lördag, juni 23, 2007

i can't smile and pretend im fine, when i know he ain't mine

Du är så nära, men fortfarande för långt bort. Du pratar, men ändå inte på rätt sätt. Du ser, men du ser bara fel saker. Du älskar, men helt fel person.

I mina ögon är du så perfekt, men ändå så fel. Du får mig att vilja skrika, när det ända jag kan är viska. Du får mig att le, men i slutändan bryter jag ihop. För du är som sagt för långt ifrån mig, jag vill ha dig närmre. Lika nära som hon får. Du får mig att vilja älska, fast hela världen vet att jag aldrig skulle låta mig själv göra det igen.

Ändå vill jag att det är du du och du som finns där om allt rasar, och jag vill att det är du som stannar när världen vänder mig ryggen. Jag vill ställa frågor och få ärliga svar, även om jag skulle tvivla på dem. Jag vill inte se på dig i smyg längre, och skoja med dig om en massa småsaker bara sådär. För jag vill att vi har egna skämt som ingen förstår, och kunna se dig i ögonen så länge det bara går.

Jag skulle vilja se min framtid i ögon som dina, och jag vill se de tre orden viskas med hjälp av dina läppar ..

.. Men när jag tänker efter på riktigt, så handlar allting om att jag bara vill lära känna dig på riktigt, och kanske någon gång i framtiden få vara med om allt det där andra ..

Inga kommentarer: