måndag, oktober 08, 2007

that's in memory for my boy ..

Ibland önskar jag nästan att du kunde säga allt som du brukade göra.
Och mena det, som du brukade göra. Jag hoppas att du ska ringa och säga att du behöver mig mer än någonsin nu. Att du släpper taget om henne din nya bästa vän och kommer och berättar saker som du gömmer för världen, att du berättar de sakerna för mig. Att du låter mig torka tårar och att du litar på mig igen.

Jag vill inte att du sitter i en annan del av detta landet och är ledsen för någonting. Vill inte dig det. Jag vill att du mår bra, men du vägrar förstå. Du tror jag ska finnas där när du vill, men jag kan inte ställa upp på det. Antingen eller, all or nothing. Jag har puttat dig ifrån mig, inte velat se dig. Men saknaden lever kvar, no matter what.

Och vet du vad, det har den gjort i två år ..

Inga kommentarer: