tisdag, augusti 05, 2008

doh, it sucks to be me

Det känns som jag inte behöver vända blad i boken om mitt liv när det gäller kapitlet om dig. Jag känner på mig att det blir som med alla andra, där att bokstäverna sakta tappar färgen och vi aldrig får en ärlig chans att sätta punkt på berättelsen om oss.

Vi får aldrig chansen att ge varandra tid att lära känna varandra, se vilka felsteg man kan göra i varandras själ. Vi får inte chansen att lära oss varandras språk eller vilka blickar som säger vad. Vi får inte tiden att hitta en stadig plats i varandras liv eller ett smeknamn som blinkar ivrigt på mobilskärmen när vi vill ringa för att säga något som får den andra att le hela dagen. Vi hittar aldrig dikten som beskriver våra dagar tillsammans eller sången som blir vårat soundtrack mitt i natten.

Jag hittar aldrig rätt bland alla vägar i din kropp, jag vill hitta till hjärtat och krypa in där för att gömma mig föralltid, på en säker plats. En plats där allt heter kärlek.

Men jag vågar inte.

Jag vågar inte röra vid att vara ömtålig igen, jag vill inte vara sårbar för ett namn. Vill inte kunna gråta bara för småsaker som betyder världen när ditt namn är inblandat. Jag vill verkligen inte prata om kärlek med flätade fingrar igen under en stjärnhimmel!

utgång

Jag upptäckte nyss en sak.
Förr tyckte jag att ":)" smilyn var falsk som fan. Men jag har börjat gilla den mer och mer. Nu kan jag nästan kalla den söt alltså. Jag vet inte vad som hänt. Men men.

Nu ska jag springa ner på stan med Sarahbaby & Påven. Adjös!

Var med barndomsvän-pågarna idag. Uppdaterar om denna upplevelse senare idag!