lördag, december 22, 2007

ge mig vår, ge mig allsvenskan, ge mig årets bästa tid

Jag håller med Carlo som skriver krönika för himmelriket till fullo. Vår värsta tid är nu, och det blåser kallt över Malmö och dess stadio.
Jag kommer på mig själv med att köpa julpynt i ljusblått bara för att mitt rum ska få lysa i denna vackra färg. Jag kryper ihop i soffan med min MFF filt och tittar på fotboll genom TV:n i länder som fortfarande har vett nog att ha fotbollssäsong även över vintern.

Jag sitter i en lägenhet i Malmö centrum dagarna i ända och längtar. Jag åker till mitt jobb i kombihallen varje fredag, fotbollstränare i fotbollsskolan, och tränar de här små 7åriga fotbollskillarna som bara längtar efter att få spela matcher ute på Bulltofta varje söndag, men vinterns kyla hindrar dem än så länge.
Jag åker dit, till kombihallen mitt jobb, och ser hur tom och kall stadion är. Jag ser hur den liksom gömmer sig för omvärlden efter året som gott, samtidigt som man ser hur vår nya stadio, Swedbank Arena klar 2009, sakta men säkert och stolt reser sig. Och man längtar, man längtar så hjärtat håller på att spricka i bröstkorgen på en.

Och nu har även jobbet fått ta semester, och jag förstår hur barnen kände när de gick ut ur kombihallen förra fredagen för att vara borta från sin fotbollsträning i endast 3 veckor. Medans vi vuxna människor brister i kanterna för 5 månader utan allsvenskan. Jag minns att jag sa en sak när jag berättade för killarna att dem skulle få ledigt från fotbollen ett tag. Jag sa "Ja, men killar, nu kommer ni ju få ledigt ett tag, 3 veckor och ni ska ju fira jul och tomten kommer, sen ska ni fira nyår, och sen börjar vi spela fotboll igen". Jag minns att en kille sa till mig "Men Sandra, jag vill ju spela fotboll, jul är tråkigt", jag blev alldeles ställd, men det är verkligen så här mycket fotbollen betyder för dem här små killarna. Så jag kan ärligt säga att jag förstår varför mina fotbollskillar gick ut från kombihallen med sänkta huvuden och fotbollsskorna i träningsväskan fredagen för en vecka sen, för att inte komma tillbaka på 3 veckor.

Jag kommer på mig själv med att titta in på MFF: s hemsida och himmelriket flera antal gånger om dagen med spänning och hoppas på att dem lagt upp någon ny nyhet. Och om dem nu gjort det så läser jag och njuter av varje bokstav, för det handlar om någonting som rör Malmö FF. Här om dagen, den 20: e december för att vara exakt, var jag borta på Malmö FF: s medlems kväll och hämtade årsboken. Jag tittade igenom denna bok, och det känns i min själ hur jag längtar efter allsvenskan. Det känns i hjärtat på mig hur jag vill känna marken vibrera samtidigt som hymnen spelas och det känns i lungorna på mig hur jag vill skrika luften ur dem när vi sjunger "varje gång vi tar poäng runkar vi till fotbollskväll" och skrattar efteråt för det är lika roligt varje gång.

Snälla, låt mig stå i spelargången med spelare och maskotar imorgon, låt mig vänta otåligt på att få höra hymnen och nynna med när jag står och väntar på att killarna kommer tillbaka springande in till omklädningsrummen. Låt mig tjata på dessa 9-åriga killar att snabba sig så att vi kan gå upp till matchen och titta på dessa 22 män på planen som gör upp om 0, 1 eller 3 poäng. Låt oss sjunga med i sånger, låt oss se klacken hoppa i takt till "hoppa om ni älskar Malmö", låt oss se mot motståndar klacken och överrösta dem med våra hjärtan som slår vackrare än något annats lags hjärtan. Låt oss resa oss för våra ljusblåa krigare efter ett snyggt mål och låt oss turas om på läktarna med "forza Malmö" - "heja di blåe". Låt oss jubla till 3 poäng och låt oss ta oss hem genom vår ljusblå stad medstolthet. Låt oss längta till nästa match igen …

Låt oss kriga i allsvenskan igen, och låt oss vinna alltihop. Låt oss visa de övriga lagen att vi fortfarande är ett vinnarlag. Låt oss klättra i tabellen och låt oss sjunga oss hesa på denna färd.Låt oss stå med en pokal den 9 november 2008 och låt supportrarna storma planen och dela glädjen för en första plats precis som vi gjorde 2004!

Inga kommentarer: