torsdag, januari 24, 2008

help me get out of this circle

I en vecka har mitt huvud varit fullproppat och jag vet inte riktigt var jag ska slänga tankarna.
Efter ett år ska jag stå framför dig igen. Sist gick det bra, men då träffades vi bara ute. Imorgon ska jag hem där. Till mitt livs nostalgihåla. Du betyder fortfarande mycket, jag hoppas att du vet det.

Jag är nervös av ingen anledning egenltigen, men samtidigt av tusen olika. Jag vill inget heldre än dit och kan inte hitta någon ursäkt för att inte kunna, samtidigt som jag har minst hundra olika anledningar att inte gå dit. Min egen röst säger att jag borde ge upp allt, men tio andra röster i mitt huvud skriker att det kan förändrats.

Och mina kära vänner - jag menar fortfarande bara som kompisar. Ni behöver inte vara rädda, jag vet vad jag ger mig in på trots att det inte verkar så. Jag känner mig stabil i det här läget fast jag är lika stadig som Bambi på hal is. Men jag vet också med full säkerhet att jag har mer att ge.

Han är min första kärlek.
Han var min första kyss.
Den första som visade mig kärlek.
Den första som visade mig sorg.
Den första som visade mig hur man hittar tillbaka till varandra.
Den första som visade mig att man kan vara vänner efter ett förhållande.
Den första som kämpade med mig för en kärlek.

Vi har som sagt tagit oss igenom mycket och under vissa delar av mitt liv förlitade jag mig på honom mest. Därför släpper jag inte så lätt. Han har visat mig att han passar in i mitt liv.

Och berättar en av våra låtar också för oss och världen.
We belong together.

Inga kommentarer: