torsdag, april 03, 2008

jag behöver inte dina nerdrogande hjärslag

Du är mitt happy-pill i små doser.
Du sitter inte kvar i mitt blod i långa perioder och du får mig inte att skrika av lycka lika ofta. Du får mig att känna ett jobbigt beroende och ibland kan jag inte somna utan dig i blodet. Du får mig att känna dofter på kläder som inte finns där och jag inbillar mig att du sitter fast i väggarna i mitt rum när jag ska sova. Jag försöker prata med dig, men du försvinner i en dimma.

Jag använde dig som ett skydd mot att förlora honom från min värld. Jag lät dig springa runt i mina vener och ge mig nya energi-kickar, och jag log samtidigt som jag önskade att det var han som låg sådär farligt nära och fick mig att rysa av beröringar mellan kyssar. Det var inte dina läppar som kysste mig ömt, det var hans. Jag bokstaverade hans namn i din handflata den där kvällen och jag ville känna hans beröring.

Du är min flykt, platsen jag gömmer mig på när världen tränger sig på lite för mycket. Du smyger inte i mina vener utan du sprudlar av glädje och delar med dig av den i korta stunder. Och helt ärligt, så gör du mig lycklig - men bara i de där små stunderna.

Men det står ingenting på förpackningen du ligger i att dina biverkningar är hemska. Att de alltid drar mig till den sjunde livnivån där jag bara inte vill. Det står ingenting om att du varje gång får mig att kvävas av avsmak

sluta riva, slita och dra i mig

Jag: Kan du bara ärligt talat säga vad du vill ? För det gör ganska ont att stå kvar för dig när du inte ger mig någonting tillbaka ..
Han: Jag vill inget, okej? Hejdå
Jag: Inget? - Bryta kontakten helt alltså?
Han: Mm
Jag: Tack för att du krossa mig igen.
Han: Jag krossar inte dig, jag säger vad jag vill och då får du acceptera det.
Jag: Du krossar mig!
Han: Bye!

Han ber mig acceptera att han krossar mig igen. Han ber mig stå där och se ut som en idiot för jag lät honom storma min värld igen. Han ber mig finnas där för ett söndrigt hjärta som en gång älskade mig. Han ber mig acceptera att jag är så trasig så jag snart blåser iväg.

Han ber mig se den jag kallade min värld i två månader gå iväg för att aldrig hitta tillbaka igen!