måndag, februari 04, 2008

träningsmatcher och världsreligion

En vanlig lördags eftermiddag, Malmö ligger stilla, det är den 9: e februari. En helt vanlig dag för en stor del av invånarna i Malmö. Många har nog precis ätit frukost och är just nu på väg att göra sig i ordning och göra någonting, hela familjen.

Men inte en liten pojke som ivrigt hoppar upp och ner med en MFF-halsduk virad runt halsen i framsätet av bilen. Han pratar hela tiden om ”att nu äntligen så är MFF tillbaka och ska ha träningsmatch”. Hela han ler där han sitter i framsätet och tjatar på sin pappa om när dem är framme för att se matchen.

Två tjejkompisar som precis träffas på Gustav Adolfs Torg för att ta bussen till Kulladal tillsammans för att se första träningsmatchen som är på hemmaplan. Dem korsar Gustav klädda i varma ljusblåa kläder, polotröja, halsduk och en stor varm jacka samtidigt som dem pratar om precis allt och ingenting och knappt kan bärga sig för att se matchen.

Ett gäng ungdoms killar som är på Kulladals ena 11-manna plan och lirar fotboll med varandra. De har varit där sen tidigt på morgonen bara för att få bra platser nära alla MFF: are börjar strömma in.

En grupp äldre män som kommer i en klunga på andra sidan gatan, alla med en väl utsliten MFF-halsduk runt halsen. De går och pratar om den förra säsongen och hur framtiden för MFF kommer att se ut. ”Hur kommer Rolle att ta hand om laget? Vilka spelare stannar, vilka går?”. Sakta tar dem sig fram till Kulladals IP.


Det finns en hel del invånare i Malmö som säkerligen tycker att vi fotbollsfanatiker är helt galna som går ut en kall lördagseftermiddag för att stå och frysa medans vi ser på en träningsmatch. Jag slår vad om att många av dem tycker att fotboll bara är en fånig sport där 22 män springer runt på en fotbollsplan och sparkar på en boll. Larvigt, det är det dem tycker om oss.

Men vi, när vi ser det här, då slår våra hjärtan hårdare än någonsin och vi känner en otroligt stor gemenskap. Nästan som en sjätte religion.
När vi ber, då ber vi om samma saker – en vinst.
Vi längtar efter samma högtider – våra fotbollsmatcher.
Vår heliga bok är årsboken där vi årligen läser om året som gått.
Och vi har en kyrka – en hel arena.

Här spelar det ingen roll vilken hudfärg vi gömmer under de ljusblåa kläderna. Eller vilket land våra hjärtan annars slår för, för att på matcherna så slår alla hjärtan i takt, som ett slag. Under 5 månader fastar vi och lider något otroligt i längtan efter fotboll. Vi bär våra ljusblåa tröjor med emblemet precis över hjärtat som en symbol.
Vi har en grundare, och ett datum som vi grundades - 24 februari, 1910. Ett stort datum.

Vi bär på en kärlek och en gemenskap, ett hopp och en längtan, i vinst och förlust, i med-eller-motgång. Inte bara lag för lag, utan hela fotbollsvärlden skapar en stor gemenskap. Vi må vara fotbollsfanatiker - och i ”vanliga” människors ögon må vi vara rent ut sagt sjuka i huvudet som lägger ner halva vårt liv åt just fotbollen och dess underbara värld.

Men det vi gör, det är inte sjukt, det är inte ens lite oroväckande.
För vi mina kära fotbolls älskande vänner, vi tillsammans – inte bara Malmö FF:s supportrar utan alla lag världen över.
Det är vi, just vi fotbollsfanatiker som skapar den sjätte världsreligionen.

Det är vi som har fått fotbollen att bli världens sjätte största religion.

1 kommentar:

Anonym sa...

Riktigt bra skrivet!