onsdag, oktober 31, 2007

i wanna live like that. just like kindergarden.



Jag saknar hur det var på dagis, det kunde börja en ny tjej och man började prata och var bästa vänner efter bara tio minuter. Man delade med sig av alla hemligheter och plötsligt gjorde man allt tillsammans. Det var aldrig prat om rykten. Det var aldrig prat om att gå bakom ryggen på varandra. Och framför allt handlade det aldrig om att någon annan betydde mer än någon annan. För sådant, det hade man inte koll på under den tiden.
Men jag hittade den här "bästisar-på-tio-minuter" precis som jag säkerligen gjorde på dagis en gång med. Sarah Thulin du är min "bästis-på-tio-minuter".

På dagis kunde man vara kär i tre killar samtidigt utan att det var någonting konstigt med det. Man blev inte kallad ord, för ingen visste vad dem orden som skriks idag betyder. Man kunde pussa en och bara dagen efter pussa på någon annan. Det var aldrig prat om otrohet, för man visste inte vad det var. Man kunde bli tillsammans med en kille man inte visste någonting om och som man sa på den tiden, älska honom högre än någonting på jorden.
Jag vill kunna säga såhär till någon. Att jag älskar honom högre än någonting. När jag var 13 år gammal slängde jag mig in i mitt eget helvete med en kille, jag trodde att jag var kvar på dagis, men det var jag inte.

Under sin dagis tid behövde man aldrig oroa sig för morgondagen så som man gör nu. Man tänkte aldrig på konsekvenser, och allt föll på plats ändå. Man behövde inte oroa sig för det ena och det andra. Den högsta rädslan var det stora monstret under sängen eller i garderoben. Men om dem skrämde en fanns hade man alltid ett troget gosedjur och sin mamma och pappa att springa till.
Föräldrar finns kvar, och dem verkligen finns där. Monstret under sängen är borta och gosedjuret ligger inträngd mellan kuddarna och sängkanten.

Ibland kan man längta tillbaka till dagis, där alla älskade alla, det fanns inte gäng och ett bråk var över på fem minuter. Man kunde säga vad som helst utan att vara rädd för vad andra sa och man hade alltid någon som stod där för en för grupptrycket visste ingen någonting om. Det är mycket som förändrats, och nu är man nästan vuxen.

Snart kan man börja övningsköra, för att vara uppriktig kan jag redan nu göra det om jag vill. Jag har ett eget bankkonto och jag jobbar, har valt en inrikting på gymnasiet till ett yrke som jag vill arbeta med. Jag sover själv utan gosedjur mitt i natten och utan rädslan att där finns ett monster under sängen.

Men! Jag håller fast vid min "bästis-på-tio-minuter" för utan henne, skulle jag inte ens vara hälften av allt ni ser på bilden ovan!

things that really dont matters, and things that matters alot ..

Det spelar ingen roll.
Det spelar ingen roll för mig om vi sitter i vars en ände av soffan och tittar på något så värdelöst som Bingolotto eller något kasst ord-leks programm.

Det som spelar roll är att jag får döpa dig till baby i min mobil och att du loggar in på MSN på kvällarna och skriver om hur du saknar mig, fast det bara var en halvtimme sen vi sa hejdå i verkliga livet. Det betyder för mig att kunna se dig leta efter mig på läktaren inför någon match och att kunna vara med på din träning och få se dina läppar le så där betydelse fullt - som de bara gör åt mig. Det spelar verkligen roll om det är jag som får krypa ihop hos dig innan vi somnar och om det är jag som vaknar bredivd.