måndag, mars 31, 2008

om jag dör nu, så dör jag lycklig


Simple Plan - 30 mars 2008 - 20.00 - Vega/Danmark.
Allt som kunde gå fel gick fel påvägen dit, missa bussar glömde legg, tappade kartor och en massa annat. Sandra Olsson får fel biljett till tåget (jag betalade till Helsingör när vi skulle av en timmes resetid innan Helsingör - alltså Köpenhamn) så ja, 30kronor för mycket typ, men vad offrar man inte för Simple Plan. Hur som helst så höll vi även på att missa tåget, först 4 minuter kvar till avgång, sen hittade vi bara Klass 1 vagnar så kunde vi inte gå genom hela tåget så vi fick springa ut och springa in genom en dörr längre bort. Tåget rullar ut iallafall och mot Danmark.

Väl inne på tåget, sitter typ alla och glor cp mycket på oss, jag trodde det berodde på att jag skrattade mycket, men när vi sen ska ut märker vi att vi suttit i en tyst kupé. Här hittade vi även Gillelej och Ballegump, bara Sarah förstår dessa ord.

Inne på Huvudbanegarden sen tog det 20 år att hitta en toalett och jag var akut pissignödig. Men toalettbesök avklarades och sen bar det av mot Vesterbrogade, gick jävligt långt och sen hittade vi ner på Enghavevej där Vega ligger. Men innan detta gick vi in på en hamburgerbar och käka pita-kebab, sjukt gott. Jävligt roligt när vi beställde också, vi pratade svengelska, eftersom varken jag eller Sarah är PRO på danska så blev det en liten blandning. Stackars gubbe som tog beställningen han måste blivit helt yr. Hemskt att bete sig som tusister i ett land som Skåne tillhört förr i tiden.

När vi väl kommer fram till Vega är där typ lite mindre än hundra personer utanför, vi trodde först vi kommit fel, men icke sa nicke. Vi var rätt, stod där ett bra tag, mer exakt ca 1 ½ timme. Sen när vi kom in sprang vi nästan rakt fram och visade biljetterna sen sprang vi upp för trapporna och fick platser skit nära scenen. Rakt framför David, tänk er!

Förbandet, Elliot Minor börjar spela, helt underbara - har aldrig hört de förut - men 5 av 5 möjliga får de. Sarah blev rent såld för en av sångarna. Men de spelade lite låtar, som jag faktiskt har i min dator nu och Sarah är jätte avundsjuk men hon ska få de senare idag. Elliot Minor spelar klart, och salen ljusnar igen.

- - -

Salen släcks ner och plötsligt hör man inledningen till "Generation" - precis låten som jag sa att de skulle börja med, och så hör man en välbekantröst "Hello Danmark!" som följs av "I'm sick of all this waiting and people telling me what I should be .." och hela publiken jublar, skriker och mitt hjärta slår så hårt att det nästan sprängs när jag får syn på David. Här står jag, bredvid Sarah, rakt framför David och resten av bandet och sjunger till en låt jag älskar och hoppar tillsammans med hela publiken. Och jag njuter av livet.

De fortsätter spela låtarna, nästan alla på nya albumet - men inte "Save You", en av de låtarna jag längtade mest efter att få höra, men jag förlåter de för de spelade gamla låtar också bl.a "Jump", "Addicted" och "I'll do anything". Man tänker inte på att allt gick fel innan man kom till konserten, man tänker inte på hur tiden rinner iväg när man står där och njuter av detta underbara band och man tänker inte på att det kommer en morgondag. Man släpper allt de där som skriker inombords och kan bara inte sluta le när man ser dessa 5 killarna på scen.

Igår, när jag stod där med Sarah vid min sida och Simple Plan uppe på scenen, då insåg jag jävligt enkelt vad meningen med livet egentligen är. Just de där är min mening med livet, mina närmaste och musiken.

Så samma tanke som jag tänkte igår - om jag dör nu, då dör jag iallafall lycklig!