onsdag, december 16, 2009

nattinlägg

Jag blir en hel annan människa runt dig.
Det har alltid varit så och jag är rädd att det inte kommer sluta vara så. Jag är super känslig när det gäller dig. Mina nerver ligger utanpå och jag känner allt, jag uppfattar allt som händer med dig. Samtidigt som jag ofta verkar misstolka allt.

Vi går förbi varandra i allt. Misstolkar allting samtidigt som vi förstår allt med varandra. Jag kan inte vänta på dig längre, det vet jag om. Jag vet att det inte finns något att kämpa för, trots att jag känner att vi skulle kunna vara allt. Vi skulle kunna förändra varandras liv.
Men vi är rädda. För vad egentligen? Att allt skulle bli rätt? Att vi skulle få något att vara rädda om, istället för något att vara rädda för. För att vi skulle ha något att förlorade om vi vann.

Du har alltid varit det extrema i min värld.
Jag kan inte förklara oss på något bättre sätt. Det extrema. Jag känner så mycket när någonting händer kring dig. Allt blir väldigt känsligt och dramatiskt ofta. Kanske för jag släppte in dig i min värld väldigt fort. Kanske för du bröt alla väggar jag byggt upp. Kanske för jag gick ovetande om så mycket så länge. Kanske, kanske inte. Jag lär nog aldrig veta svaret på varför det är så.

lite funderingar

Är det smart att cykla när det snöat? Jag är lite rädd att det blir halt.
Vilket leder mig till är det smart att sätta sig bakom en ratt när det snöat? Inte för jag tror det är så halt, men jag är en nojig människa.

Sen till min stora fundering, vad gör man på fredagskvällarna nu när Idol är slut? Jag har ingen aning. Jag trodde vi skulle åka utomlands och då skulle jag ha packat, men nu verkar jag bli utan det och har inget att göra på fredag. Någon som vill leka?