lördag, maj 17, 2008

sebastian krantz



Jag är kär i denna killen, han är 14, ja jag vet, men han är ju bara underbar! 14år och skriver och sjunger så. Hallå, 18årig Sebastian till Sandra, vart är du? Sebastian, jag är kär i dig, du fick mig att krossa lagen att falla för yngre än mig själv. Jag är totalt förälskad.

the story of a broken heart

Kapitel 1; Förvirrande
Jag tömde ut allt, kramade ur varje känsla från min kropp som rörde dig. Jag packade ner min del av förhållandet och försvann. Ville aldrig släppa allt, men jag behövde, så jag gjorde det. Jag visste inte om det var rätt eller fel, om jag skulle stanna och slåss för den jag älskade eller om jag skulle ge upp och lämna dig för att aldrig se dig le mot mig igen. Om jag skulle stanna och slåss för vår kärlek skulle vi antagligen dränka varandra i den?

Kapitel 2; Ånger
Hur kunde jag handera allting så där, hur kunde jag släppa det. Ingenting fanns kvar, jag hittade dig bara i bilder som jag inte kunde sudda bort. Jag höll mig fast till priset av min stolthet, höll mig fast trots att jag sakta dog inuti, min tillit till världen försvann. Jag förklarade för dig hur jag behövde dig, hur du var luften jag andades. Men du viftade bort luften och jag drog ett djupt andetag för att andas dig en sista gång.

Kapitel 3; Skyldighet
"Han älska mig inte längre, jag gjorde fel, jag kunde förändrat på saker så skulle du stannat kvar". Det var så mina tankar gick, jag skylde din förändrig på mig. Om vi gjort ditt och om vi gjort datt, om vi pratat om det och det och det. Om vi lyssnat på varandra, om vi försökt lite mer, om jag var lite mer som alla andra o.s.v. Jag intalade mig själv att det var mitt fel att du försvann och att du bytade värld för att jag inte var på rätt sätt.

Kapitel 4; Ilska
Du hade förstört mig, rivit mitt inre till ett krigsland där ingenting stod rätt till. Allt låg i ruiner i min bröstkorg och du hade stulit det vackraste jag ägde. Mitt eget hjärta! Du förstörde min värld och det hatade jag dig för, du hade stulit mitt hjärta och det äcklade mig att veta att det fanns hos dig! Jag kvävdes av känslan att fortfarande behöva dig.

Kapitel 5; Självständighet
"Jag klarar mig utan dig", det var det ända jag intalade mig själv under en hur lång period som helst. Du behövs inte för att jag ska andas lycka, du behövs inte för att mitt konstgjorda hjärta ska slå. Du behövs inte i min värld. Du är borta ur mitt liv. Jag klarade mig utan dig.

Kapitel 6; Du är osynlig
Jag nämnde dig inte, jag tänkte inte på dig, du fanns inte. Jag hade släppt dig, det var det jag intalade mig själv. Du var inte en del av mitt hjärta, min själ eller mitt liv. Du var ingenting jag behövde, och världen glänste utan ditt leende. Jag kunde andas, jag kunde leva och jag kunde älska. Där fanns en värld utan dig.

Kapitel 7; Du kommer tillbaka
Flera år senare. Flera sekunder, dagar, månader, år senare. Flera skratt, tårar, utbrott och saknader senare. Flera samtal, foto, minnen och dikter senare. Efter hur lång tid som helst kom du tillbaka, du hittade mig i mitt nya liv, det jag byggt upp utan dig. Ett liv där jag var stark mot din styrka, där jag inte lät dig ta mitt hjärta igen.

Kapitel 8; Vänskap
Vi blir vänner, vi sluter fred, vi lägger våra bråk med vårt förhållande bakom oss. Vi kan agera vuxna, vi vet hur man gör. Och jag vet hur jag gör ett misstag, vet hur jag släpper in en person jag är sjukt svag för i mitt liv igen. Jag vet vad jag gör och trots det stoppar jag inte mig själv. Jag påstår att jag är på min vakt och jag påstår att du inte har en kraft runt mig. Är det därför jag alltid ler när du är på någon meters avstånd?

Kapitel 9; Förnekelse
"Du faller igen Sandra, han börjar betyda för mycket för dig"
"Nej då, han är bara en vän. Inget mer, inte igen"
Vänner, hur många av er känner igen att ni haft det samtalet med mig senaste månaderna? Jag kan nämna ett par. Jag förnekar det, och det gör jag än idag, jag skriver på kapitel 10 idag. Jag skriver på en saga som jag inte vill avsluta för det innebär ett erkännande som jag inte vill gå igenom, men som jag antagligen måste.

Kapitel 10; Erkännande
Världen - Im still not over him!
Så, jag sa det. Är ni nöjda? Han behövde bara nämna henne så kände jag det. En ilning längst ryggraden, en kil som någon drog ut ur hjärtat på mig.

Och för en gångs skull så räcker inte alla ord jag någonsin lärt mig till.