onsdag, oktober 17, 2007

i wish there was something i could do

Ibland tror jag att jag hör en röst.
Från en liten liten flicka. Hon förklarar för mig hur han stal hennes tillit utan att hon märkte den kalla vinden efter honom som smekte hennes kind. Hon försöker förklara en känsla som världen har svårt att hitta ord för, och hur det bränner på pannan av hans läpptryck så mycket att det skapats brännsår. Hon förklarar hur hennes hjärtslag för honom dog ut för längesen och hur hon egentligen saknade att andas in samma luft som hon visste att han andades genom.

Om jag kunde, så skulle jag be henne att inte vara rädd. Jag skulle förklara för henne att han snart tonar bort från hennes liv, att han snart bara lever i hennes själ utan att märkas dagligen. Jag kan inte förklara någonting för henne så att hon inte bryter samman. För jag hör tysta tårar, och jag hör hur han stampar på hennes hjärta varje natt. Hon brukar sitta på min sängkant, enbart för att sjunga sorgsna melodier för mig att somna till.

Hon berättar för mig hur hon sparar betydelsefulla sms i sin mobil och hon läser dem högt för mig ibland. Kanske för att än en gång försöka tro på hans ord igen så som hon engång gjorde. Ibland ser jag henne bakom mig i spegeln med tomma ögon gömd bakom ett leende.
Ibland kan jag vakna mitt i natten och känna hennes kalla händer mot min kropp, och jag vaknar upp i panik ..


.. och plötsligt inser jag att flickan med sorgsna melodier är mitt hjärta. Flickan bakom mig i spegeln är mitt undermedvetna. Och tårarna jag hört henne gråta mitt i natten - dem är faktiskt mina egna.