fredag, juli 13, 2007

you know i'll need you although the distance between us, and i never stopped lovin you ..

Mina tankar kväver mig långsamt. Solen håller på att gå upp och jag har inte ens blundat för att försöka hitta sömnen. Jag orkar inte leta upp sömnen för att ta död på tankar som kanske i slutändan är bra för mig, för att sätta saker i olika perspektiv.

Jag saknar dig sjukt mycket det gör jag verkligen. Det finns inte ord för hur mycket. Men du ska veta att jag gladeligen väntar i 6 månader till om vi verkligen firar nyår tillsammans så att du kommer då istället. För jag vet att det kommer bli lika bra då om inte bättre. Men jag saknar dig. Det gör jag verkligen.

Saknar din närhet så sjukt mycket. Du förstår inte. Saknar att somna till dina andetag och att få höra din röst som det första jag hör på morgonen. Saknar att bara se i dina ögon och känna lycka som inte finns på någon annan plats mer än just hos dig, i din närhet, när jag ser i dina ögon och är med just dig! 2 år, det är galet egentligen. Och så himmla mycket därimellan, mellan oss. Saker bara du och jag förstår. Saker bara du och jag minns.

Dagar med skoj och trams sen nätter då man pratar om allvarliga saker. Saker som verkligen betyder, saker som fastnar i ens hörgångar som ett eko. Som aldrig slutar, för det betyder så mycket.

Jag kan inte tvinga världen att förstå sig på min saknad. Men jag kan be den försöka se smärtan som saknaden orsakar. Jag kan inte kräva att världen förstår hur det skär i mig av saknaden, men jag kan försöka förklara känslan att leva utan hjärta. Känslan att inte andas den luft som man behöver. Jag tänker inte försöka visa världen mitt hjärta med ärr som ivrigt saknar..

..men jag önskar att jag kunde få dem att förstå att jag fortfarande älskar dig mest på jorden.

Inga kommentarer: