söndag, oktober 07, 2007

it's easy to let go, but how do you do to forget?


slowly you fades away from these pictures we took a long time ago!


Det har gått två månader
.
Jag har släppt dig, men jag har inte glömt dig.
Jag har släppt dig, oss, minnena, allt.
Men jag har inte glömt det. För hur ska jag kunna göra det?

Hela denna stan är fullproppad med minnen av dig. Nästan varje affär har minnen med dig. Jävla december 2006. Varför skulle du visa dig i mitt liv. Det är värst här hemma, vi bodde här imellanåt. Du var här dagligen. Sen att gå förbi din gata gör inte saken lättare, eller att prata om minnen med folk, där du bara råkar dyka upp. Av den enkla anledning att vi gjorde allting tillsammans.

Av olika anledningar går jag förbi gatan som leder till din, platser vi varit på, affärer vi gått runt i, stället vi hade balen på, platsen din olycka skedde på, sjukhuset .. Du finns överallt. Och det värsta är att jag inte kan skrubba bort dig från alla de här platserna. Du är ingjuten där. Dina dofter sitter kvar, dina varma ögon. Allt. Och gissa vad.
Jag BIGTIME hatar det.

Men du bad mig glömma, inte släppa taget. Som vanligt gör jag tvärt emot.
Jag har släppt dig, men fan inte glömt dig.
Jag nämner dig minst en gång om dagen fortfarande.
Och efteråt suckar jag och tänker "varför har du inte lämnat mitt liv, min hjärna eller mitt hjärta än?"
Varje natt önskar jag att dagen därpå ska jag vakna upp och ha glömt dig helt, jag ska ha raderat alla dina lögner och allt som har med dig att göra.

Det känns som jag lät dig komma för långt in i mitt hjärta.
För nu släpper mitt hjärta inte taget om dig ..

Och tänk, att ibland kan jag tro att jag verkligen är lycklig och att jag glömt dig, släppt dig och glömt dig. Tills jag kommer till en plats, där du fortfarande sitter fast i väggarna.

Enbart för att jävlas med mig.

Inga kommentarer: