söndag, november 25, 2007

en historia med ca 100 olika avslut på.

Många som bett mig förklara vad som hänt mellan mig och Eric, och jag orkar inte dra historen om och om igen, det förstör för mycket i mig, så här kommen en förkortad version.

Allt började i December 2006.
Du var allt det där jag trodde jag letade efter, den där människan som skulle kunna fylla alla tomrum. Det var dig jag sa "Gott Nytt År" till bland de första iår, det var du som fick mig att le hela den där natten i telefon när vi pratade. Du gav mig ditt liv under en natt i December, lät mig förstå varje liten del av dig och hur du tänkte .. trodde jag.

Januari stavades som "Sandra och Eric" i min värld detta året, 2007. Vi var i princip varje dag. Det värsta var nog att du gjorde mig lycklig. Så lycklig som du faktiskt gjorde mig. Vi gjorde allt tillsammans, allt mellan 10.00 på morgonen och 22.00 på kvällen. Bio med Sarah och Kevin, bowling med dem, satt på Espresso House och snacka skit. Vi gjorde allt.

I Februari någon gång, jag är tillochmed så barnslig att jag minns det, den 4:e Februari avslöjade jag en av dina tusen lögner. Du ljög för mig, du stängde mig ute från den världen jag trodde jag tillhörde. Vi såg inte på varandra i skolan ens, du såg på mig precis som om jag inte var värd att se, fast du senare sa att det gjorde för ont. Du kunde knappt gå förbi mig i korridorerna utan du gick omvägar.

Genom hela Mars var vi ovänner, vi pratade inte. Det var vårt tysta krig. Det ända jag kan komma ihåg att vi sa tillvarandra var en konversation den 26:e Mars.

Eric: Grattis på födelsedagen Sandra.
Jag: Tack Eric.

Fler ord utvecklades inte.

I April hittade vi på något sätt tillbaka till varandra, men det var hela tiden små bråk, om ingenting alls. Hon, din flickvän förbjöd dig för det ena och det andra. Bland annat att låta mig vara en del av din värld.

Vi bråkade ofta om hennes ord. Hennes ord och dina lögner. Dennes regler och du som följde.

Vi var vänner genom hela Maj och planerade att gå på balen tillsammans i Juni.

Ja, balen kom i Juni och vi gick tillsammans och började bråka. På själva balen, om bara små saker. Vi bråkade dagen efter balen med.

Men på kvällen hände det som inte fick hända, du var med i den där olyckan. Jag hade världens största ångest för vi hade bråkat. Du var nära döden när du var med i denna olyckan, två centimeter till så hade det inte slutat bra.

Jag var hos dig varje dag på sjukhuset och jag minns på skolavslutningen när vår rektor höll tal om dig, jag grät och hela skolan gav dig stående applåder, jag och några andra som tog intiativet till det. Jag minns hur hemskt det var att se dig i den där rullstolen och hur jag grät mig igenom skolavslutningen.

Under hela sommaren var jag med dig, du jag Sarah och Pontus. Bland de bästa sommrarna i mitt liv.

Fram tills den 4:e Augusti när du gjorde ditt livs största svek. Du hade lovat mig saker, du hade sagt att hon inte var någonting för dig mer, för du visste att hon kom imellan oss. Du hade sagt saker om henne som jag inte tänker nämna här. Du ljög om att du skulle träffa någon annan, när du i själva verket träffade henne.

Jag visste det hela tiden, men spelade dum. Ville se hur långt du kunde gå. Och mycket riktigt, du kunde gå för långt.

För du ljög för mig och svor på mig samma dag. Jag minns det:

Sandra: Eric svär på mig att du inte ljuger!
Eric: Jag svär på dig Sandra att jag säger sanningen!

Du sa några ord för mycket där ..

September och Oktober hade vi ingen kontakt alls, något enstaka SMS då och då. Små ord med STOR betydelse.

Nu i November träffades vi faktiskt en gång, och vi pratade en del med. Du försökte få allt som förr, men det gick inte för mig. Gjorde för ont att se dig och veta om det där hjärtfelet som gömmer sig i bröstkorgen på dig.

Hjärtfelet som någon dag, kommer dra dig mer ifrån mig än vad du någonsin varit. För det gör ont att älska någon som en gång betydde världen för en, när personen ifråga bara är en människa som man önskar man kunde glömma idag ..

Inga kommentarer: