torsdag, mars 20, 2008

döm honom inte för det förflutna!

Varför kan ni inte bara acceptera att han gör mig glad igen?
Varför måste ni dra upp en massa saker som han gjort, saker som hänt, saker som jag glömt! Varför kan ni inte låta mig ha det där leendet på läpparna och skratta på riktigt för första gången på riktigt länge.
Han har hittat in i mitt liv igen, vi är vänner, nära vänner. Låt mig le över det, snälla lägg er inte i, jag vet vad jag gör. Jag kommer till er om jag behöver råd! Det känns skönt att ni bryr er, men jag blir orolig när ni håller på. Jag har byggt upp en vänskap med honom nu, och jag vet att han förändrats. Och jag vet att jag trivs med den personen han är och han gör mig lycklig.

Inga kommentarer: