tisdag, mars 15, 2011

ord

Jag saknar att skriva.
Minns att jag funderade på en paus för ett bra tag sen, och det blev det. En lång. Och nu känns det som jag tappat dig. Jag kan inte tappa mitt skrivande. Det var det bästa jag visste. Det var så jag ventilerade. Så jag fick ur mig allt som kändes jobbigt och gjorde ont.

Idag kan jag inte skriva. Jag kan inte ventilera. Få ut mig allt.

Jag saknar att höra att texterna rörde folk. Att jag nådde fram. Älskade känslan att höra att jag fått fram känslan. Att dem aldrig läst något liknande. Så vackert! Att folk satte sig in i det och förstod rakt igenom. Senaste tiden har det bara varit rörigt. Orden kommer inte fram, och då finns inte dem reaktionerna. Jag är en goodie-reaction-junkie kanske. Vill höra att det blir bra, att jag är bra.

Även om det jag älskade mest med skrivandet var lugnet det gav mig.
Jag, orden och massvis med tankar som forsar ut.