onsdag, augusti 31, 2011

jag saknar den här tiden

Jag träffade en gammal vän idag.
En person som jag kännt sen jag var tre år gammal. Jag minns inte dagen jag träffade den här killen, jag minns bara att han och hans syster har spelat otroligt stor roll i mitt liv, då de under hela mitt liv varit som syskon till mig. Vi bodde i samma trappa under hela vår barndom, även upp i tonåren och vi umgicks konstant - vi tre och en annan kille som också bodde i trappen. När ett år senare fick en lillrbro dröjde det inte länge förrens även han var i vårt lilla gäng. Och vi bjöd in av människor i denna umgängeskretsen. Andra barn på gården fick vara med, och barn ifrån granngården som vi också kallade för "svarta grinden" eftersom där var en stor grind för att komma in på gården med kod på.

Vi lekte Sonic i trappen och i källaren.
Cyklarna på gården blev lätt till hästar eller sportbilar i vår fantasi. Vi hade kalas för varandra och vi var alltid med varandra. Våra föräldrar kände varandra, och kom så bra överrens. Vår fantasi hade inga gränser och vi lekte alltid tillsammans! Om det så var med bilar, barbie, riddare eller hund och katt-husen - det spelade ingen roll. Vi lekte alla i grupp eller med varandra två och två eller i olika mindre grupper. Men alla var alltid välkomna in i leken.

På bara några år växte vi upp.
Det tog inte lång tid innan vi var i tonåren. Gården blev nästan för liten för oss, och lekplatsen utanför kändes lite för nära våra föräldrar. Automatiskt förflyttade vi oss till "Lugnet", en stor lekplats och öppen gård bara ett kvarter ifrån oss, här lärde vi känna så mycket fler ungdomar, andra gemensamma vänner från skolan dök upp och vi umgicks alltid väldigt många på en gång. Men jag och Jenny var där ofta själva med. Satt på ett gäng stenar och pratade skit, i timmar! Jag mins inte hur mycket vi varit på Lugnet under hela min uppväxt. Men jag vet att jag saknar dem tiderna och människorna som jag delat tid med där. Vissa mer, andra mindre. Men saker händer och saker förändras. Människor förändras och vi kan inte göra något för att förhindra detta. Jag själv har förändrats sen tiden jag spenderade på Lugnet. Enormt mycket, det är som två olika personer. Men trots det är jag samma tjej. Jag hade kunnat sätta mig där på stenarna och prata skit med Jenny igen, vilken dag som helst, för jag saknar det så mycket.

Idag lever vi så olika liv.
Jenny är gift och väntar barn. Hennes bror, Joakim, har nyss skaffat hund och börjar få ordning på livet efter en tuff tonår med mycket problem och jobbiga sjukdomar. Jag har ingen kontakt alls nästan med grannkillen, Kevin. Och alla andra vi umgicks med .. dem har jag tyvärr ingen kontakt med heller. Men huvudsaken är att vi var där, då och vi hade så underbart kul tillsammans. Jag sitter inte kvar på Lugnet heller, jag har också ett eget liv där jag läser på Malmö Högskola och har så mycket nya människor i mitt liv som gjort mig till den jag är idag.

Och min lillebror springer inte efter mig och mina vänner som han gjorde förr i tiden när han hängde med på allt vi gjorde. För idag är det han och hans gäng vänner som gänger på Lugnet.

1 kommentar:

liten bror sa...

things will never be the same