onsdag, september 26, 2007

why i can't be your girl when i'd give up the world for you?

i know the distance is a factor, but i stretch as often as i can. my goal is to reach your hands any day now. please don't blame me for trying, to fix this one last time - i have a hard time as it is ..

Mina ord räcker inte till. Får inte ner alla de där jävla känslorna i fingrarna så de kan skriva skuggorna på en datorskärm. Jag kan inte vara så ärlig. Jag vågar inte lämna ut mig så. Men jag kommer göra det så småningom, annars för jag innombords. Igen.

Jag bröt ihop imorse. Fick den där bilden av er två. Den där bilden jag försökt skrubba bort från delar i min hjärna så det blöder. Försökt skrubba så mycket så jag tagit död på tankarna av den. Men nu spökar de där tankarna fan och spöken har jag ingen bra medicin mot. Det vet jag sen tidigare. Du gjorde mig oavslutad från första början. Jävla skit.

Men jag är glad att du hittade in i mitt liv, och tog dig genom alla murar in till mitt hjärta. Att du klarade alla test och sa alla saker du sa på rätt sätt och menade dem hela vägen. Jag är tacksam för att du visade att det finns kärlek, bara det att våra öden ville inte fläta samman fingrarna så där som vi gjorde en gång. I verkligheten och inte bara i mina drömmar.

Förr när jag kände så här hade jag en annan famn att springa till. Men han har vänt mig ryggen. Älskar mig inte, saknar mig inte när vi skriker åt varandra. Han vill helt enkelt inte veta av mig på riktigt längre. Men jag lever kanske i hans minne, precis som jag lever i ditt. Jag vet inte? Det är mycket möjligt att det är så. Inget är omöjligt.

De där sekunderna, de där livslånga sekunderna varje gång. Det skär i mig, att minnas hur barnsligt lycklig jag är varje gång jag får känna det där. Hur barnsligt sprallig jag blir i hela kroppen av tanken. Att varje gång se den där tusentals långa vägen, och se dig komma därifrån precis som en skugga i drömmen.

Medans du i de där långa sekunderna, är livslevande och i det verkliga livet.
Bara sekunder ifrån mig!

1 kommentar:

Anonym sa...

*Kram*