fredag, februari 15, 2008

mff's nilsson vs tff's prahl

Imorgon möts dem på Kulladal.
Roland Nilsson med sitt MFF och Tom Prahl med sitt TFF. Men fy vad det känns konstigt att inte se Prahl med ett litet ljusblått vackert emblem på bröstet. Detta är skånsk fotboll detta, skånsk fotboll som fan. Två extremt duktiga tränare och två lag med kämpar hjärtan som ska göra upp om en vinst imorgon.

Men Jonas "Sankan" Sandqvist är skadad, MFF's 1:a målvakt så 16-åriga Dejan Garaca spelar från start med backarna Ullrich Vinzents, Jimmy Dixon, Gabriel och Behrang Safari. På mittfältet hittar vi
Guillermo Molins, Daniel Andersson, Ola Toivonen och Jeffrey Aubynn. Och eftersom Junior lämnade oss och Jonatan på toppen så fyller Edward Ofere denna platsen med Jonatan Johansson så klart.

Men var har vi nykomlingarna Jiloan Hamad och Agon Mehmeti undrar de som kan någonting om MFF? Jo det ska jag säga er - dem sitter på bänken och vi kommer säkert skåda dem under matchens gång.

Vilka skador har MFF då? Jo, Jonas Sandqvist, som sorgligt nog råkade ut för en fotskada igår (torsdag). Anders Andersson, Joakim Nilsson, Labinot Harbuzi, Niklas Skoog, Babis Stefanidis och Daniel Theorin ligger också på skade-och sjukdoms fronten.

Så ja, klockan ett på Kulladals IP imorgon, och jag kommer självfallet stå där och skrika som en galning medans mitt ljusblåa hjärta slår i takt till hur spelarna springer på plan.

Men Tom Prahl, jag måste ärligt talat säga att jag faktiskt saknar dig som tränare i MFF, kan inte du och Roland dela på laget och träna de tillsammans. Snälla?

breaking my heart forever

Ibland undrar jag helt ärligt hur vi tagit oss så här långt.
Genom allt så har det alltid varit du i slutändan. Varje väg jag tagit har tagit mig till dig där jag stått med dig ansikte mot ansikte än en gång. Varje jävla gång. Och på något sätt känns det säkert för mig, du hittar mig på de platserna där jag gömmer mig för att världen inte ska hitta mig. Trots att jag gav upp dig varje gång det kom någonting bättre på andra sidan gatan så mötte du mig vid nästa korsning. Jag förstår inte hur du kan stå bredvid mig än idag, efter allt jag gjort mot dig.

Du måste veta en sak, och jag ger hela mitt liv bara för att bli kvitt dig och allt jag gjort. Världen tror att du bara sårat mig, men jag har inte varit någon ängel mot dig heller, och det bryter mitt hjärta i bitar att behöva erkänna för mig själv. För trots att jag behandlat dig som jag gjort så har jag älskat dig hela vägen.

Jag har sagt att jag glömt dig, sagt att jag slutat gråta för dig och jag har sagt att du inte äger mitt hjärta. Jag har sagt att jag suddat bort minnena och att dina ord slutade betyda någonting samma dag som du lämnade mig. Jag har sagt så mycket, som jag faktiskt aldrig menat. För det kommer alltid vara du.

Alltid!