fredag, juli 23, 2010

we ignore the one who adore us. adore the one that ignore us.

Jag förstår inte riktigt folk.
Varför ska man jaga folk så extremt som inte visar några tecken på att bry sig tillbaka. Varför ska man behaga folk som inte alltid gör saker för att få oss själva att må bra. Varför hänger man kvar vid en människa som är ostabil och rent ut sagt inte bra för en.

Jag har själv varit där.
Och för mig handlade det bara om att förändra människorna. Det handlar inte bara om i kärlekslivet utan även inom vänskapen. Jag ansåg att personen gjorde något fel mot mig och ville ändra det. Det var anledningen till att jag stannade kvar och försökte gång på gång samtidigt som personen krossa mig totalt.

Men när det händer ens egna vännder gör det ont.
Jag har flera vänner som hänger fast vid en människa som inte är bra för dem. Människor som får dem att må dåligt och som inte uppfyller mina vänners förhoppningar i många lägen. Och det gör ont i mig att mina vänner skadar sig själva på det här viset. Jag vet inte hur jag ska säga någonting utan att personen blir sur, för det är det sista jag vill. Jag vill dem ju bara väl, allihopa av dem.

Och även ifall dessa människorna får mina vänner att må bra ibland, så tror jag inte att det i alla lägen mäter upp till hur dåligt dem får dem att må. Jag tror att negativa känslor är så mycket starkare än positiva i relationer. Ifall någonting negativt händer i en relation finns den där alltid. Varje gång man tänker på det kan man börja tvivla på en person. Medans dem positiva tas lättare för givet, för det är så självklart att dem ska finnas där och att man ska vara lycklig med en människa. Därför tror jag att vi uppmärksammar det negativa mer.

Det är helt underbara människor, mina vänner.
Kärlek på otroligt hög nivå och ändå ska dem hänga kvar hos någon som inte ser hur underbara dem är i alla lägen. Ifall man ska bygga på en relation måste man alltid påminna varandra om att man valt varandra för att den andra är speciell, jag tycker inte att detta alltid händer mina vänner. Det är oftast bara dem som visar, kämpar och alltid måste skaffa ny ork för att fortsätta när något går i motvind. Och det är verkligen inte rättvist på något sätt. För som sagt så har jag varit där, och jag vet hur mycket det skadar en. Antagligen är det därför jag är extra känslig när det händer mina vänner, för jag vet hur mycket skada jag tog av det.

1 kommentar:

Indiana sa...

Detta känner jag igen så väl.. Fast jag känner mig ibland lite sårad över att folk kan ta mig för given eftersom de vet att jag alltid kommer finnas där. Det är visserligen smickrande att folk vet att de inte behöver fjäska för mig.. Men det känns synd att de lägger sjukt mycket energi på att folk ska gilla dem som inte är värda det krutet.
Men förhoppningsvis så märker de det själva efter ett tag.

Pz!
//Indiana