tisdag, juli 03, 2007

why can't i breathe whenever i think about you, why can't i speak whenever i try to talk to you?

Jag hittar inte ord. Det är inte likt mig. Men .. oh vad jobbigt. Jag brukar ju aldrig tappa ord. Men idag, så är dem borta. Det var liksom bara "iiih" när jag såg dig. Och då kom tankarna, tankarna från mitt första inlägg här. "Du får mig att vilja älska, fast hela världen vet att jag aldrig skulle låta mig själv göra det igen. Ändå vill jag att det är du du och du som finns där om allt rasar, och jag vill att det är du som stannar när världen vänder mig ryggen. Jag vill ställa frågor och få ärliga svar, även om jag skulle tvivla på dem." Stämmer in i det sista, just i dem sekunderna. Men sen hinner sanningen ikapp mig..

Men sen när jag står framför dig, så där som jag tänkt att jag skulle kunna göra ofta, så är jag stelare än en staty. Jag kan inte få fram ett ord, mer än allt det vardagliga, dom ironiska skämten. Allt det där som i slutändan ändå inte betyder någonting. Allt det där som kan bygga upp det där jag kan tänka på, något mer än en ytlig bekantskap. Men ja, jag vet inte ens om jag är redo att bygga på det. Och på något sätt finns där för många hinder känns det som.

Jag tycker på något sätt att detta bara blir mer och mer patetiskt. För hur mycket vet jag ärligt talat om dig? Skulle du ens släppa mig så långt in i ditt liv? Vem vet? Och jag vet inte ens om jag vågar försöka, försöka att bli en del av ditt liv. Men samtidigt så vill jag inget mer än just det. Det är förvirrande och jag hatar att jag tvunget skulle se dig dagen innan jag lämnade denna staden. Ska bort i 6 dagar nu och kommer smälta allt. Men det bara virvlar till i bröstkorgen när jag ser dig..

.. fast jag inte vet ett dugg om dig.

Men ändå är det inte ditt utseende jag gillar. Det är din personlighet när vi väl pratar. Den får mig att vilja veta mer. Veta mer om vem du är.

Vill veta allt det där som alla andra också vet, men jag vill även kunna öppna dörrar som ingen annan kan och få veta alla hemligheter som du bara har för dig själv. Jag vill förstå ditt humör, och varför du reagerar som du gör. På samma sätt som jag kände honom en gång utantill och innantill. Men jag vill inte ha samma relation. Aldrig samma relation som jag hade med honom. Förstår inte varför jag ens nämner honom just nu.. För där finns verkligen ingenting gemensamt. Inget jag sett iallafall.


Oh you don't mean nothing at all to me
No you don't mean nothing at all to me
But you got what it takes to set me free
Oh you could mean everything to me!

Inga kommentarer: