fredag, november 07, 2008

...

Jag står för nära.
Jag frågar för mycket.
Bryr mig för mycket.


Jag pratar för mycket.
Jag vill veta för mycket.
Hoppas för mycket.



Allt på grund av min rädsla att förlora dig.


Någonstans så är du allt jag har.
Allt jag har som jag kan stötta mig på.
Men du behöver distans,
och någon annan hjälper dig genom det.
Bättre än jag.


Jag vet vad som sägs,
jag är inte dum.
Jag vet att det aldrig var till fel,
det var menat till mig.


Det känns som du är mil ifrån mig.
Trots att du alltid sitter i samma rum.

Inga kommentarer: