tisdag, juni 10, 2008

11 män förändrade nyss mitt perspektiv på killar idag

Killar, andas, jag står ut med er igen.
Det har varit en bra dag. Lekt lite med min kamera och tagit det allmänt lugnt efter jobbet. Såg på matchen nyss, 0-2 till Sverige. Sådant gör en lycklig? Och det är ju bara lagom med bevis på att män inte är så dumma som vi tror, speciellt när 11 män som representerar ett helt land vinner åt oss. Ni är kanske inte så dumma när jag väl tänker efter.

Nu är jag trött, men min bror (ser ni en kille!) har tagit över toaletten. "Lillebror, glöm inte toalettlocket, NER!". Haha skoja bara. Hur som helst, så fort jag kommer till toaletten ska jag göra mig iordning och sen sova. Ingen musik ikväll (nu ljuger jag) jag vill bara sova, men lär väl ligga vaken och tänka. Mina tankar lämnar mig aldrig, så jag somnar aldrig innan tolv, ett? Det är svårt att vara filosofisk, svårt att spåna ideér till texter, dikter, krönikor och så vidare.

Hur som helst, nu ska jag göra mig iordning, för lillebror blev klar. Så vi bloggas imorgon.

särskrivning (sär skrivning?) och killar

Idag känner jag en såndär (sån där?) krypande förakt mot killar.
Jag har ingen aning om vad det mer eller mindre beror på, men jag är bara så trött på er på något sätt. Ni äcklar mig liksom. Jag tror att det började i lördags, då det bara fanns en människa i min värld som bara tröttade ut mig rejält, och denna sjukdom mot killar håller i sig. Den tog nog i riktigt igår när jag såg Oprah, som handlade om män som misshandlar sin fru. Misshandlar och våldtar, sin egen fru. Har ni hört någonting sämre? Nej, alltså måste vet vara en man som gjort det.

Jag tror jag smittade av mig på Sarah ett tag men hon verkade imun så jag får vara trött på er själv, och sitta och beklaga mig över hur sega ni är. Ni är bråkiga, dåliga, dumma, perversa, och bara helt irriterande. Skrattretande.
Det finns två människor av manligt kön som jag står ut med nu för tiden, (nuförtiden? - särskrivning deluxe) det är min lillebror och pappa. Alla andra kan väl bara lägga sig under en stor sten och låta mig vara?

Men jag förstår inte hur jag tänker, för trots att jag är så trött på allamed dingel mellan benen så pratar jag med vissa? Ni slingrar er in i min värld och det tycker jag inte om ska ni allt veta. Nej, jag får väl ta lite medicin mot denna sjukdomen, det är bra ikväll. Så då är jag öppen för samtal igen.

På återseende?

simple plan - addicted