torsdag, oktober 09, 2008

it's been too far for too long

Varje liten millimeter är en evighet i mina ögon.
Det finns inte ord att beskriva, så därför försöker jag inte heller. Det finns inte ork att försöka få dig att förstå, så därför försöker jag inte. Fast jag helst av allt i hela världen skulle se dig förstå och kanske finnas där igen

Det är för långt.
Millimetrarna blir till centimetrar, som förr eller senar blir flera mil. Om vägen mellan oss räknats i sekunder skulle vi helt enkelt gå under. Det finns ingenting vettigt i att hålla fast. Ändå gör vi det. Mäter de få dagarna upp till all oändlig saknad?! Mäter de få leendena upp till tårarna?! Jag frågar alltid mig själv. Men jag vet inte. Förstår inte. Till slut så orkar jag inte.

Till slut blir det bara bilder.
Bilder av minnen. Minnen som ofta får mig att le, men som nästan lika ofta får mig att bryta ihop och gråta. Och jag inser tillsist att det är svårare att säga hejdå än att hålla kvar.