lördag, maj 02, 2009

because you love me

Jag har varit i tusentals krig.
Krig med mig själv om rätt och fel. Krig med någon jag älskat av rädslan att förlora honom. Krig där jag alltid varit den som förlorat. Krig där jag aldrig vetat vad sanningen var. Jag har varit i krig som bara handlat om att rensa luften. Krig som kommit till av ingen anledning alls egentligen. Och krig som faktiskt spelat världens största roll. Krig som lärt mig hitta den jag är idag. Krig som tog mig till platsen jag är på idag.

Men jag har aldrig förstått hur jag tog mig igenom alla ändlösa nätter, hur jag såg genom ögon som var dimmiga av tårar och hur jag kunde andas när det inte fanns någon ren luft. Jag har aldrig förstått varför jag fortsatte kämpa när jag hade förlorat.



När jag var besegrad.


- - -

Jag var besegrad under så lång tid.
Jag var inte bara besegrad utan jag var förlorad, förvirrad. Jag slutade tro på att det fanns. Slutade tro på att något så vackert kunde existera. Slutade tro på att två människor kunde uppleva det tillsammans.

Kärleken.

Jag hade slutat tro. För jag visste att ifall jag gav mig in i det igen så skulle jag bli nerskjuten. Jag skulle utplånas ifall jag gav mig in i hemskheterna igen och det ville jag aldrig riskera.

"I kärlek och krig är allt tillåtet".
Jag visste det så väl och därför höll jag mig utanför det. Jag ville aldrig vara i en zoon där allt var tillåtet, där det inte fanns regler. För jag måste hela tiden ha kontroll på min omgivning annars blir jag så rädd. Så därför bestämde jag mig. Jag skulle aldrig någonsin bli så kär att jag kunde bli besegrad. Jag skulle aldrig någonsin lämna bort mitt hjärta igen. Jag skulle aldrig skriva tusen ord om kärlek och jag skulle aldrig fantisera om en framtid med någon igen.

- - -

Men idag inser jag något.
Att man aldrig kan lova sig själv något sådant.
4 år efter att jag blev besegrad så visade det sig att jag hade fel. Någon fick mig på fall, någon fick hålla mitt hjärta i sina händer, någon fick mig att skriva tusen ord om kärlek och någon fick mig att fantisera om en framtid. Någon där ute i världen visade mig att kärlek existerade.

Allt är så enkelt med honom.
Även om det borde vara svårt på 15 mils avstånd så är det enkelt. Jag hatar att sakna folk men det är nästan enkelt att sakna honom ibland. Bara för jag vet att vi snart snart ses igen. Det är så enkelt att bara ligga kvar i sängen några timmar för länge och ligga nära varandra. Det är enkelt att veta var man hör hemma. Det är enkelt att inte behöva vara i ett krig, ett krig där man är rädd att förlora, rädd att inte veta vad sanningen är, rädd att bli besegrad igen.

Men det som är enklast i världen, det är att vara i ett förhållande där det finns kärlek. I ett förhållande där man inte är destruktiva mot varandra. I ett förhållande där man är rädda om varandra, och där man verkligen bryr sig om varandra.



- - -

Jag har chockerat många.
Inte minst mig själv när jag till sist erkände för världen att jag var kär. När jag erkände att jag inte ville vara utan dig. Du behöver inte ha makten, du behöver inte ha bekräftelsen. Du litar på mina ord om kärlek och det är allt som betyder något. Att jag inte behöver tänka tusen gånger om på hur du kommer reagera om jag säger något. För du förstår mig. Och ifall vi någon gång hamnar i ett problem, som kan vara början på ett krig, så vet jag att vi sätter oss ner och pratar om det istället.

För det är så du är!
Du är enkel. Du är allt jag behöver i min värld för att veta att kärlek visst existerar.



Jerry Olsson, jag älskar dig <3

Och sanningen är den;
att jag skulle ta mig igenom alla krig igen,
bara för att hitta den trygga platsen i din famn.

- - -

You were my strength when I was weak.