fredag, september 07, 2007

its like someone have put our song on replay in my head

Tankarna av dig dödar mig långsamt. Ena sekunden ler jag, skrattar och bara är lycklig. Tills du nämns. Jag önskar världen kunde sudda ut dig ut mitt minne, men samtidigt vill jag försöka förstå dig. Jag vill inte leva och veta att du har ord jag behöver höra på din tunga. Jag vill inte se världen utan att ha försökt se den ifrån ditt perspektiv, samtidigt som jag inte vill ha med dig att göra.

Du gör min värld komplicerad, och jag hatar det. Jag vill inte att du är den där biten som en gång gjorde allt helt som försvann. Vill liksom att allt bara blir så där enkelt.

Så där enkelt så jag kan se på världen med guldkonturer igen och le som jag aldrig gjort.
Som jag gjorde innan du klampade in i mitt liv.

Inga kommentarer: