tisdag, april 28, 2009

their mistakes ..

Varför är jag så rädd?
Varför går tankarna igång så fort jag hör någonting. Någonting så obetydligt. Varför får jag en stor jävla klump i halsen, en hel virvel av tankar i huvudet och ett hjärta som slår trippel slag när du säger något sådant, som egentligen inte betyder någonting.

Det är skador från förr som stirrar upp mig sådär. Folk från förr som gett mig skador när jag hör sådant. Och jag hatar det. Jag litar på dig, men inte folk runt omkring dig. Tankarna bara snurrar runt och var tvugen att lugna ner dem. Men jag tror inte att jag lyckades ändå.

Jag är van vid att inte kunna lita på folk, alltid tro det värsta och aldrig ha förhoppningar om någon. Men du ä mycket bättre än så. Så jag gör det farligaste jag vet, jag litar på dig. Ger mitt hjärta till dig. Jag är hur löjlig som helst nu och jag hatar att vara det.


Förlåt att det blir såhär.

sarah thulin tycker jag är dum i huvudet p.g.a min stora fobi!

Historian om Sandra Olsson och den morgonpigga getingen.
Igår vaknade jag runt 6 tiden och hörde något surrande ljud. Jag, nyvaken som jag var trodde att det var någon som skickade sms så jag svor över det och tittade på mobilerna, men inga meddelande eller någonting. Surrandet slutade och jag la mig ner i sängen igen. Efter en stund hördes ljudet igen och irriterad (och nyvaken!) tittar jag på mobilerna igen - men ingenting. Plötsligt så ser jag vid fönstert och mina gardiner - en geting! Min stora fobi, är i mitt rum klockan 6 på morgonen.

Så jag gör det enda rätta.
Jag gömmer mig under täcket.

Då kommer jag på någonting.
Jag har inge min mobil och Jerry skulle ringa typ 20 minuter senare. Så - ja, det var ett problem. Men jag vågade inte ta mobilen för jag vägrade gå ut ur mitt trygga täcke. Men till sist var jag väl så illa tvungen att sträcka ut handen för att ta den. Och jag hör de här surrandet. Creepy tycker jag!

Hur som helst, Jerry ringde och han skratta åt mig hur länge som helst - INTE KUL! Sen låg jag och smsa med Martin tills surrandet sluta, då vågade jag gå upp, ungefär runt halv 8. En och en halv timme av rädsla som jag hade kunnat sova under istället!!!