tisdag, augusti 21, 2007

would you be on the devils shoulder or play this card game my way?



Jag skriver om mitt förflutna..
Bara för att spela upp allt "en sista gång". Jag läser orden jag en gång skrivit om och om igen, för att påminnas om det förflutna. För att lära mig av mina misstag, för att se att alla gör fel. Du, vi, ni, dem, jag. Alla. Att fela är mänskligt. Och jag har felat många gånger. Jag har gjort många misstag. Släppt människor jag älskat. Lämnat människor som behövt mig, utan att jag såg det. Lämnat människor för att andra inte tyckte om dem. Jag har behandlat människor som jag älskat som ingenting. Jag har tagit människor för givet. Börjat saknat människor som försvann långt innan jag ens började tänka på att dem faktiskt var en del av mitt liv.

Jag har haft säkra kort, men förlorat ändå.

Jag har haft de som stannat vad jag än gjort dem. De som faktiskt älskat alla de där dåliga grejerna hos mig. Som uppskattar att jag kan visa mig som jag är, att jag inte alltid har ett hjärta av guld utan att jag kan göra fel. De som jag känner att jag har kunnat komma till med allt, även om hela sanningen inte alltid sägs.

Jag har haft mina säkra kort, som jag vunnit på.

Jag har varit personen som funnits där för en massa människor, människor som bara utnyttjat mig, använt mig. Fått ut det bästa dem kunde ut mig. Dem har kramat ur mig som en blöt handduk tills där inte fanns något vatten kvar i. Så har dem gjort med mig, mitt hjärta, min själ. Jag har älskat människor som aldrig älskat mig på riktigt, gråtit i famnar som var kalla och lyssnat på ord som faktiskt inte betydde någonting.

Jag har vairt ett säkert kort, som dem vunnit på.

Jag har funnits där, för människor som har älskat mig exakt lika mycket som jag älskat dem, jag har gett upp saker i mitt liv, för människor som skulle ge upp exakt lika mycket eller mer för mig. Jag har varit nära att försvinna med en människa som var villig att försvinna med mig. Jag har aldrig gråtit inför dessa människor. För det har aldrig behövts. Det har aldrig gått så långt, dem har sett på mig att någonting är fel, och dem har tatt itu med problemen. Hjälpt mig, stöttat mig, älskat mig för den jag är och inte någon dem har önskat att jag skulle vara. Jag har aldrig tagit dessa personer förgivet, dessa personer tar inte heller mig förgivet.

Vilket bevisar att jag är ett säkert kort, som båda två i spelet vinnit på om dem spelar på mitt sätt.

1 kommentar:

Alice sa...

Känner igen mig själv i dina ord... Du skriver väldigt vackert o direkt ur hjärtat!