torsdag, december 06, 2007

som att lära en 5-åring knyta skorna

Vill man få sitt liv att se bra ut, så får man ta till hårdhandskarna och lära sig knyta den där jävla rosetten. Om man inte lär sig det, då snubblar man på snörena undertiden man springer runt där på fotbollsplanen och försöker vara glad. Men det är väl självklart att vi bryter ihopa, blir ledsna och skadar oss om vi faller till marken.

I själva verket lärde jag mig att knyta mina skosnören tidigt, tror det var tidigt på dagis, men i mitt fiktiva liv så tog det lång tid. Jag lärde mig aldrig riktigt att man skulle göra två öglor, korsa dem och sen dra igenom den ena i hålet som bildades, det var så jag lärde mig det från början. I min fantasivärld av fotbollar, osnörade skor och antall fall under en match så har jag trillat många gånger pågrund av att det tog tid att lära mig detta. Och därför, har jag mått dåligt på många sätt, många har stått på mina skosnören så jag trillat, folk har fällt mig på planen och dem har puttats och slagits.

Fram tills den dagen jag lärde mig att knyta de där förbaskade skosnörena. När jag väl lärde mig det så var det som jag samlade ihop mitt liv, som ingen fick trampa på. Ingen fick någonsin få mig att falla igen, ingen fick se mig med en skada på benen eller att jag slagit mig och hade ont. Ingen fick stämpla mig när jag låg ner.

Och nu på senare tid, så har mina mål bara flugit förbi målvakten.
Och jag är lycklig, på riktigt.

Inga kommentarer: