måndag, april 28, 2008

mange gav mig inspiration

"Jag skriver "hejdå" på pappert och själen skriker "stanna",
blundar och tänker på alla din löften som var halvsanna.
Försöker hindra mina tankar, och svälja mitt gråt,
hur kan det vara så himla svårt för dig att säga "förlåt"?

Hej, jag vill förklara, men förklara vaddå?
Har försökt så många gånger men du tycks aldrig förstå.
Du ber mig att visa och du ber mig att förklara,
men hur ska jag formulera mig för att vara ärlig och svara?
Ska jag påstå att du kommer finnas i mitt hjärta för alltid,
och att jag ska existera endast för dig på heltid?
Ska jag be dig dra åt helvete och låta mig vara,
och släppa taget om alla minnen som är så dyrbara?
Jag har vänt in och ut på min själ för din skull,
för varje gång du ser åt mitt håll känns jag meningsfull.
Utan dig vid min sida faller alla bitarna isär,
fattar inte hur jag ska klara av det här.

Dagarna försvinner som löven i vinden,
två år har gått och tårarna faller än på kinden.
Det finns bara en av dig, men miljoner som jag,
jag vill ha dig här för att känna dina hjärtslag.
Kalla på mitt hjärta och visa det vart de hör hemma,
jag vet att det inte är så men jag önskar jag kunde bestämma.
För du passar in på alla punkter, du klarar alla krav,
jag vill se ditt efternamn bakom förnamnet på min grav.
Du var min besvaring efter bönerna till gud,
möt mig vid altaret och låt mig kalla mig för brud.
Jag vill se dig när jag bludar, se dig när jag vaknar,
Jag älskar dig till döds och jag vill ha dig tillbaka.

Här är brevet med känslorna och kärleken som jag beskrev,
Men jag själv skulle kalla det mitt avskedsbrev."



Det verkar som att jag fortfarande kan, trots att jag ville sluta skriva under en period förra veckan. Claudia och Kjellander är på mig som iglar med att jag inte kan sluta skriva. Tack för att ni håller intresset uppe, men jag är inte sugen.

Vad tycker ni? Ska jag fortsätta?

mange - ett avskedsbrev.

jag skriver hejdå med pennan men hjärtat det skriker stanna, stanna ..
vi kanske inte var ämnade för varandra.
jag skriver hejdå med pennan men hjärtat det skriker stanna
jag vill förklara, men förklara vaddå?

jag skriver hejdå med pennan men hjärtat det skriker stanna
vi kanske inte var ämnade för varandra.
jag vill förklara men förklara vaddå,
när du vet allt jag vill säga, varför skriver jag då?

jag skriver hejdå med pennan men hjärtat det skriker stanna
vi kanske inte var ämnade för varandra.
jag vill förklara men förklara vaddå,
när du vet allt jag vill säga, varför skriver jag då?

hej jag vill förklara hur jag känner för dig så
jag bestämde mig igår och beslutet kvar står
det finns inget vi två, har förnekat det länge
vi kan säkert vara vänner men jag tvekar att det händer
för vem vinner på det i längden orkar inte mer
för vi två är som olika länder på var sin planet
från helt olika skiljda världar som svart eller vitt
två helt olika vilda själar som aldrig sa klick
så detta brev är mitt stora avsked,
mitt sätt att säga tack och förlåt att jag svek dig
fan jag gråter för dig tårarna de träffar pappert
bläcket flyter ut och handen skakar det är mitt i natten
sitter här med tända ljus det här är enda vägen ut
och oavsett hur bra vi haft det är nu denna saga slut
det finns inget annat tiden läker alla såren
jag ville bara skriva lite tacka dig för alla åren.

jag skriver "hejdå" med pennan men hjärtat det skriker "stanna"
vi kanske inte var ämnade för varandra.
jag vill förklara men förklara vaddå,
när du vet allt jag vill säga, varför skriver jag då?

jag skriver hejdå med pennan men hjärtat det skriker stanna
vi kanske inte var ämnade för varandra.
jag vill förklara men förklara vaddå,
när du vet allt jag vill säga, varför skriver jag då?

minns du när vi hade det som bäst vi två?
när vi skrattade tillsammans och ingenting kunde få oss att skiljas åt
vi värderade kärleken, vi planerade framtiden var förlovade fram tills att
du inte orken mer jag blev förstörd
var som luften försvann och livet tappade sin innebörd
varför är du så svår att komma över?
första kärleken ger sår som förblöder
men när man talar för döva öron och ingen vill lyssna
blir alla känslor man har bara skrik i det tysta
jag skriver ner vad jag känner för alla att läsa
min kärlek förklaras med ord som kommer från hjärtat
men det var längesen jag känner som jag skriver
vi är vänner undertiden jag raderar dig från minnet
och försvinner från din värld för det är aldrig mera vi två
jag älskar dig, förlåt förlåt

jag skriver hejdå med pennan men hjärtat det skriker stanna
vi kanske inte var ämnade för varandra.
jag vill förklara men förklara vaddå,
när du vet allt jag vill säga, varför skriver jag då?

jag skriver hejdå med pennan men hjärtat det skriker stanna
vi kanske inte var ämnade för varandra.
jag vill förklara men förklara vaddå,
när du vet allt jag vill säga, varför skriver jag då?

jag skriver hejdå med pennan men hjärtat det skriker stanna
vi kanske inte var ämnade för varandra.
jag vill förklara men förklara vaddå,
när du vet allt jag vill säga, varför skriver jag då?

jag skriver hejdå med pennan men hjärtat det skriker stanna
vi kanske inte var ämnade för varandra.
jag vill förklara men förklara vaddå,
när du vet allt jag vill säga, varför skriver jag då?