lördag, augusti 04, 2007

all this time you were pretending, so much for my happy ending?

Vet du vad? Jag tänker inte gråta, inte ens tänka en sorglig tanke. Jag tänkte inte heller skriva en blogg, men jag har ett behov av att skriva av mig när saker händer, och jag kommer skriva. Jag kommer skriva mycket, väldigt mycket. Men det är inte för du sårat mig. Du har ingen seger på kvitto, tvärtom har du en jäkligt stor förlust. För jag ser hur detta slutar, jag vet det, och jag har kunnat läsa dig sen första dagen jag såg dig. Så detta kommer inte som en chock..

.. mer bestämt en befrielse från mitt fängelse. Ett fängelse av falska ord du fångat mig i. Och kan du tänka dig, när jag skriver detta ler jag. För jag har verkligen ingenting att gråta för. Det är din förlust, och min vinst. Jag la sanningen om henne framför ögonen på dig, ja har lagt ut din framtid om du väljer den vägen du valde nu. Och vet du vad, jag är glad jag gjorde det så att du kan se hur rätt jag har senare.

Jag tänker aldrig någonsin ge dig en chans att komma nära mig igen. Du svor på mig att du inte ljög, du svor på din vänskap till mig, din "syster" som du kallade mig. Efter idag, så har jag aldrig varit det. Aldrig någonsin. Du har inte sårat mig, inte krossat mig eller förstört min själ. Orden du gav mig, löftena du lovade, dom var tomma. Men jag lovar dig, och det är mitt sista löfte, INGET i denna bloggen är tomma ord. Allt är på riktigt.

Det svär jag på dig på, för jag ljuger inte.

Inga kommentarer: