måndag, juni 16, 2008

en av alla texter

"Vi blev liksom tomma ord,
Vi hade någonting som inga ord kan förklara, något som ingen trodde vi kunde vara. Vi byggde en väg på flera mil, det kräve samtal genom nätet och vår mobil. Vi skriver historia i varandras liv varje dag, och varje minut ifrån dig skapar blåmärken över mina hjärtslag. Vi sjunger sånger där inte noterna passar ihop, jag behöver dina andetag, hjälp mig upp ur min grop. Ta mig till trygghet, ta mig till kärlek - jag slutar aldrig hoppas på bättre tider i halvlek .."

Stop!

Jag vill inte sjunga sångerna, för vägen vi byggde kommer aldrig vandras igen. Orden du gav mig kommer aldrig uttalas igen och tryggheten i dina andetag har slutat glittra.

Du skriver betydelse i min värld, trots att du inte lever i min dimension längre.

gimme that gimme that

18 års present?
9 månades betänketid, jag vill bli mamma till en sån här sötnos!