tisdag, augusti 14, 2007

lately I've been feeling unappreciated



Du tar min vänskap och min kärlek för givet.
Tror du att jag ska finnas där när världen rasar i miljontals delar?

För om du verkligen tror det så har du fel. Jag tänker inte vara axeln du kan gråta mot, för du lär aldrig mig gråta mot din när jag behövde det. Allt annat var viktigare. Fast du lovat mig så himmla mycket mer än det lilla du gav mig.

Det är inte vi fyra längre ett hjärta som slår tillsammans. vi är tre stycken, jag och Sarah håller fast tills vi dör. Men ni släppte. Ni började ett liv utan för allt, utanför min kameras lins, som kunde följa allt. Och jag saknar dagarna. Jag saknar er, faktiskt. Allt det där jag inte kan sätta ord på.

Du lovar, och sviker, ser mig i ögonen, men håller ljugkors bakom ryggen.
Jag litar på dig, och hjärtat brister, ser i dina ögon, men håller inte dina händer.

Det är så det går.
Over and over and over again.

Inga kommentarer: