fredag, februari 15, 2008

breaking my heart forever

Ibland undrar jag helt ärligt hur vi tagit oss så här långt.
Genom allt så har det alltid varit du i slutändan. Varje väg jag tagit har tagit mig till dig där jag stått med dig ansikte mot ansikte än en gång. Varje jävla gång. Och på något sätt känns det säkert för mig, du hittar mig på de platserna där jag gömmer mig för att världen inte ska hitta mig. Trots att jag gav upp dig varje gång det kom någonting bättre på andra sidan gatan så mötte du mig vid nästa korsning. Jag förstår inte hur du kan stå bredvid mig än idag, efter allt jag gjort mot dig.

Du måste veta en sak, och jag ger hela mitt liv bara för att bli kvitt dig och allt jag gjort. Världen tror att du bara sårat mig, men jag har inte varit någon ängel mot dig heller, och det bryter mitt hjärta i bitar att behöva erkänna för mig själv. För trots att jag behandlat dig som jag gjort så har jag älskat dig hela vägen.

Jag har sagt att jag glömt dig, sagt att jag slutat gråta för dig och jag har sagt att du inte äger mitt hjärta. Jag har sagt att jag suddat bort minnena och att dina ord slutade betyda någonting samma dag som du lämnade mig. Jag har sagt så mycket, som jag faktiskt aldrig menat. För det kommer alltid vara du.

Alltid!

Inga kommentarer: