torsdag, juli 09, 2009

what a girl wants

Jag har verkligen tänkt jätte mycket på vad som händer om ett år när jag går ut skolan.
Jag kommer vara färdig skolad om ett år. Sitta arbetslös, förhoppningsvis på Essestorp på kollo och ta hand om småbarn just nu. Men, till hösten om ett år så kommer jag inte ha något fast att gå tillbaka till efter sommarn. Det skrämmer mig nu när jag tänker efter.

Eftersom jag inte vill läsa vidare än så blir det ännu svårare.
Jag vill hitta något jobb, men inte i Malmö och det blir så komplicerat om jag ska flytta från Malmö samt få jobb och bostad i en annan stad. Jag vill så mycket och vill verkligen att det går ihop. Jag vill planera redan nu eftersom jag ser mina vänner som nyligen tog studenten som inte vet vad de vill göra och har panik över detta.

Jag vill så mycket och vet inte ens i vilken ordning jag ska göra allt i.

  • Jag vill (först och främst) ha en sommar i Barnens By på Essestorp nästa år.
  • Jag vill flytta från Malmö, gärna till Småland. Älskar lugnet jag har i kroppen där.
  • Jag vill vara Au Pair i USA 1 år och bara lämna allt här för ett tag.
  • Jag vill åka Sverige runt med bil.
  • Jag vill tågluffa i Europa.
  • Jag vill läsa vidare, så jag har behörighet att öppna eget företag. Men även läsa en psykologilinje.
  • Jag vill inom en viss tid starta ett eget företag som ska ta hand om barn/ungdomar som har det svårt. Vill ha denna organisation i Småland. En mysig gård där Malmö barn/ungdomar (i första hand) ska kunna komma till och liksom bli omhändertagna om de har det svårt hemma.

Jag vill så mycket och vet verkligen inte var jag ska börja.
Kanske i ordningen som jag skrev det. Kanske i en helt annan. Jag förstår inte hur jag kan vilja så mycket. Men det kommer ju ta år och dar innan jag faktiskt hamnar på ett säkert ställe med en stabil inkomst. Jag vill vinna 10 miljoner på lotto så jag kan vara lugn i några år. Bara göra allt jag vill och sen börja vara stabil och vuxen.

Ångest för framtiden?
Jovisst!

away & home again

Hem från kollo idag.
Sorgligt, men jag lyckades att inte gråta.