måndag, december 31, 2007

so this is 2007?

Jag borde ju skriva en nyårstext, det är liksom det som är inne verkar det som. Jag vet inte om jag växt som person det här året, men det gör man ju egentligen varje år. Jag inledde detta året med Sarah, men jag kommer avsluta det med släkten. Jag inledde året med en ny betydelsefull vänskap, men jag avslutar det med bara minnen. Jag inledde året med en negativ syn på kärlek, och jag avslutar detta året med en kanske lite mer positiv syn på det. Jag inledde mitt 2007 med hopp om ett bra år, fast Sarah sa att det skulle bli ett år fullt med ångest, och vi avslutar året med ångest för det var det året var.

Jag hoppas att 2008 ger mig mer än vad 2007 gjort. Men för att visa att mitt 2007 är slut ska jag iaf ge er någora positiva punkter från året.
  • Nyår var helt underbart roligt, tack Sarah baby!
  • Jag inledde en vänskap med Eric, den betyder fortfarande, tyvärr existerar den inte mer!
  • Vi hade en överraskningsfest för Sarah som var väldigt lyckad och fylld av skratt.
  • Jag fyllde 16, bara en sådan sak va?
  • Allsvenskan satte igång, väl efterlängtad.
  • Jag åkte upp till Gävle och Richard för första gången - b-e-a-u-t-ifuuuuul! Jag älskade staden!
  • Familjen åkte ner till Spanien i en vecka!
  • Jag gick ut nian med bra tillräckligt bra betyg.
  • Jag kom in på mitt första val på gymnasiet - Infokomp - en skola att längta till!
  • Jag fick ett jobb på kollo i Hästveda i 3 veckor på Lillängen. Dessa tre veckor kommer jag minnas föralltid så otroligt underbart!
  • Sommaren spenderades med Sarah, Pontus och Eric, helt totalt lyckad sommar! Slutade tyvärr mindre trevligt.
  • Släkten åkte ner till Spanien och firade mammas födelsedag i en vecka, mycket lyckat om jag får säga så.
  • Dagen efter åkte jag och Sarah upp till Gävle till Richard i fyra dagar och tittade på fotboll, umgicks och var allmänt fjantiga. Detta är datum som jag aldrig glömmer! 22-25/9-07!
  • Vi hade en överraskningsfest för Lillebror som också var mycket lyckad.
  • Jag och Sarah testade att lana för första gången vilket jag är sjukt chockad över men det var otroliugt kul!
  • Det firades julafton och idag ska det firas nyår.

Jag har inte mycket att klaga för även om det har varit mycket skit under årets gång.

Nyår ska firas hos mormor med släkten och kareoke, god mat och mycket skratt. Så nästa gång jag bloggar är det plötsligt nytt år och ja, då börjar bloggandet på riktigt, ska försöka skriva varje år och jag har planer för nästa år:

  • Jag ska hålla mitt nyårslöfte - mer träning, friskis&svettis here i come.
  • Jag ska blogga mer ofta och om lite viktigare saker, fotbollen ska komma fram mer i min blogg och även nyheter som jag ska skriva om.
  • Mitt skolarbete ska skötas som det gjort hela denna terminen.
  • Jag ska hålla bättre ordning på mitt rum så att jag får möblerat någon gång.
  • Min bilddagbok ska vara lite mer seriös och jag ska försöka få upp fler bilder på bloggen för nu är det nästan bara videos och text, lite tråkigt i längden.

Nu ska vi ner på stortorget och titta på något mamma ville se sen ska vi bort till mormor, så ja.

God fortsättning och gott nytt år.
Er bloggare - Sandra Olsson!

lördag, december 29, 2007

i only wanted ..

Jag vill tillbaka till skolan, jag vill börja med jobbet igen, jag vill ha fotbollssäsongen igång igen, jag vill ha något att göra.

Jag fastnar i mina tankar och jag hatar det, jag hatar lov, jag hatar det. Jag har inget att göra man sitter bara inne och typ gör ingenting? Jag får tid att tänka på det där som jag inte ska tänka på.
Jag får tid att tänka på att det är ett år sen vi kom nära varandra att du fanns där när jag hade för mycket att tänka på och prata med mig bara.
Jag får tid att tänka på att jag tappar folk på vägen där jag går, dem försvinner liksom. Och jag orkar inte tänka på det.
Jag får tid att tänka på hur det kommande året kommer bli, jag får tid till att tänka på sådant som jag inte vill tänka på, sånt som bara kommer på vintern.

Jag vet inte varför jag blir så här på vintern, kanske mörkert, kanske kylan .. kanske bara årstiden? Det ska vara så mycket glädje över nyår, jag orkar inte ens bestämma mig över vad jag ska göra. Jag kan inte ens bestämma mig, för .. jag vet inte ens varför?

Blä, jag ska ut en sväng på stan senare iallafall med Thess, sen vet jag inte vad som händer.

Och ja, jag är kass på att blogga nu, men det skiter jag blankt i, orkar inte!

fredag, december 28, 2007

keep him close to your heart

När du inte kan vara nära honom i verkligheten måste du hålla honom nära ditt hjärta. För du måste förstå och du måste acceptera - att han kommer inte närmare än så.

S

tisdag, december 25, 2007

i really like christmas

Nyss hemkommen från mormor och morfar och julfirandet. Jag fick en hel del vackra presenter:

  • En ny DVD - bästa julklapp (som verkligen behövs då jag inte kan spela några filer alls på min nuvarande)
  • Ett par bluetooth hörlurar till min mobil - bästa julklapp (som jag är löjligt förälskad i)
  • En Johnny Depp bok (jag dräglar fortfarande för den)
  • En astronomibok (i loooove it)
  • Ett armband av Sarah (sitter med det på mig nu, cp-löjligt lycklig för det)
  • Pengar (500 kronor, alltså ersatte det hälften av julklapps handlandet)
  • Sen lite annat smått och gott som jag inte tänker skriva upp en för en.

jag har en ny idol


Alltså denna lilla filur är nog den sötaste på väldigt länge, och han har fan exakt min humor också. Jag bigtime älskar Aschmed bara för att han alltid får mig att skratta.

"Silence, I KILL YOU!!!"
"STOOOOP TOUCHIING MEEE"
"Jingle bombs"
"I have a nasty plan for christmas in Irac"

måndag, december 24, 2007

merry fucking christmas

Nu ska jag vara negativ, trots att det är jul.
Vi har ingen snö och jag har inte sett några flygande renar på himmlen och månen är inte så där stor som den är på alla jul filmer jag någonsin sett. Glittret i granen glimmar inte heller sådär vacker så det bländar en och julsångerna sjungs inte med lika fina röster i mina högtalare. Julklapparna bygger inte berg under granen och det skulle väl vara hemsk att behöva säga att mitt rum lyste i helsingborgs röda färger bara för jag ville ha lite julstämning. Så nej, mitt rum har ingen jul känsla då det mest liknar ett labratoriom för någon psykstörd professor med all skumm belysning.

Men som sagt, man får väl ändå fira julen, packa ihopa ett dussintal paketer i bilen inslagna som ändå ska hem upppackade sen igen. Man får dra på sig dem här finkläderna och åka till mormor och äta julmat och man får acceptera att man inte kan ha julstämning i sitt rum för att det skulle likna helsingborgs färgerna. Man får acceptera att det inte liknar julen i filmer och att sångerna inte sjungs att några proffs. Vi får helt enkelt acceptera att vi inte har något vitt täcke över Malmö (även denna julafton).

För det är väl i grund och botten inte allt ovastående som verkligen räknas? Nej!
Det som räknas är just det här jag kommer få imorgon, en julafton med min släkt som vilket år som helst. Jag kommer sitta på min plats när vi ser Kalle Anka jag kommer sitta och äta julmat på min speciella plats i mormor och morfars vardags/mat-rum, platsen bredvid moster Anneli och kusinen Dennis. Jag kommer sitta på min plats i soffan när vi delar ut paketer och sen kommer jag sitta där hela kvällen och njuta av mina julklappar. Så är det varje år, så varför inte iår?

Och jag nöjer mig med det, så in i helvete, jag önskar mig bara en annan sak i världen och det är att Jonas skulle sitta med där hemma hos mormor och morfar, då skulle allt vara perfekt.

Men inget är perfekt eller hur?
Inte end julafton 2007, inte iår heller. För om jag väl skulle få fira jul med Jonas så skulle jag vilja ha någonting annat. Så - trots att det är jul och man får det mesta man önskat sig i paketer under granen så blir vi aldrig nöjda.

Så, nu är det julafton och god jul önskar jag!

lördag, december 22, 2007

ge mig vår, ge mig allsvenskan, ge mig årets bästa tid

Jag håller med Carlo som skriver krönika för himmelriket till fullo. Vår värsta tid är nu, och det blåser kallt över Malmö och dess stadio.
Jag kommer på mig själv med att köpa julpynt i ljusblått bara för att mitt rum ska få lysa i denna vackra färg. Jag kryper ihop i soffan med min MFF filt och tittar på fotboll genom TV:n i länder som fortfarande har vett nog att ha fotbollssäsong även över vintern.

Jag sitter i en lägenhet i Malmö centrum dagarna i ända och längtar. Jag åker till mitt jobb i kombihallen varje fredag, fotbollstränare i fotbollsskolan, och tränar de här små 7åriga fotbollskillarna som bara längtar efter att få spela matcher ute på Bulltofta varje söndag, men vinterns kyla hindrar dem än så länge.
Jag åker dit, till kombihallen mitt jobb, och ser hur tom och kall stadion är. Jag ser hur den liksom gömmer sig för omvärlden efter året som gott, samtidigt som man ser hur vår nya stadio, Swedbank Arena klar 2009, sakta men säkert och stolt reser sig. Och man längtar, man längtar så hjärtat håller på att spricka i bröstkorgen på en.

Och nu har även jobbet fått ta semester, och jag förstår hur barnen kände när de gick ut ur kombihallen förra fredagen för att vara borta från sin fotbollsträning i endast 3 veckor. Medans vi vuxna människor brister i kanterna för 5 månader utan allsvenskan. Jag minns att jag sa en sak när jag berättade för killarna att dem skulle få ledigt från fotbollen ett tag. Jag sa "Ja, men killar, nu kommer ni ju få ledigt ett tag, 3 veckor och ni ska ju fira jul och tomten kommer, sen ska ni fira nyår, och sen börjar vi spela fotboll igen". Jag minns att en kille sa till mig "Men Sandra, jag vill ju spela fotboll, jul är tråkigt", jag blev alldeles ställd, men det är verkligen så här mycket fotbollen betyder för dem här små killarna. Så jag kan ärligt säga att jag förstår varför mina fotbollskillar gick ut från kombihallen med sänkta huvuden och fotbollsskorna i träningsväskan fredagen för en vecka sen, för att inte komma tillbaka på 3 veckor.

Jag kommer på mig själv med att titta in på MFF: s hemsida och himmelriket flera antal gånger om dagen med spänning och hoppas på att dem lagt upp någon ny nyhet. Och om dem nu gjort det så läser jag och njuter av varje bokstav, för det handlar om någonting som rör Malmö FF. Här om dagen, den 20: e december för att vara exakt, var jag borta på Malmö FF: s medlems kväll och hämtade årsboken. Jag tittade igenom denna bok, och det känns i min själ hur jag längtar efter allsvenskan. Det känns i hjärtat på mig hur jag vill känna marken vibrera samtidigt som hymnen spelas och det känns i lungorna på mig hur jag vill skrika luften ur dem när vi sjunger "varje gång vi tar poäng runkar vi till fotbollskväll" och skrattar efteråt för det är lika roligt varje gång.

Snälla, låt mig stå i spelargången med spelare och maskotar imorgon, låt mig vänta otåligt på att få höra hymnen och nynna med när jag står och väntar på att killarna kommer tillbaka springande in till omklädningsrummen. Låt mig tjata på dessa 9-åriga killar att snabba sig så att vi kan gå upp till matchen och titta på dessa 22 män på planen som gör upp om 0, 1 eller 3 poäng. Låt oss sjunga med i sånger, låt oss se klacken hoppa i takt till "hoppa om ni älskar Malmö", låt oss se mot motståndar klacken och överrösta dem med våra hjärtan som slår vackrare än något annats lags hjärtan. Låt oss resa oss för våra ljusblåa krigare efter ett snyggt mål och låt oss turas om på läktarna med "forza Malmö" - "heja di blåe". Låt oss jubla till 3 poäng och låt oss ta oss hem genom vår ljusblå stad medstolthet. Låt oss längta till nästa match igen …

Låt oss kriga i allsvenskan igen, och låt oss vinna alltihop. Låt oss visa de övriga lagen att vi fortfarande är ett vinnarlag. Låt oss klättra i tabellen och låt oss sjunga oss hesa på denna färd.Låt oss stå med en pokal den 9 november 2008 och låt supportrarna storma planen och dela glädjen för en första plats precis som vi gjorde 2004!

fredag, december 21, 2007

never fall in love!

never let him out of sight, never let your guard down ..

Att överhuvudtaget ge någon sitt intresse är som att bara drunkna mer och mer i kvicksand. Man kämpar emot, och ju mer man kämpar emot, ju mer sjunker man. Man kan skrika rakt ut "Jag vill inte falla mer", men det är då du faller som aldrig förr, då du skulle ge allt i världen bara för att inte sjunka längre, för att inte falla mer - för honom!

När man kommer på sig själv med att alltid leta efter ett ansikte, varesig det är tryggt eller inte, varesig det är kärleksfyllt eller inte, så letar man efter det. Bara för att det gör en glad på något sätt. Man letar efter det där leendet, dem där ögonen ..

Men hur undviker man det här då?
Det går inte!

.. never fall in love!

torsdag, december 20, 2007

i wanna grow old with you

Ingen tvekan om den saken Sarahbaby, eller ja, Sarha höhö.
De senaste timmarna på mitt dygn har varit så jävla bra. Gick ut och åt med dig igår och satt och jiddra i flera år medans du kollade på den här heta food maker man! Sen bestämde vi ju oss för att dra oss hem till dig och hämta övernattningsgrejer så du kunde nanna hos mig. Då hittade vi den "stackars lilla sälen" som jag sa när jag såg den, och du bara skratta åt mig. Den hade något sånt där konstigt i pannan.

Påväg hem så var det ju en ganska hemsk bussresa. Har ni hört talas om en illaluktande bussresa förr? Well, min och Sarahs hemresa igår var förfärlig. Det stank död och rutten arab alltså (ta inte illa upp det är bara mitt nya uttryck). Men seriöst, Sarah hade faktiskt andnöd och kunde inte andas. Sen var där en kille som "Grävde guld i USA", jag antar att ni förstår att vår bussresa var lite fucked igår. Senare på kvällen satt vi mest uppe ju, satt och snacka, jag somnade snabbt senare, hann bara lägga huvudet på kudden.

Anyhow, senare var vi på MFF och hämtade varsen årsbok. Satt där ett tag sen gick vi en runda i MFF-shoppen och en runda i kombihallen och snacka med en massa folk.

Sen åkte vi hem och jag umgicks med Thessan en stund, som åker till Spanien idag, hon åker till värmen och jag kommer sakna henne cp stört mycket!

onsdag, december 19, 2007

flabb noja

it's not right, but its okay.

Visst är det inte rätt att jag önskar att jag kunde älska dig?
Men jag måste acceptera det!

Och visst är det fel att säga att jag skulle kunna vara en del av din värld?

Saker är inte alltid rätt, men man måste kunna acceptera dem. Oavsett om man vill just det som inte är rätt mer än något i världen. Man kan önska saker, men man får det inte alltid och det får man acceptera.
Och ja, jag vill ha dig i mitt liv. Men jag vet hur du är, jag kan dina regler, jag kan ditt spel och jag vet hur dina fusk fungerar på alla tjejer i din värld. Jag ser igenom dina falska kort och jag hör felen i din röst när du pratar med mig. Jag ser hur du tror att du leker med mig i dina ögon och jag vet att du hör mina ord på det sättet du vill.

Men kom ihåg, jag lärde mig hur man skiljer på någonting äkta och en bluff av dem bästa.
Dem som visat dig hur man krossar en flickas hjärta i två!

hejdå för tre veckor infokomp

Nu tar jag semester.
Eller iaf om 3 timmar. Tre veckors semester som jag förtjänar mycket väl! Jag har kämpat mer med skolan än på länge och det är jag stolt över! Jag har höjt mina betyg mer än jag kunde tänka mig på ett år och jag är så jävla stolt över mig själv just nu.

Just nu, sitter jag i mff-t-shirt och mff byxor och undrar vad fasen jag ska ha på mig. Jeans linne och någon söt tröja? Nae, jeans linne och tjocktröja, mja. Jag vet inte. Vi får se

"Han är våldtäcktsman, alla som inte dansar är våldtäcktmän" och "vill ha dig i mörkert hos mig" dem går om och om i mina högtalare och mamma skulle nog vilja dra ut sladden just nu men. Haha dem låtarna är nostalgi till delight ft experience i lördags. Skulle behöva ut och dansa lite till tycker jag.

Jag sitter och funderar på om jag skulle dra mig bort till rönnen senare idag eller om jag ska städa. Blir nog både och, eller blir det rönnen imorgon. Jag lovade ju att komma och hälsa på, så det får man ju nästan göra tycker man. Ska dra med Thess bara för det höhö.

Jag borde nog göra mig iordning nu efter som jag börjar snart, trots att jag sprungit mellan bloggen och spegeln nu i en halvtimme så är jag inte klar. Jag får helt enkelt blogga senare idag så ser vi hur det blev med kläder och rönnen besök och städning!

S

tisdag, december 18, 2007

hej världen

Sandra är fortfarande sjuk.
Jag känner mig som en bitter fitta som drogmissbrukar halstabletter och starka tuggummi. Sitter och harklar mig en gång i minuten, men - jag ska på avslutningen imorn. Jag la mig i badet för att tina upp, fryser ju tårna av mig. Om världen bara visste hur jag hatar att vara sjuk, det ända mysiga är att man blir uppassad och att man har helt mysig röst, men men.

Nu ska jag vandra in och lägga mig men innan dess, missbruka nässpray och halstabletter. BYE!

för att veta vad man måste ha gjort för att inse hur verkligheten är

För att känna att du kan höra vackra toner, måste du ibland få skrika så rösten brister.
För att veta att du kan se skillnad mellan vackra färger och svart och vitt, måste du ha blivit bländad av mörkert.
För att veta att man vill kalla sig någons måste man ha varit fri bakom en flera meter hög taggtråd.
För att veta om man kan satsa sitt liv på något, måste man veta hur det är att vinna genom falska kort på handen ..
För att veta någonting om evig vänskap, måste du ha kännt deras försiktiga kniv som fick ditt hjärta att slöa med kärlek.
För att veta att lycka inte kan köpas för pengar, måste du ha slösat bort allt de där värdefulla sakerna som inte är pengar.
För att veta att ett "jag älskar dig" bara är tre ord här på jorden, måste du själv ha ljugit om dem för någon som älskar dig högre än något på jorden.

.. och för att veta om du älska någon, måste du ha gjort bort dig bland barnsliga ord i ett kärleksbrev!

ja gott folk, så sant som sagt

Jag gick och blev sjuk.
Sjuk sjuk sjuk - och åter sjuk! Jag har ont i halsen och jag är förkyld!
NU SKA JAG KÄKA GLASS!

söndag, december 16, 2007

delightnight club ft club experience

Fylle kön, en jävla trängsel men ja. Haha vad ska man göra?


Härliga ljuseffekter denna kväll!



Där hittades ju även jag på en bild höhö -> förstorad!



Även jag och älskling hittades på en bild, mest Sarah dock höhö.


Tack för en underbarig kväll älskling

do you know what you started, i just went there to party ..

Vem visste att jag skulle hitta dig där ikväll?
Och att du skulle vara så "jag-kan-inte-ta-ögonen-ifrån-dig"-vacker. Du gjorde det svårt för mig att hålla mig på andra sidan dansgolvet, så vet du vad du startade inatt - jag gick ju bara dit för att ha kul. Jag ville försvinna med dig in i musiken men musiken spelade inte oss in på rätt vägar. Jag hittade aldrig dina danssteg där på dansgolvet och jag kom inte så nära så mina kläder luktar som din parfym. Jag hittade aldrig rytmen i dina ögon eller den där famnen som jag borde dansat i.

Men du kröp in i mitt hjärta, djupare ikväll, så där som jag inte skulle låta någon göra. Du är långt ifrån en speciell plats, den där platsen som verkligen betyder, du är inte där, inte än och inte på ett ganska bra tag med mycket slit. Men du inte långt ifrån en "snälla-stanna-kvar-i-mitt-liv-och-gör-mig-lycklig"-del ..

.. men fortfarande, vet jag inte hur jag ska placera dig. Du verkar inte ha det där ryktet du själv sagt du har om dig, ryktet jag hört om från ett fåtal andra personer med. Men ändå, har du vissa delar av det som jag känner igen. Så - jag vet inte hur jag ska placera dig!

Men jag kan inte undgå att du får mina ben att vika sig och att världen stannar när du går förbi.


- För att vara ärlig - så vet jag inte vad jag skrev nyss, jag behövde få det ur mig. Tycker att jag ordbajsar en hel del just nu. Jag hittar iallafall ingen koppling mellan det jag skrivit.

Det jag vill komma fram till är nog att den här jävla killen startat något i mig som en skogsbrang som jag måste släcka illa kvickt, den får inte spridas!

visst skulle jag kunna .. men hur?!

Utan tvekan skulle jag kunna säga att du väcker ett intresse hos mig.
Och visst skulle jag kunna säga att du är vacker. Självklart skulle jag kunna förklara att ditt leende lyser upp hela min dag och att du får mina knään att vika sig vid vissa ögonblick vi delar. Utan en tvekande tanke skulle jag kunna hålla din hand när alla såg på, och jag skulle kunna hålla om dig och försvinna i din famn till mysiga hemma kvällar. Visst skulle jag kunna tänka mig att knappa in små ord på mobilskärmen om att jag saknar dig på kvällen för att hitta ditt svar på morgonen och visst skulle jag kunna slå ditt nummer tio gånger om dagen, bara för att säga hej och berätta att du betyder en hel del för mig. Självklart skulle jag kunna somna till dina andetag och hjärtslag och vakna till en puss på pannan och ett morgon rossligt "godmorgon älskling".

Problemet är bara - jag vågar inte ta mitt första steg, för att hamna i den här trappan.

För hur skulle jag säga att du tänder en låga i mig utan att det kanske var din mening. Hur skulle jag kunna förklara för dig att du är vacker och att det lyser runt dig och ditt leende. Hur vill du någonsin att jag ska förklara hur jag snubblar över mina egna skosnören och ord när du är i närheten och att jag förlorar all kontroll över mig själv. Hur ska jag hålla din hand och veta att i slutet av dagen måste jag släppa den, och hur ska jag kunna känna värmen från sin famn på kvällen, men somna kallt på natten. Hur ska jag skriva tio-tal sms när jag knappt vågar skriva och fråga om hur då mår, och om jag inte ens kan skriva ett sms, hur förväntar då världen sig att jag ska våga ringa och prata om känslor? Hur ska jag somna till dina andetag och hjärtslag när jag vet att varje kväll finns där en ny som gör det, hur ska jag någonsin kunna vakna till din mörka morgonröst och ett "godmorgon älskling" när jag vet - att det bara är i drömmarna ..

lördag, december 15, 2007

jag blir galen

Jag har inget att ha på mig ikväll på delight, har vänt ut och in på garderoben nu. Blä!

BEST WISHES!

Jag är lycklig för din skull baby!

torsdag, december 13, 2007

varför är det alltid idioter som vänder upp och ner på min värld ?

Jag kan inte låta bli att ställa mig den frågan.
Hur lyckas ni alltid snurra iväg mitt hjärta på okända vägar? Hur lyckas ni att få mina ögon att se en framtid som inte liknar min? Den framtiden jag föreställt mig själv.

Hur kan ni säga ord utan att veta innebörden av dem och hur kan ni kyssa läppar när dem alltid ändrar smak. Hur kan du stava till ordet "älska" när du inte vet varje liten bokstavs betydelse.

onsdag, december 12, 2007

hejdå friska sandra - välkommen sjukdomen

Ja, rubriken säger allt.
Vinterns sjukdom har smugit sig på mig. På min hals. Ja, jag tror jag har halsfluss och det gör ont som fan.

tisdag, december 11, 2007

i dont want a lot for christmas

Tomten, jag har varit snäll iår, kanske en aning bitchig men personerna i fråga har förtjänat detta mer eller mindre. Jag har ljugit en del, men det har varit nödvändigt och till folk som inte betyder ett piss för mig. Jag har varit snäll mot de som förtjänat det och enligt mit är det de som räknas.
Så tomten, här har du önskelistan;
  • Synonymordbok
  • One Three Hill boxarna
  • Pengar
  • Smycken

Jag känner mig bortskämt iår, som jag redan sagt en gång - men jag behöver mest pengar. Mellandagsrea och en massa hål i öronen.

i know i can be what i wanna be

http://olss0n.blogspot.com/2007/12/fett-jvla-stort-arbete.html

Minns ni det inlägget?
Mitt tjat om ett stort jävla arbete. Vi fick tillbaka dem idag, rättade och betygsatta. Hemtenta fyfan alltså. Och vet ni vad det stod överst med stora bokstäver i bläck?
Exakt! MV fucking G!

jag har hittat vägen tillbaka

Jag har hittat vägen tillbaka till mitt skrivande.
I augusti slutade jag skriva dikter, jag vet inte varför. Men jag har hittat tillbaka, och jag skriver igen. Jag vet inte om jag bara behövde någon som rörde runt i mitt liv och fick mig att behöva skriva av mig eller om jag bara hade en tre månaders skrivkramp. Anyhow så - ITS GOOD TOO BE BACK!

du skulle kunna få det att kännas som en plats där jag hör hemma.
du skulle kunna få mina hjärtslag att slå i takt med dina en kylig vinterkväll.
du skulle kunna få måla över min svart vita värld med röda hjärtan,
om jag bara var säker på att du inte tog tillbaka ditt hjärta imorgon.

du skulle kunna få ge mig kärlek så jag blev mätt på det.
du skulle kunna få de mig en bit av din värld så jag vågar ge dig en del av min.
du skulle kunna få säga att du älskade mig till världens ände,
om jag bara var säker på att världen hade ett slut.

för jag vill inte stå ensam när min värld brister.
och jag vill inte ligga och le under en stjärnhimmel om ett halvår,
och le åt dagar som aldrig var mer än bara drömmar.

jag vill inte känna intresse för dig.
jag vill inte känna att jag faller hårdare för var dag,
om jag inte vet varför jag egentligen faller för dig.

du skulle kunna få be mig om att få dela ditt liv med mig.
du skulle kunna få be mig möta dig vid altaret.
du skulle kunna få be mig att hålla om dig när döden är nära,
om jag vara var säker på att du skulle göra allt för att få detta att kännas som en plats där jag hör hemma!

© Copyright - sandraolsson

lördag, december 08, 2007

jag minns det som om det var igår.

Jag minns det.
Lyckan över att se dig lycklig med honom. Jag minns det J men jag vill inte gå igenom det igen. Därför kan jag inte vara lycklig för er skull, jag är bara orolig för min egen. Jag vill inte gå igenom det hon fick mig gå igenom. Jag vill inte att ni orsakar den smärtan i mig. Ni skjuter upp saker, hör inte av er. Ni är inte er själva mot mig, inte dem ni brukade vara. Allt på grund av kärlekens skull. Jag vet att kärleken gör en blind ..

.. men ni har sagt att jag bruka lysa upp er värld, borde det inte lysa igenom er blinda kärlek?

boy, i think that i'm not in love with you

När du är i närheten av mig så är det någonting som gör att jag blir helt snurrig. Jag förlorar mitt lugn när dem nämner ditt namn. Du får mig att göra löjliga saker och jag förstår inte riktigt vad som håller på att hända med mig. Det är någonting konstigt och jag har inte träffat någon som fått mig att må såhär, trots att jag vet vad du är för en.

De vänner som jag har berättat om dig för, dem tror att jag är på väg att falla, påväg att bli kär. Om jag nu, just idag skulle övertala mig själv om att jag kunde ändra din personlighet så vet jag att jag inte skulle tvekat en sekund på att öppna mitt liv för dig. Jag skulle inte tveka över att låta dig röra dig närmre långsamt i en bio salong. Men jag vågar inte. Jag litar på mitt hjärta nu för tiden, och det säger nej. För en gångs skull är mitt hjärta och min hjärna överrenst. Men min magkänsla bråkar ..

.. För det finns något i dina ögon som får mig att vilja försvinna i din famn. Något i din röst som får mitt hjärta att slå fortare än vanligtvis. Sättet du tittar på mig utan att säga något får mig att tappa andan. Det är något i ditt sätt att röra mig som får mig att brista i kanterna.

Och det är då jag inser, att jag kan omöjligtvis vara kär i dig.

KELLY CLARKSON!

DETTA ÄR ETT AV MUSIKENHISTORIENS STÖRSTA FEM MINUTER

torsdag, december 06, 2007

som att lära en 5-åring knyta skorna

Vill man få sitt liv att se bra ut, så får man ta till hårdhandskarna och lära sig knyta den där jävla rosetten. Om man inte lär sig det, då snubblar man på snörena undertiden man springer runt där på fotbollsplanen och försöker vara glad. Men det är väl självklart att vi bryter ihopa, blir ledsna och skadar oss om vi faller till marken.

I själva verket lärde jag mig att knyta mina skosnören tidigt, tror det var tidigt på dagis, men i mitt fiktiva liv så tog det lång tid. Jag lärde mig aldrig riktigt att man skulle göra två öglor, korsa dem och sen dra igenom den ena i hålet som bildades, det var så jag lärde mig det från början. I min fantasivärld av fotbollar, osnörade skor och antall fall under en match så har jag trillat många gånger pågrund av att det tog tid att lära mig detta. Och därför, har jag mått dåligt på många sätt, många har stått på mina skosnören så jag trillat, folk har fällt mig på planen och dem har puttats och slagits.

Fram tills den dagen jag lärde mig att knyta de där förbaskade skosnörena. När jag väl lärde mig det så var det som jag samlade ihop mitt liv, som ingen fick trampa på. Ingen fick någonsin få mig att falla igen, ingen fick se mig med en skada på benen eller att jag slagit mig och hade ont. Ingen fick stämpla mig när jag låg ner.

Och nu på senare tid, så har mina mål bara flugit förbi målvakten.
Och jag är lycklig, på riktigt.

onsdag, december 05, 2007

fett jävla stort arbete

Ja, det är sant jag har världens största arbete att göra. Ganska grundläggande för mitt samhälls betyg också, så jag borde du stänga ner blogspot för tillfället tycker jag. Vi ska skriva om Mörkertal, Överrepresentation, Missbruk, Intregation eller Segrgation och/eller Invandring. Jag har valt de tre första som jag gjort med tjock text, men är sugen på att skriva om Invandring också, och vi får skriva om hur många vi vill, men jag kommer inte hinna, det ska in imorgon!

Kom igen Sandra Olsson - Detta klarar du!

it´s christmas time

Christmas time betyder väl önskelista time, so here it comes;

1. One Three Hill Boxarna
2. Synonymordbok
3. Pengar, mycket pengar så jag kan utnyttja mellandags rean!

Jag känner mig bortskämd, har inget att önska mig, så ja. Kära släkt, pengar blir det stora valet.
Vänner små, vill ni ge mig ett leende till jul så kan ni ju köpa något gulligt smycke (SILVER ELLER LJUSBLÅTT) som jag kan bära resten av året och tänka på er när jag har det på mig höhö.

Sarah Erica Thulin - av dig vill jag ha tre saker.
1. DU OCH JAG FÖRALLTID
2. Ge mig Jonas Sandqvist!
3. Något litet sött du tycker passar mig bra som passar din plånka.
(men inget glittrigt och fluffigt bara :$)

tisdag, december 04, 2007

robyn is the shit

Ända sen jag var 7 år gammal har hennes musik strömmat ur mina högtalare eller hörlurar. Jag tröttnar inte, jag har hennes första skiva och ett stort antal låtar med henne i datorn. Hon gör sig modern hela jävla tiden, eller passar hennes musikstil helt enkelt i mina öron vad hon än gör. Men fatta grejen, sen jag var 7 år gammal, vad gjorde jag, gick i ettan? Jag lyssnade på "Do you really want me?" och jag älskade den, utan att veta vad den handlade om. Idag är jag 16, snart 17, alltså - tio år senare, och jag förstår låten och är fortfarande galen i den, kanske mer nu än när jag var 7 och sjöng på en sluddrig engelska med svensk brytning.

När jag hörde hennes "With every heartbeat" första gången, var jag totalt såld. Jag vill hylla människor som Robyn, hon borde få något slags pris, det är inte många artister som kan hålla sig i toppen så pass länge som hon faktiskt gjort.

Keep up the good work och tack för jävligt bra musik!

söndag, december 02, 2007

i wanna get to call you my baby, you with that perfect smile ..

Jag kom nyss på mig själv med att sitta och tänka en dum tanke.

Jag vill ha en pojkvän.
Ja, du vet, kunna träffas på kvällarna, hitta på saker på helgerna, somna bredvid någon och känna allmän trygghet. Jag vill att någon heter "baby" i min mobils kontakt lista och jag vill höra en sån där lugnande röst i telefonen om man vaknar av en mardröm mitt i natten. Jag tror inte jag behöver det, det är bara en vilja, för jag klarar mig fint utan. Det skulle bara vara ett plus i kanten!

Men problemet här är att jag inte vill ha vem som helst.
Jag vill ha Jonas Sandqvist!

jag skulle ge denna kvinnan hela världen om jag fick!


Sarah Thulin 5 november 2004!
Jag minns dagen vi träffades första gången som om det var igår. Jag med mitt dåliga sätt att kunna beskriva vägar så du kom helt fel, sen stod jag i fönstert och såg dig, när du blev helt frustrerad för du inte såg mig - sötnos! Jag minns första gången du sov här, redan då gick jag med dig ner till bussen, jag minns att vi var osminkade och fortfarande skrattade åt att vi var osminkade sen kvällen före. Jag minns dem där första grejerna vi gjorde, jag minns dem nästan bättre än vad jag gjorde för ett år sen.

Sen den där dagen som Mahmoud bad dig adda mig och "prata allvar" med mig om hans och mitt förhållande, sen den dagen så har du stått vid min sida - oavsätt vad! Och det syster, det värderar jag högre än något i världen. Jag minns dagen jag och Moudi gjorde slut hur förkrossad jag var, och jag minns att du fanns där, på sättet som bara du kan. Du fanns där och visade det mer än min dåvarande "bästa vän" kunde visa det för mig. Du lämnade mig inte för något annat.

Sen dagen jag insåg att du inte lämnar för något, dagen då du visade mig vad äkta vänskap var och hur man beter sig mot sin närmaste. Sen den dagen, så har vi suttit ihopa. Precis som dem här bästishjärte-halsbanden. Dem sitter ihopa, och man kan bryta av dem från varandra, men dem hör ändå ihop. Du och jag är kanske särade ofta, men vi passar ihopa mer perfekt än vad två pusselbitar.

Jag minns mycket av allt vi gjort. Vår OC-helg, födelsedagar vi firat för varandra och varandras familjer, långa samtal om allt mellan himmel och jord. Jag minns resor vi gjort, när vi åkt till Bakken med familjerna och nu när vi åkte till Gävle tillsammans. Sommrar som vi delat minns jag, när vi skjöt luftpistol, den där dagen på Svedalabadet när vi låg och tittade på dem där heta killarna haha. Nyår är en klassiker när du höll på att skjuta en raket mitt på en klump människor och när vi fotade oss när vi tog bort sminket. Alla möjliga fotbolls-cuper och fotbollsmatcher vi varit på. Dagar vi gått upp 7 för att vara på MFF's träning klockan 10. Jag minns säkert hundratals ljusblåa dagar som du och jag delat. VM i folkets park med kul folk som det förvånar mig att vi umgicks med, vissa av dem iaf och alla tusen filmkvällar vi haft. Våra fruktsallads kvällar och alla gånger jag försökt blandat en massa konstiga drycker. Jag minns vår midsommar hemma hos er i er trädgård, vi skrattade mycket då, det minns jag!

Detta är inte ens hälften av alla minnen jag delar med denna underbara filur. Men det som är viktigast, det är alla skratt vi delat. All lycka vi kunnat ge varandra tillbaka efter alla fall. Den där vetskapen om att den andra finns där om hela ens värld skulle suddas bort. Tryggheten av att man vet att den andra skulle gå genom eld på nålar i orkaner för att hjälpa den andra. Det handlar inte om hur många år vi kännt varandra, jag hade en "bästa vän" som jag kännt i elva år, och hon var inget att lita på när jag behövde någon, hon hade inte bevisat det där som du bevisade för mig bara kort efter att vi lärde känna varandra. Så som sagt, så handlar det inte om antal år man kännt varandra, det handlar om skratten, lyckan, glädjen, tryggheten och kärleken som man ger varandra. Systerskapen som inte behöver delas i blod.

Det är det som räknas när det väl kommer till saken.

lördag, december 01, 2007

troja troja troja!

Troja på 5:an nu.
Jag älskar denna jävla filmen. Brad Pitt är så het i den, hela jävla storyn är så jävla bra. Så jävla verklig. När Pontus nämnde den första gången minns jag hur skeptisk jag var, men när jag kom hem efter att ha sett den skrek jag till mamma att hon borde ladda ner den och det är fort. Pontus skapade en kärlek till en film genom att visa mig halva filmen. Så fort mamma ladda ner den bänkade jag lillebror i soffan och satte igång filmen!

Har sett filmen många gånger, men tröttnar aldrig. Detta är kärlek!
Och nu ska jag njuta av tre timmar av en av världens bästa filmer!

björn gusvatsson imiterar mig



Lite åt det här hållet känner jag mig när jag är utan min dator. Måste börja blogga mer, allt är bara en massa videos fasen. Haha

fredag, november 30, 2007

AMANDA JENSSEN DU SKA TILL GLOBEN!



Ikväll, när du sjöng Hallelujah, i swear, jag grät! Jag har aldrig gråtit så för ett idol förutom när Kelly Clarkson vann American Idol.
DU SKA TILL GLOBEN!

idol tonight

Amanda Jensen och Marie Picasso.
Jag vill ha en blond-tjej fredag nästa vecka. Se till att ta er till idol

oc är typ så där världs bäst ..

När jag väl saknade OC som mest så börjar repriserna varje vardag 16.10.

Det är nog det bästa programmet jag någonsin följt. Så otroligt förälskad i det. Jag förstår inte hur en serie kan fängsla en så, jag blir ju helt snurrig om jag missar något av det. Ska följa det varje dag hela tiden nu.

Seth är bara världens gulligaste karaktär, han skulle kunna vara lite mer skejt/fotboll men men. Hans kommentarer är nog de gulligaste jag hört, NÅGONSIN. Där ligger nästan Björn Gustavsson i lä.

Nej ska se sista tio minuterna av OC nu, sen pula lasagne, tjatat på mamma om det hur länge som helst nu och äntligen!

onsdag, november 28, 2007

achmed the dead terrorist

SILENCE .. i kill you ..

HAHAHAHAHAHAHA alltså, jag dör.


if you been in my suitcase all the time i wonder how you got through all that serurity om the airports

oh thats easy, they open the case and im go HELLLO IM LINDSAY LOHAN

söndag, november 25, 2007

en historia med ca 100 olika avslut på.

Många som bett mig förklara vad som hänt mellan mig och Eric, och jag orkar inte dra historen om och om igen, det förstör för mycket i mig, så här kommen en förkortad version.

Allt började i December 2006.
Du var allt det där jag trodde jag letade efter, den där människan som skulle kunna fylla alla tomrum. Det var dig jag sa "Gott Nytt År" till bland de första iår, det var du som fick mig att le hela den där natten i telefon när vi pratade. Du gav mig ditt liv under en natt i December, lät mig förstå varje liten del av dig och hur du tänkte .. trodde jag.

Januari stavades som "Sandra och Eric" i min värld detta året, 2007. Vi var i princip varje dag. Det värsta var nog att du gjorde mig lycklig. Så lycklig som du faktiskt gjorde mig. Vi gjorde allt tillsammans, allt mellan 10.00 på morgonen och 22.00 på kvällen. Bio med Sarah och Kevin, bowling med dem, satt på Espresso House och snacka skit. Vi gjorde allt.

I Februari någon gång, jag är tillochmed så barnslig att jag minns det, den 4:e Februari avslöjade jag en av dina tusen lögner. Du ljög för mig, du stängde mig ute från den världen jag trodde jag tillhörde. Vi såg inte på varandra i skolan ens, du såg på mig precis som om jag inte var värd att se, fast du senare sa att det gjorde för ont. Du kunde knappt gå förbi mig i korridorerna utan du gick omvägar.

Genom hela Mars var vi ovänner, vi pratade inte. Det var vårt tysta krig. Det ända jag kan komma ihåg att vi sa tillvarandra var en konversation den 26:e Mars.

Eric: Grattis på födelsedagen Sandra.
Jag: Tack Eric.

Fler ord utvecklades inte.

I April hittade vi på något sätt tillbaka till varandra, men det var hela tiden små bråk, om ingenting alls. Hon, din flickvän förbjöd dig för det ena och det andra. Bland annat att låta mig vara en del av din värld.

Vi bråkade ofta om hennes ord. Hennes ord och dina lögner. Dennes regler och du som följde.

Vi var vänner genom hela Maj och planerade att gå på balen tillsammans i Juni.

Ja, balen kom i Juni och vi gick tillsammans och började bråka. På själva balen, om bara små saker. Vi bråkade dagen efter balen med.

Men på kvällen hände det som inte fick hända, du var med i den där olyckan. Jag hade världens största ångest för vi hade bråkat. Du var nära döden när du var med i denna olyckan, två centimeter till så hade det inte slutat bra.

Jag var hos dig varje dag på sjukhuset och jag minns på skolavslutningen när vår rektor höll tal om dig, jag grät och hela skolan gav dig stående applåder, jag och några andra som tog intiativet till det. Jag minns hur hemskt det var att se dig i den där rullstolen och hur jag grät mig igenom skolavslutningen.

Under hela sommaren var jag med dig, du jag Sarah och Pontus. Bland de bästa sommrarna i mitt liv.

Fram tills den 4:e Augusti när du gjorde ditt livs största svek. Du hade lovat mig saker, du hade sagt att hon inte var någonting för dig mer, för du visste att hon kom imellan oss. Du hade sagt saker om henne som jag inte tänker nämna här. Du ljög om att du skulle träffa någon annan, när du i själva verket träffade henne.

Jag visste det hela tiden, men spelade dum. Ville se hur långt du kunde gå. Och mycket riktigt, du kunde gå för långt.

För du ljög för mig och svor på mig samma dag. Jag minns det:

Sandra: Eric svär på mig att du inte ljuger!
Eric: Jag svär på dig Sandra att jag säger sanningen!

Du sa några ord för mycket där ..

September och Oktober hade vi ingen kontakt alls, något enstaka SMS då och då. Små ord med STOR betydelse.

Nu i November träffades vi faktiskt en gång, och vi pratade en del med. Du försökte få allt som förr, men det gick inte för mig. Gjorde för ont att se dig och veta om det där hjärtfelet som gömmer sig i bröstkorgen på dig.

Hjärtfelet som någon dag, kommer dra dig mer ifrån mig än vad du någonsin varit. För det gör ont att älska någon som en gång betydde världen för en, när personen ifråga bara är en människa som man önskar man kunde glömma idag ..

fredag, november 23, 2007

alltås fuck off

Alltås fuck off svenska folket säger jag bara - ni är fucked kassa!

HUR FASEN KAN MAN RÖSTA UT DANIEL KARLSSON!?
Ni har verkligen inget vett i kroppen. Det var Andreas som skulle åkt inte Daniel inte Amanda och inte Marie. ANDREAS! Slog ni fel siffror på mobilen eller vad är det med er.

Svensson-stuff. Sjukt jävla glad att jag är en Olsson där, för jag ska be att tala om att mina röster ikväll gick till Daniel och Amanda, till båda två, och jag måste få meddela att jag, jag slog rätt siffror på mobilen!

Ni är riktigt fucked kassa!

amanda eller danien - ni står i finalen



- Bild från tv4.se -

Om inte ni står i finalen drar jag av mig mitt hår.
Amanda jag vill se dig vinna skiten.
DU ROCKAR!

nu blir det fan håkan hellströms noja

Jo så sant som det är sagt.
Sandra Olsson sitter just nu och laddar ner Håkan Hellström låtar ..

Sommarn snurrar fort när vi bara snöar bort
Å ja våga aldrig hålla din hand
Vi är inte sånna som i slutet får varann..

torsdag, november 22, 2007

vive la guerre éternelle

Leve det eviga kriget.

Hej mitt liv i fyra små ord.
Läste det i boken "Brott och straff" kände bara - mitt liv! Ett evigt krig? Det är väl klart att det är det. Är det inte känslorna som bråkar med varandra så är det hjärtat och hjärnan, är det inte det så är det något i min omvärld som ska bråka, människor som teknik. Men så är väl livet? I guess so.

Men det stämde på mitt liv. Blä.

Btw, jag har börjat bli sällskapssjuk igen. Sommaren 2006 var inte snäll när den gav mig detta. Och nu är det tillbaka igen. Whä. Aja, ska leta reda på sömnen nu. Götten natten.

samhälle

I dont palla no shit!
Orka samhälle i en timme nu.

Jag vill vara friiiiiiiiii!

100 inlägg, hurraaaay!

Haps, uppe i 100 inlägg nu. Borde vara jävligt mycket mer känner jag ..

onsdag, november 21, 2007

jag vill ha jul

Nu vill jag ha snö, vi har kylan, men ingen vit snö.
Jag vill ha ljusstakar i fönsterna med glitter och ljusslingor. Jag vill ha en julgran som glimmar av silver på grenar där små änglar och tomtar hänger och dinglar med benen. Jag vill ha en spira i guld eller en julstjärna som glimmar som de riktiga på julhimmlen. Jag vill ha jul tomtar i mormors trädgård och ljusslingor och en julgran som når hela vägen upp till taket och jag vill ha paketer och ..

.. JAG VILL HA JUL!

what hurts the most


Jag har märkt att jag låter låtar och videos tala för mina känslor ..

Jag hoppas det är okej.
För denna låten betyder!

tisdag, november 20, 2007

jag trodde våra namn tillsammans betydde föralltid!

Jag trodde vi var föralltid. Trodde att våra hjärtan skulle älska varandra livet ut.

Det som gjorde mest ont av allt var inte lögnerna eller sveket du gav oss tre andra. Det som gjorde mest ont var just att vi var så nära. Våra hjärtan slog tillsammans.

I ett enda jävla slag dygnet runt, och det skulle det göra .. föralltid!

måndag, november 19, 2007

too little too late ..

Come with me, stay the night
You say the words but boy it don't feel right
What do you expect me to say
You take my hand, and you say you've changed
But boy you know your beggin don't fool me
Because to you it's just a game

So let me on down
Cause time has made me strong
I'm starting to move on
I'm gonna say this now
Your chance has come and gone
And you know

It's just too little too late
A little too wrong
And I can't wait
Boy you know all the right things to say
You say you dream of my face
But you don't like me
You just like the chase
To be real, it doesn't matter anyway

I was young and in love
I gave you everything but it wasn't enough
And now you wanna communicate
Go find someone elseIn lettin you go,
I'm lovin myself
You gotta problem
But don't come askin me for help
Cause ya know

It's just too little too late
A little too wrong
And I can't wait
Boy you know all the right things to say
You say you dream of my face
But you don't like me
You just like the chase
To be real, it doesn't matter anyway

I can love with all of my heart baby
I know I have so much to give
With a player like you,
I don't have a prayer
That's the way to live, yeah oh

It's just too little, too late
It's just too little too late
A little too wrong
And I can't wait
Boy you know all the right things to say
You say you dream of my face
But you don't like me
You just like the chase
To be real, it doesn't matter anyway

lördag, november 17, 2007

im a realist and i know what love does to people ..

"Efter att man tappat någon man älskar, någon som gjort en lycklig. Så måste man låta sig själv VÅGA älska och vara lycklig igen. För om man ligger i den där jävla gropen, om man sitter bakom en stor jävla glasruta och ser världen passera utan att delta så blir man sjuk tillsist .."

Jag menar inte att man ligger i sängen med feber en vecka, jag menar att man blir sjuk för livet. Man förstör sig själv. När man älskar någon så högt på jorden att inte ord kan beskriva, att man inte själv inser hur sjukt äckligt mycket man älskar personen, då är det farligt. När en människa gör en så sjukt lycklig att man tror att man kan flyga, då gör det ont när man inser att personen inte alls är det där happypillet som man är ute efter, det är få man faller. Jag har sett många av mina vänner falla hårt när det gäller kärlek, dem älskar så högt att dem förstör sig själva. Jag har själv varit där, när jag var 13 år och trodde jag levde som på dagis. När jag var 13 år och byggde upp mitt eget helvete som brann i ca ett år.

Jag vet vad som händer, jag vet att man inte vågar älska igen när någon sviker en så. Jag vet att man inte vill älska. Även om det är fjortis kärlek och man säger att man älskar varandra högre än allt annat på jorden fast man inte vet ett dugg om kärlek och livet egentligen. Det spelar ingen roll då, för man tror på fullaste allvar att det är kärlek på riktigt. Sådant som kan hålla livet ut. När det i själva verket inte alls håller.

Jag minns en konversation jag och Richard haft många gånger. Det handlar om tjejer som tror att de hittar killen de ska leva livet med när dem är 15 år gammal. Att de satsar så mycket på det att de tillsist inte kan leva utan killen i fråga. Och sen finns det en del tjejer som är så självständiga att de inte orkar blanda sig i det. Det är dem tjejerna som sett för mycket, de tjejerna som vet vad kärlek gör mot folk.

Jag hör till dem som vet vad kärlek gör. Jag var 13 år och älskade högre än ALLT annat. Jag var 13 år och trodde att han skulle vara föralltid. Jag var 13 och insåg att inget är föralltid. Efter detta ville jag inte blanda mig i kärlek, jag avstod från det. Och under denna tid fick jag höra så mycket, så himla mycket från mina vänner om hur ont kärlek gjorde. Men trots att dem gick igenom all denna smärta sa dem till mig "Du kommer hitta kärleken" "Du är bara larvig som låter bli att försöka hitta någon". Det ända jag kunde svara på detta var "Jag vill inte hitta den nu" och "Kärleken är inget man springer efter, den kommer till en när man minst anar det."

Och hur kom det sig att jag hade rätt? Bara dem som känner mig vet vad jag menar med detta och det är inget jag lägger ut för halva världen. Det hände en sak en dag som förändrade mig. En människa som faktiskt visade att olycklig kärlek inte behövde göra så ont.

fredag, november 16, 2007

sandqvist redo för usa ..



-

Detta gör ont i mig, även om det gäller ett år framåt, så gör det ont. Men samtidigt är jag glad gör han skull. Men det känns, det lovar jag. Tänk alla hemma matcher utan honom, tomt, ett hål, ett oavslutat MFF. Ett tomt stort elva manna mål.

tisdag, november 13, 2007

say that, do like this ..

Våra världar passar inte ihopa.
Våra ord förstår inte varandra och våra ögon ser rakt igenom den andres. Våra händer formar sig inte efter varandra och de varma kramarna som fanns förr blåser med kalla vindar. Våra skämt vill inte skratta med oss längre och tårarna som faller har någon sorts osynlig betydelse.

Våra hjärtan slår inte för varandra längre.

-
Vi gick skilda vägar fast vi lovade varadra evigheten. Vi hatar varandra i någon sorts konstig kärlek.

psykisk och verbal misshandel kommer förgöra oss

Under hela min högstadie-tid var det catfight, för absolut ingenting! Vår klass bråkade om allt! Så fort något löstes så skulle det tjaffsas om någonting annat, och det gör så ont i mig att min sista tid med klassen jag gått med i nio år, skulle sluta så. Det känns i hjärtat, för vi var en klass som verkligen hade samanhållning ända till de två sista åren. Vi var en klass som kunde ha kul, en klass som tyckte om varandra, bakom alla dem där bråken.

Jag känner att världen tränger sig på lite för mycket.
Att folk lägger sig i mitt, såväl andras liv, och jag är trött på det. So what om två personer är ovänner, ska hela världen börja bråka för det? Ja förfan kom igen vi kör GB-stilen som vi hade när vi var 13 och kallar på hela gänget och har "kuring" som ni kallade det. Förfan, väx upp?

Men det värsta nuförtiden är att det är inte "kuring" med slag och sparkar, utan folk idag förstör varandra psykiskt eller verbarlt. Folk kastar ord över oskyldiga människor idag, man fryser ut och ger kalla blickar. Och jag kan inte låta bli att tänka - "Är det vi, denna generationen, som ska ta över samhället i framtiden. Är det vi, i denna generationen som ska kunna sköta ett jobb på en arbetsplats där alla ska trivas." Men helt seriöst, hur ska vi ungdomar om tio år klara av att överleva psykiskt på en arbetsplats? Hur ska man palla det trycket?

Om vi fortsätter att misshandla varandra med ord vassa som knivar och blickar kyligare än istapparna på nordpolen, hur ska då världen vara kapabel att visa godhet och kärlek till fler än bara sina närmaste medmänniskor. En arbetsplats fungerar inte så att man går runt och är långsint över något felsteg någon annan gjort. Man kan omöjligt trivas i det klimatet på ett arbete.

Därför måste vi, dagens undgomar, sätta ner foten och ta tag i detta. För vi kan inte fortsätta såhär, vi kan inte fortsätta att bråka om allt möjligt. Kan ni bara tänka er denna scenen:

Vi är på en arbetsplats där nästan alla går och surar på varandra, där alla går runt och ger varandra blickar och går i speciella gäng och snackar om varandra. Det kommer ingenstans. Framtiden kommer stå stilla om man inte klarar av att samarbete. Människor har klarat detta i över 2000 år, kom igen nu!

Om alla bara skulle ta och tänka igenom det här en extra gång så skulle vi alla inse att vi bara slösar tid på ingenting egentligen. För det är just det som är sanningen, vi tjänar inte ett skit på att gå runt och bråka med varandra. Man vinner ingenting på det.

En av mina närmsta vänner under skoltiden var med om en olycka och satt i rullstol på avslutningen, det var nära att den olyckan tog hans liv, och det senaste jag gjort med honom innan olyckan var just att bråka med honom. Jag har tänkt mycket på den där ångesten jag skulle haft om det hade gått steget för långt där, och jag hade inte klarat att leva med det. Jag hade inte klarat att leva med mig själv eftersom jag aldrig hade fått tillfälligheten att visa hur mycket han betydde för mig.

Så nästa gång ni hamnar i ett bråk, tänk efter en extra gång.
"Är det här verkligen värt att bråka över?"
Och om det inte är det, försök förklara det för personen, om personen sen inte bryr sig, då är det upp till den personen, men du kan iallafall leva med dig själv, och tanken att du försökte.

Ge aldrig upp någonting, utan att tänka igenom det riktigt!

måndag, november 12, 2007

i would like to be the one to broke your world

- - -

Det är jag som ler och kollar på när du lider,
Det var jag som var där och lämna allt i ruiner,
Det var jag som var där och startade striden,
Det var jag som var där och skapade skiten.

- - -


Jag hoppas att det var jag som fick dig att ligga vaken alla nätter, att det var jag som fick dig att dränka soger i spriten. Jag hoppas att det var jag som gav dig oro och att det var mitt ansikte du såg överallt fast det inte alls var jag. Jag hoppas att du saknar och att du älskar så djupt att du inte förstår hur du klarar av det, eller varför du ens bryr dig längre.

lördag, november 10, 2007

malmö ff!


Så ska det se ut!

2:a kom 3:a kom 5:a kom 2:a kom pengar kommer så småningom ... SLUUUT PÅ KONTO *KLAPP KLAPP* SLUUUT PÅ KONTO *KLAPP KLAPP*

torsdag, november 08, 2007

özz nujen is the f u c k i n g king!

mvg, where you at?

Jahaps, AOL (Arbetssätt Och Lärande) lektioner är slut och vi ska få slutbetyg. Alla har fått sitt men Chedo går runt och funderar över mitt fortfarande. Jag hatar att inte vara övertygande! Men ska få veta imorgon, och gissa vad, det står mellan något av de högre betygen. Som Chedo sa "Något av de högre betygen, alltså det högsta eller näst högsta, men du får veta imorgon." sen gick han in på sitt rum.

Jag vill veta mitt betyg nu, med det BUMS!

tisdag, november 06, 2007

gotta let go, even through its the hardest thing to do

Jag har lärt mig någonting som jag kommer ha stor nytta av..
.. Att man måste släppa taget.

Det spelar ingen roll om vad det handlar om. Det kan vara ens bästa vän, någonting som hänt, någon värdefull sak som man tappat bort. Man måste kunna släppa taget. Det hjälper inte att ligga på golvet med uppskrapade knä och skrika och hålla fast i någonting som ändå visar sig vara förgäves sen.

Jag har haft folk i mitt liv, som jag förr eller senare lyckats släppa, dem som varit svåra att få ut ur skallen. Sen har det funnits folk som svikit mig, som jag inte ens sagt hejdå till, som flög ut ur mitt liv snabbare än dem hittade in i det.

Sen har det funnits dem som jag aldrig trodde skulle lämna mig, dem som aldrig skulle snacka eller ljuga för mig. Det är dem som sitter fast än idag. Och det gör ont, med varje hjärtslag även om hjärtat slår starkare för alla andra i min värld så att jag inte känner det lika starkt alltid, men såren finns där och det är tack vare er. Tre personer som verkligen spelat en stor roll i mitt liv

Jag behöver inte smyga med namnen - Eric, Moudi, Jenny.
Med tre olika anledningar sårade ni mig lika hårt. Sköt med lika vassa spjut mot borgen runt mitt hjärta men lyckades riva den och såra mig.

En av er ljög, lämnade mig för kärlek, en kärlek som hållt länge nu och jag är glad att du valde en väg som gjorde dig lycklig. Men du måste veta att du krossade mig!
Den andra, han lämnade mig i min mest förvirrande period i livet och gjorde mig ännu mer förvirrad av allt han plötsligt började berätta.
Den trejde svor på mig, min vänskap, min kärlek och all tid av mitt liv jag gett honom. Han bad mig glömma honom och försvinna ur hans liv för han inte ville såra mig mer.

Jag har släppt två av er, men ni är fortfarande kvar i min värld. Men ni är inget jag lägger större anstränging på.

Som sagt, en dag så måste man inse att man måste släppa taget!

it's shower time yeah

Den här flickan vill inte duscha med mig ikväll ..



Så den här flickan busade med mig istället.

i wish i could fix us

Men om jag saknar dig då?
Tänk om det är allt jag vill stå framför dig och säga, skrika .. så du förstår! Tänk om jag inte klarar av tanken att du kan försvinna från jorden en dag utan att jag fått förklara allt för dig. Tänk om min värld inte klarar att leva utan dem där hjärtslagen. Tänk om det faktiskt skulle vara så att jag fortfarande älskade dig?

Du förstörde för oss, ja. Du ljög för oss, ja. Du svor på mig, ja. Du gjorde oss lycklia, ja - så in i helvete!

Du gjorde oss lyckliga, så jävla mycket. Jag tittar på den där jävla videon typ alltid, det skär i mig - djupt. Kan du bara tänka, tänka om, ifall det verkligen är så att du inte vill att jag håller din hand innan du lämnar mig, om du inte egentligen vill höra min röst igen, se mina sms innan du somnar eller se mig där i dörren när du nästan precis vaknat.
För det var allt jag var, jag var hos dig. Alltid! För jag var så jävla rädd att du skulle försvinna från mig. Kvävde jag dig? Var det därför du försvann från mig? Var jag för rädd om dig?

Jag har en miljon frågor med typ, noll svar! Du gav mig tusen löften med typ, ett antal på noll som du höll. Jag älskade dig hundra gånger runt jorden men du typ, gav noll varv tillbaka.

Jag vill ha tillbaka våra dagar, jag är rädd att förlora dig ännu mer än vad jag redan gjort.

Rädd att se dig ta ett steg för lågt i livets långa trappa ..

lördag, november 03, 2007

im going crazy ..

*Hick*,

*hick*,

*hick*.

Kan någon snälla hjälpa mig. Jag har extrem hicka och den slutar fan inte. Jag hatar att ha hicka, det är irriterande och man kan inte prata normalt med folk. Inte för att jag för tillfället har någon att prata med.

*Hick*.

Men jag menar tänk om typ Jonas Sandqvist skulle ringa nu och bjuda ut mig och jag typ "Men tjena, hick, ja men det är väl själv *hick* klart."

Liksom, ork? Haha. Nej nu ska jag hicka vidare.

*Hick*,

*hick*

AAH JAG BLIR GALEN!

fredag, november 02, 2007

lan @ my place 10

Nu jävlar säckar mina ögon ihopa, men samtidigt är jag pigg.
Har spelat The Sims 2 i ett antal timmar nu. Trött på den där kassa musiken och krävande sims-gubbar och kärringar. Dem vill bara ha och ha men dem gör ingenting. Nu jävlar ska jag lyssna på musik. Så det så!

Sarah, i would lie to the world cuz i know we're the truth!

lan @ my place 9

Min röst håller på att dö, min mage dödar mig och jag klagar.
Yeah. Sarah ligger på rygg i soffan - snart medvetslös. Då jävlar. Jag behöver spänning just nu. Jag behöver skratta. Buhu. Ingen sätter igång en skratt attak åt mig. Mina "Katten åt"-skämt börjar bli tråkiga. Mina energi drickor är slut, eller ja, en kvar men vågar inte dricka i risk att kissa på mig, mina druvsocker är helt slut så sitter och tuggar ihjäl mig på tuggummi!

Jag efterlyser underhållning. Mycket underhållning. Nu nu nu nu nu! Jag blir gnällig. Vill inte bli trött. Måste klara mig till 15.00!

lan @ my place 8


Mina ögon faller ihopa.
Sakta sakta sakta ..

lan @ my place 7

'Sofia.: joey är dum
'Sofia.: så joey är min
daandan: #35: HAHAHAHAHAHAHAHA
daandan: #35: DU DISSAR DIG SJÄLV :S'
Sofia.: HAHAHA '
Sofia.: ja men enda sättet ::(
daandan: #35: joey är lång, alltså är han min
daandan: #35: du kan ändå inte pussa på honom *räcker tunga*
daandan: #35: det kan jag (A)
'Sofia.: HAHA
'Sofia.: jag kan sitta ihans ficka de kan inte du
daandan: #35: HAHAHAHHAHAHAHHAHAHAH
daandan: #35: idioooot
daandan: #35: vilken sida ska du sitta i
daandan: #35: bakfickan eller där framme ;;
'Sofia.: AHHA
'Sofia.: for your information så mena jag fickan på skjortan!
'Sofia.: perversa jävel-.-
daandan: #35: HAHAHAHAHHA
daandan: #35: men bra, då försvinner du när jag hjälper han av med skjortan då ;)
'Sofia.: HAHAHA
'Sofia.: :@
daandan: #35: AHAHHAHa
'Sofia.: kommer peta dig i ögat
daandan: #35: *skickar en msn gubbe som betar en annan i ögat*
daandan: #35: jag hann peta dig i ögat först :P !!!

lan @ my place 6

Detta har jag och Sarah (plus Sofia och Richard) roat oss med ett tag nu!

- - -
Katt åt stekpanna, fräste.

Katt åt ballong, var blåst.

Katt åt batteri, gjorde volt.

Katt åt ben, gick bort.

Katt åt bil, blev Jaguar.

Katt åt boll, fick uppkast.

Katt ät bomb, smällde av.

Katt åt cigarett, blev rökt.

Katt åt dörrvakt, blev portad.

Katt åt elkabel, följde strömmen.

Katt åt elskåp, blev proppmätt.

Katt åt engelsk hund, dog.

Katt åt filmrulle, blev negativ.

Katt åt fiskare, fick spö.

Katt åt fjärdedel, bråk i magen.

Katt åt fluga, flög iväg.

Katt åt flykting, utvisades.

Katt åt färgburk, dog på fläcken.

Katt åt fönster, såg bra ut.

Katt åt gitarr, blev stämd.

Katt åt glödlampa, lös i magen.

Katt åt granat, blev på smällen.

Katt åt gris, blev grymt mätt.

Katt åt helvete, fick halsbränna.

Katt åt hästskit, fattade galoppen.

Katt åt hip-hoppare, rapade.

Katt åt insekt, fick fjärilar i magen.

Katt åt klocka, gick rätt.

Katt åt kniv, tappade hakan.

Katt åt kortlek, fick spader.

Katt åt lampa, lös i magen.

Katt åt linjal, blev mätt.

Katt åt trasig miniräknare, fick talfel.

Katt åt PlayStation, fick spel.

Katt åt resväska, blev packad.

Katt åt sill, blev inlagd.

Katt åt sko, fick sparken.

Katt åt sladd, tog ledningen.

Katt åt snyggingar på flygplats, reste ragg.

Katt åt stol, satt i halsen.

Katt åt stege, blev hög.

Katt åt suddgummi, försvann.

Katt åt trummor, kände sig slagen.

Katt åt trädgård, fick rabatt.
- - -

torsdag, november 01, 2007

lan @ my place 5



Vi lanar. Ganska trångt från början vid skrivbordet.


Men det löste vi genom att flytta på Sarah till soffan!



Sen busade vi lite och Sarah fick gravida bröst!



Min älskling som håller mig vaken! Love it!



Sen får vi ju inte glömma vår älskade fruktsallad!

lan @ my place 4

' SAARAH ;: tassst
daandan: #35: men stoppa upp en pinne i röven
' SAARAH ;: snuuuusk :-O
daandan: #35: HAHAHHA
' SAARAH ;: sexig läggning du ;)
daandan: #35: HAHAH
' SAARAH ;: sexfantast hörru
daandan: #35: aufan ..ska vi ut och hugga lite ved :D

lan @ my place - 3


Sarah bygger magmuskler!

lan @ my place - 2

Nu har vi möblerat.
Jag har fått tillbaka mitt skrivbord och Sarah sitter i soffan och myser. TV:n är igång och snart börjar EMA. Vänner på TV just nu så blir lite fnitter här. Ska snart titta på MTV jiiihow. Jag tror att jag är kär i Joey, så jävla gullig.

lan @ my place






Jag och baby lanar idag.
Yeaah, sen blir det Europe music awards!

Lär blogga ihjäl mig i natt så, besök en gång i timmen!

onsdag, oktober 31, 2007

i wanna live like that. just like kindergarden.



Jag saknar hur det var på dagis, det kunde börja en ny tjej och man började prata och var bästa vänner efter bara tio minuter. Man delade med sig av alla hemligheter och plötsligt gjorde man allt tillsammans. Det var aldrig prat om rykten. Det var aldrig prat om att gå bakom ryggen på varandra. Och framför allt handlade det aldrig om att någon annan betydde mer än någon annan. För sådant, det hade man inte koll på under den tiden.
Men jag hittade den här "bästisar-på-tio-minuter" precis som jag säkerligen gjorde på dagis en gång med. Sarah Thulin du är min "bästis-på-tio-minuter".

På dagis kunde man vara kär i tre killar samtidigt utan att det var någonting konstigt med det. Man blev inte kallad ord, för ingen visste vad dem orden som skriks idag betyder. Man kunde pussa en och bara dagen efter pussa på någon annan. Det var aldrig prat om otrohet, för man visste inte vad det var. Man kunde bli tillsammans med en kille man inte visste någonting om och som man sa på den tiden, älska honom högre än någonting på jorden.
Jag vill kunna säga såhär till någon. Att jag älskar honom högre än någonting. När jag var 13 år gammal slängde jag mig in i mitt eget helvete med en kille, jag trodde att jag var kvar på dagis, men det var jag inte.

Under sin dagis tid behövde man aldrig oroa sig för morgondagen så som man gör nu. Man tänkte aldrig på konsekvenser, och allt föll på plats ändå. Man behövde inte oroa sig för det ena och det andra. Den högsta rädslan var det stora monstret under sängen eller i garderoben. Men om dem skrämde en fanns hade man alltid ett troget gosedjur och sin mamma och pappa att springa till.
Föräldrar finns kvar, och dem verkligen finns där. Monstret under sängen är borta och gosedjuret ligger inträngd mellan kuddarna och sängkanten.

Ibland kan man längta tillbaka till dagis, där alla älskade alla, det fanns inte gäng och ett bråk var över på fem minuter. Man kunde säga vad som helst utan att vara rädd för vad andra sa och man hade alltid någon som stod där för en för grupptrycket visste ingen någonting om. Det är mycket som förändrats, och nu är man nästan vuxen.

Snart kan man börja övningsköra, för att vara uppriktig kan jag redan nu göra det om jag vill. Jag har ett eget bankkonto och jag jobbar, har valt en inrikting på gymnasiet till ett yrke som jag vill arbeta med. Jag sover själv utan gosedjur mitt i natten och utan rädslan att där finns ett monster under sängen.

Men! Jag håller fast vid min "bästis-på-tio-minuter" för utan henne, skulle jag inte ens vara hälften av allt ni ser på bilden ovan!

things that really dont matters, and things that matters alot ..

Det spelar ingen roll.
Det spelar ingen roll för mig om vi sitter i vars en ände av soffan och tittar på något så värdelöst som Bingolotto eller något kasst ord-leks programm.

Det som spelar roll är att jag får döpa dig till baby i min mobil och att du loggar in på MSN på kvällarna och skriver om hur du saknar mig, fast det bara var en halvtimme sen vi sa hejdå i verkliga livet. Det betyder för mig att kunna se dig leta efter mig på läktaren inför någon match och att kunna vara med på din träning och få se dina läppar le så där betydelse fullt - som de bara gör åt mig. Det spelar verkligen roll om det är jag som får krypa ihop hos dig innan vi somnar och om det är jag som vaknar bredivd.

tisdag, oktober 30, 2007

cuz as you can see i'm not running out of words

Om alla blickar du någonsin gav mig handlade om förståelse, så undrar jag starkt varför jag försöker skriva i klarspråk på papper, fast det bara blir omkastade bokstäver och obegripliga ord. Och om alla gånger du höll om mig så det värmde genom hela kroppen handlade om värme, så har jag funderat på varför jag ligger under ett täcke inatt, i desperata försök att få känna samma värme som jag kände då.

Om alla samtal som varade i timmar på vinternätterna handlade om att utveckla en vänskap, så har jag filosoferat över alla gratis minuter som gick till spillo, även om de var värda varje minut just då, men ditt namn lyser inte längre på displayen som förr. Och om alla små obetydliga saker förr andra handlade om bevis på realitet, så frågar jag mig själv varför jag målade upp en illusion av att allt du gjorde, och om det betydde lika mycket för dig som det gjorde för mig på målarduken fylld av färger.

Om alla våra inbördes skämt handlade om att skapa egna saker, så har jag ingen aning om varför du delar det med andra så fort jag inte är nära. Och om bilderna vi tog skulle symbolisera en vänskap, så kan jag inte sluta fråga mig själv om varför du lämnade mig ensam, varför du lämnade en vänskap att drunkna i sina egna tårar och brinna upp i ett hat av vänskaplig kärlek för dig.

Om det handlade om att få mitt hjärta att slå som det inte gjort på länge, så öppnade du fler dörrar än jag trodde var möjligt. Om det handlade om att lägga sin tillit i en persons händer på nolltid, så kan jag garantera dig att jag slog världsrekord när jag la min tillit till dig. Om det handlade om att göra världen mer verklig för mig, så ska jag måla upp bilden jag såg för dig - den var immig, immig av dina ord du lovade mig, och alla seriösa blickar jag drunknade i. Och om allt handlade om att smula isönder en själ i miljoner bitar, så måste jag tyvärr meddela dig att du lyckades till 110%, för du utplånade den nästan snabbare än du lagade den från början.

(.. but i can proimies you this one thing,
if it all was about to make me speechless, you failed.
Cuz as you can see i'm not running out of words -
but, you really made me breathless from the very beginning.)

© Copyright - sandraolsson

torsdag, oktober 25, 2007

in the end everything will be okay. if it's not okay, it's not the end.

En gång försökte jag förklara ..
Ain't no sunshine when he is gone,
Men du avbröt mig med ..
It's not warm when she's away,


Minns du det?


Jag minns, och låten går på replay vissa kvällar. Små ord i sms, som jag faktiskt sparar även om de bara innehåller "OK". Bara för jag vet att orden kommer från dig, det är det ända jag har av dig nu. Det finns inte mycket mer


Min värld tycker att du och jag är ett konstigt begrepp för mig nu, för jag har intalat mig själv att det aldrig fanns. Det gjorde det aldrig, det gör inte och kommer inte göra. Men jag mår bra av att se dina ord på min mobil display. Jag vill inte mer än så. Stop där!



Även om jag ibland vill springa tillbaka till dig i hysteri.

Jag vet att du inte är bra för mig, vet att största delen av dina ord är lögner. Undrar ofta hur många av dina ord som var sanna mot mig. Hur mycket av dig och mig som betydde något.


Anledningen att jag säger "dig och mig" eller "jag och du" är att ordet "vi" mellan dig och mig, det finns inte, inte längre. En gång kallade jag dig och mig för "oss". Men inte nu. Aldrig någonsin igen. Det där "aldrig någonsin" är inte av avsky, bara av rädslan att behöva dig igen. För jag klarar mig utan dig, klarar mig utan tomma ord och kalla kramar.


Visst saknar jag dig vissa kvällar och tänker på sådant som du och jag gjorde. Och visst visar jag mig på platser där du sitter kvar i väggarna och lyssnar på musik som du en gång sjöng med till.
Jag gör allt det där. För det gör inte ont, det gör mig lugn på något sätt.


Ett sätt där jag vet att du inte lämnat mig helt.
Ett sätt där du fortfarande lever innuti mig.
Ett sätt där jag slipper se verkligheten.


Verkligheten där du svor på mig, min vänskap och kärlek till dig, alla löften jag gav och all tid jag gett dig av mitt liv.

i need you like a heart needs to beat, but it's nothing new ..

tisdag, oktober 23, 2007

i dont wanna feel this scent of cigarettes no more ..

"Visst är det ironiskt hur man inbillar sig att man vill ha någon,
att man vill vara med någon - oavsett hur personen förändras"

Det är en dikt för längesen, en dikt jag skrev om dig.
Nu ser jag att det är inte så. Du förändrades allt för mycket och nu vill jag inte veta av dig stundtals. Jag vill inte se dig sitta framför mig och typ, bara betyda någonting. Jag vill kunna fimpa dig, precis som du fimpar din cigg varje dag.
Jag vill vara liknande dina cigg - för jag minns att jag gjorde dig lycklig, och jag minns att du behövde mig. Precis som du behöver dina cigg. Skillnaden mellan oss är bara den att jag vill inte att du fimpar mig - för det ska vara jag som fimpar dig.

Jag minns att jag ofta gick med dig ut för att röka, och nu i sommras bara stod jag där och höll i din ena krycka medans du rökte. Jag kommer ihåg lukten från din cigarett då. Jag minns att då påminnde det om dig. Det kändes tryggt.

Nu för tiden är det inte tryggt. Nu luktar det samma sak som jag en gång kallade mitt hem. Det luktar det som kommer föra dig till döden om du inte slutar. Du ärredan svag, jag vill inte se dig förstöras mer.

För om du gör det, förstör du hela min värld.
Och då kommer jag aldrig igen vilja känna doften av cigarettrök ..

måndag, oktober 22, 2007

boys that ain't really love ..

"Supportrar inför rätta
Alla var där – men ingen deltog

Derbyt mellan AIK och Hammarby den 18 oktober 2004 slutade i kaos.
Supportrar försökte storma planen, barnfamiljer tvingades fly och ett 30-tal brandbomber hittades utanför Råsunda.
I dag började rättegången mot 29 supportrar som åtalas för våldsamt upplopp.
Bråken började redan innan matchen när ett hundratal supportrar drabbade samman några kilometer från Råsunda.
Men efter att Hammarby i andra halvlek satt ledningsmålet i Stockholmsderbyt för tre år sedan urartade det totalt.
Missnöjda AIK-supportrar försökte storma planen och dra ned läktaren till planens säkerhetstak och matchen fick brytas i nästan en timme. Kravallpolis tvingades använda både batonger och brandsäckare för att lugna ner de uppretade huliganerna.
Fem personer greps och 20 omhändertogs för att ha stört ordningen.
Spelet återupptogs efter 50 minuter och matchen slutade 1–1."

http://www.aftonbladet.se/stockholm/article1066197.ab

-

Är detta fotbolls kärlek, kärlek till sitt lag?
Nej det tror jag verkligen inte. Kärlek till sitt lag är när man stöttar laget positivt vad som än händer, inte att springa in på planen som en dåre och tro att det hjälper. För det gör det inte, man får bara en ännu sämre bild på laget i fråga som motståndare.

Jag är så trött på alla som förstör i fotbollsmatcher, stormar planen, kastar grejer på spelare och domare. Jag är riktigt less på det.
Fotboll ska vara kärlek, det ska vara glädje och samhörighet. Någonting som vi alla kan prata om - tillsammans!
Inte någonting som vi hatar varandra för, det ska inte vara sorg eller fiender. Det ska inte vara någonting vi behöver sitta i rätten för.

För kärleken i mitt liv stavas med sju bokstäver - F.O.T.B.O.L.L! Jag behöver inte mer.
Och jag är ingen jävla huligan - Äkta MFF:are var ordet. Inga slagsmål, bara kärlek!

fredag, oktober 19, 2007

this is not me, it's just a story of a girl i used to know

Det är inte jag.
Nej, det är inte jag som frågar en nästan ny människa för mig om vi ska ses. Det är inte jag som faktiskt drar mig ut för att träffa en människa som knappt känner till mitt efternamn. Det är längesen jag tog kontakt med en människa så. Inte förrens igår. Vet inte hur det hände.

Det är snart ett år sen det hände sist, och det förvånar mig.

the hardest thing is often the best thing to do .. let go?

Jag kan inte låta bli att tänka på allt vi gått igenom.
Att jag verkligen kände dig utan och innan.

.. även om jag nu i efterhand förstår att jag inte kände dig alls.

Men mina tankar dras ändå åt det hållet där hon lever mitt liv.
Känner hon dig precis lika väl som jag trodde jag gjorde då?
Vet hon att du ler när man leker med fingrarna i ditt hår?
Vet hon att du älskar att ha långa telefonsamtal, långt in på natten?

Har hon förstått att man måste dra vissa saker ur dig,
och vet hon hur man fångar dina tårar och vaggar sin själ till ro?
Förstår hon hur du älskar att kunna vara dig själv,
fast du lever i ett hav av lögner varje sekund, minut och dag?

Har hon förstått att du älskar att spela burnout3 i timmar?
Förstår hon dina skämt och ditt sätt att behöva bli bekräftad dagligen?
Kommer hon någonsin att behöva dig som ett hjärta behöver sina slag?
Ler hon och är lika lycklig som jag var där i din famn?

Jag kan inte sluta ställa mig frågan.
Varför drömmer jag varje natt om ett liv hon lever?

torsdag, oktober 18, 2007

why should i ?

Varför vill man prata med borttappade röster?
Varför vill man se i ögon som inte speglar en själ? Varför röra vid en kropp som ändå påminner om någon annans? Varför skulle man vilja kyssa läppar som tappat smaken och varför skulle man vilja fläta fingrar med någon som inte känner igen ens rörelser? Varför skulle man vilja kunna känna sig trygg i en famn som är kall?

Varför vill man försöka gå på platser där någon annan sitter fast i väggarna. Varför försöka slå nummer på mobilen med siffror som inte liknar dem man är van vid? Varför sjunga med i låtar som tappat sin betydelse och varför ska man ens försöka tyda ett nytt språk som man inte förstår sig på?

onsdag, oktober 17, 2007

i wish there was something i could do

Ibland tror jag att jag hör en röst.
Från en liten liten flicka. Hon förklarar för mig hur han stal hennes tillit utan att hon märkte den kalla vinden efter honom som smekte hennes kind. Hon försöker förklara en känsla som världen har svårt att hitta ord för, och hur det bränner på pannan av hans läpptryck så mycket att det skapats brännsår. Hon förklarar hur hennes hjärtslag för honom dog ut för längesen och hur hon egentligen saknade att andas in samma luft som hon visste att han andades genom.

Om jag kunde, så skulle jag be henne att inte vara rädd. Jag skulle förklara för henne att han snart tonar bort från hennes liv, att han snart bara lever i hennes själ utan att märkas dagligen. Jag kan inte förklara någonting för henne så att hon inte bryter samman. För jag hör tysta tårar, och jag hör hur han stampar på hennes hjärta varje natt. Hon brukar sitta på min sängkant, enbart för att sjunga sorgsna melodier för mig att somna till.

Hon berättar för mig hur hon sparar betydelsefulla sms i sin mobil och hon läser dem högt för mig ibland. Kanske för att än en gång försöka tro på hans ord igen så som hon engång gjorde. Ibland ser jag henne bakom mig i spegeln med tomma ögon gömd bakom ett leende.
Ibland kan jag vakna mitt i natten och känna hennes kalla händer mot min kropp, och jag vaknar upp i panik ..


.. och plötsligt inser jag att flickan med sorgsna melodier är mitt hjärta. Flickan bakom mig i spegeln är mitt undermedvetna. Och tårarna jag hört henne gråta mitt i natten - dem är faktiskt mina egna.

tisdag, oktober 16, 2007

crawling back to you, crawling back for more - oh no, no more ..

Jag tror inte riktigt att jag kan glömma den sista biten av dig.
Alla tårar som rann för dig har torkat ut och minnena vi skapade har jag gömt längst ner i mitt smyckeskrin. Bilderna på oss lyser inte med guld i kanterna längre och det ansiktet som jag lovade mig själv att alltid minnas börjar sakta tona bort. Jag kan inte känna dina hjärtslag mot mina längre och din röst har inte samma effekt på mina mörka dagar. För att vara ärlig har jag nästan glömt hur du låter.

Jag ser dig ibland, och du ser lycklig ut. Här om dagen hade du på dig den där tröjan som jag minns att du hade första dagen vi träffades. Samma leende, men jag slår vad om att dina ögon är tomma, minnena tär så på dig att glimten som fanns där innan har dött ut. Det verkar som du faktiskt klarar dig fint utan den du kallade ditt allt, du verkar ha ett leende på läpparna fast jag försvann ur din värld. Vad jag har hört så verkar du leva livet, vill tyvärr inte veta hur mycket, för redan nu vet jag att det är FÖR mycket.

Det är svårt att låta bli att skriva små betydelsefulla sms, med frågor som jag behöver ha svar på. Frågor som äter upp en inifrån - men samtidigt orkar jag knappt bry mig längre. Jag försökte under lite mer än ett halvår passa in i din värld, men nu ser jag klart, glasklart att våra världar kan inte luras så som vi lurade varandra att vi passade ihop.

Jag vet att det är farligt att jag brydde mig så mycket om dig. Att jag behövde dig så att jag inte ville stänga ögonen av just ditt hjärtproblem. Att jag var så rädd att du försvann från mig - när vi var vänner. Jag ville inte lämna dig av rädsla. Men nu i efterhand ser jag att stora delar av tiden skulle jag kunna se som slöseri men det gör jag inte av den anledningen att jag faktiskt fortfarande älskar och saknar dig.

Ibland kommer jag på mig själv med att tänka tankar som;
Springer jag någonsin runt i dina tankar? Vaknar du någonsin mitt i natten och tittar på en tom display efter meddelande som jag skickade ibland? Inbillar du dig att du hör min röst när det är någon annan som ringer dig? Ser du mitt ansikte på platser vi varit på, och inser sekunden efter att det inte alls var jag? Springer jag någonsin runt i dina tankar som förr? Som en bästa vän, som en syster. Den du aldrig fick.
Den som du svek?

Jag visste, från den dagen du svor på mig att inget någonsin skulle bli detsamma igen, fast jag såg i dina ögon en vecka senare att du ångrade allt. Jag kunde inte förlåta. End of the road. Just då, den sekunden när jag såg all ånger i dina ögon.
Då visste jag att jag hade vunnit.

måndag, oktober 15, 2007

technogay, technogay. does whatever a technogay does ..

Så sant som det är sagt.
Sandra Olsson har gått och blivit techno gay - och jag hatar det.

Jag menar, jag lyssnar väl ändå mest på rnb inte sant?
Och mina älskade Simple Plan, Kelly Clarkson, Nickelback och 3 doors down.
Men plötsligt kommer Sandstorm, Zombie Nation, Better off alone, Listen to your heart och en massa andra techno remixer in i min värld.
Och dem står på replay.
Over and over again ..

fredag, oktober 12, 2007

my mama said, you cant hurry love

Jag skriker namn, utan att veta hur de bokstaveras.
Jag viskar ord till en person, utan att veta hur personen ser ut.
Jag håller en hand, utan att veta hur min passar i denne.
Jag drar min hand genom någons hår, utan att veta vilken färg håret har.
Jag kysser läppar, utan att veta hur det får mig att må.

Och plötsligt kommer jag på mig själv med att vilja ha någon.
Bara för mig igen. Bara för ikväll. Jag kräver inte mer.

Jag minns en bit ut en refräng i en låt "My mama said, you cant hurry love.." Phil Collins. Kloka ord. För min mamma har sagt ungefär samma sak även om jag inte letar efter kärlek, men ikväll är en sån där kväll när man bara vill se i trygga ögon och typ känna sig hemma. Jag gjorde det för tre år sen. Jag gjorde det för tre månader sen. Men ni båda är borta, de trygga ögonen är borta ..