tisdag, oktober 07, 2008

it's just that .. we just missed the train

Jag kommer ihåg den där dagen.
Det är som igår ifall jag ska vara ärlig. Vi stod på perrongen och ditt tåg skulle rulla ut om si så där en kvart. Vi sa inte mycket, vad fanns det att säga, egentligen?

Jag minns att jag hörde din röst mot min hals.
- Jag tror jag måste gå upp på tåget nu.
Jag visste inte vad jag skulle säga, eller hur jag skulle säga det jag ville säga. För där fanns så mycket att säga, fast alla ord hade uttalats.
Jag minns bara att jag nickade och mumlade någonting, mest för jag hade en klump i halsen av gråt. Du höll om mig extra hårt minns jag, och jag ville gråta. Jag visste vad jag borde säga.

- Lämna mig inte, snälla. Jag kommer sakna dig till döds.
- Snälla försvinn inte, jag har aldrig varit så här lycklig.
- Om du går på det där tåget nu, kommer jag fastna i min ensamhet igen.
- Jag kommer vara sömnlös i dagar, förlora min aptit och bara veta hur man gråter.
- Visa mig inte vad saknad betyder.

- - -

Jag sa inget av det där.
Jag blunda hårdare än jag någonsin gjort innan du släppte taget om mig och såg mig i ögonen. Blanka ögon som inom några minuter skulle vara rent tomma.
En sista kyss.
En sista beröring.
Ett sista leende.

Och sen försvann du.
Några minuter senare försvann ditt tåg. Men då stod jag inte kvar inne på perrongen. Jag satt utanför och i princip "cried my heart out". Det var något av det svåraste jag behövt göra. Något av det jobbigaste, mest känslomässiga sakerna jag behövt genomgå. Om jag fick göra om det, så skulle jag sagt något, få dig att förstå. För det fungerar inte utan dig.

- - -

Error.
Varje dag utan dig i mitt liv är Error-stämplad.

Inga kommentarer: