söndag, december 16, 2007

visst skulle jag kunna .. men hur?!

Utan tvekan skulle jag kunna säga att du väcker ett intresse hos mig.
Och visst skulle jag kunna säga att du är vacker. Självklart skulle jag kunna förklara att ditt leende lyser upp hela min dag och att du får mina knään att vika sig vid vissa ögonblick vi delar. Utan en tvekande tanke skulle jag kunna hålla din hand när alla såg på, och jag skulle kunna hålla om dig och försvinna i din famn till mysiga hemma kvällar. Visst skulle jag kunna tänka mig att knappa in små ord på mobilskärmen om att jag saknar dig på kvällen för att hitta ditt svar på morgonen och visst skulle jag kunna slå ditt nummer tio gånger om dagen, bara för att säga hej och berätta att du betyder en hel del för mig. Självklart skulle jag kunna somna till dina andetag och hjärtslag och vakna till en puss på pannan och ett morgon rossligt "godmorgon älskling".

Problemet är bara - jag vågar inte ta mitt första steg, för att hamna i den här trappan.

För hur skulle jag säga att du tänder en låga i mig utan att det kanske var din mening. Hur skulle jag kunna förklara för dig att du är vacker och att det lyser runt dig och ditt leende. Hur vill du någonsin att jag ska förklara hur jag snubblar över mina egna skosnören och ord när du är i närheten och att jag förlorar all kontroll över mig själv. Hur ska jag hålla din hand och veta att i slutet av dagen måste jag släppa den, och hur ska jag kunna känna värmen från sin famn på kvällen, men somna kallt på natten. Hur ska jag skriva tio-tal sms när jag knappt vågar skriva och fråga om hur då mår, och om jag inte ens kan skriva ett sms, hur förväntar då världen sig att jag ska våga ringa och prata om känslor? Hur ska jag somna till dina andetag och hjärtslag när jag vet att varje kväll finns där en ny som gör det, hur ska jag någonsin kunna vakna till din mörka morgonröst och ett "godmorgon älskling" när jag vet - att det bara är i drömmarna ..

Inga kommentarer: