tisdag, juli 01, 2008

you're my first bad habit - i can't live without it

Du är den värsta, den bästa - something different from the rest.
- När du får mig att må dåligt, så river du mig verkligen i bitar. Du får mig att läsa dina ord hundra gånger, vända ut-och-in på allt du visar och ger mig. Men trots det hittar jag inte meningen med allt du gör. Jag undrar alltid;
"Är det värt att bygga på detta? Är han verkligen värd det?!"
Och svaret på min återkommande dumma fråga är alltid att "ja det är värt det" och "ja han är värd det". Det finns inget stopp på mina dumheter, och jag har bara mig själv att skylla när du aldrig skaffar en ny taktik. Jag kan känna på mig när du ska dumma dig och ändå faller jag för det over and over.
Du är det värsta i min värld.
- Men när du får mig att må bra, så lyser till och med allt mörkt i min värld, du får skuggor på hjärtats väggar att skina så mina ögon bländas. Då är du det bästa i min värld och jag får svårt att hitta ord i min själ som förklarar vad du verkligen betyder. Och så kommer frågan;
"Varför tvivlar jag på att jag betyder? Varför känner jag mig som en lek?"
Och hans svar på mina tankar är alltid att "du behöver inte tvivla på det eller mig" och "du är absolut ingen lek, det borde du veta".

De två sidorna av dig slutar aldrig slåss i min värld och jag vet inte vilken som ska vinna.
Worse VS Best.

Du är min första dåliga vana, min första kärlek - you always have to make it extreme.
Det spelar ingen roll vilken plats du har i mitt hjärta. Du klarar inte av att vara mitt i mellan. Det ska vara det bästa eller det värsta, alltid. Du ska vara kärlek eller hat. Du kan inte vara någon jag tycker om. Jag måste älska dig, måste hata dig för att du ska förstå att du existerar i mitt liv. Hela tiden.

Even through you are truble - I come back for double.

Inga kommentarer: