, 2015

recept på huvudvärk


huvudvärk a la deluxe

Någon som vill adoptera min huvudvärk?
Nej, jag tänkte väl det.

Idag har jag varit uppe tidigt, pluggat och sen vart hemma hos mamma och pappa. Kom hem för nån timme sen och nu tänkte jag fixa käk. Får se vad jag hittar på, kanske lite plockmat!

måndag, januari 12, 2015

plugggggggggggg

Sista veckan plugg nu.
Känns helt löjligt att det redan gått 3,5 år. Jag vill ju plugga mer...

söndag, januari 11, 2015

boyfriendtime

Idag har jag bara myst med boyfriend.
Vi lagade god middag tillsammans, lövbiff och potatisklyftor med vitlökssmör och beasås, så jäkla gott! Nu är vi hemma hos mig och tittar på en serie som vi fastat för - Touch! Så grymt bra så det är ett riktigt grymt serietips!

lördag, januari 10, 2015

hemma!

Ikväll har jag myst hemma hos mamma och pappa!
Åt där hemma och satt och snackade en massa. Känns så skönt att åka hem och umgås med föräldrar nu när man flyttat hemifrån, det känns som man umgås på ett helt annat sätt än när man bodde hemma.

När jag kom hem satte jag igång och började titta på One Tree Hill för typ femtioelfte gången någonsin. Älskade serie!