tisdag, augusti 23, 2011

vila i frid!

Jag vet att det är evigheter sen sist.
Jag minns faktiskt inte dagen då jag träffade dig sist. Jag vet bara att jag aldrig kommer få chansen att göra det igen. I grundskolan hörde du till mina närmsta vänner. Sen flytta du och vi tappade kontakt. Jag har ändå tänkt på dig, många gånger de senaste åren, du spelade stor roll och jag är tacksam att jag fick lära känna dig och ditt fina hjärta.

I söndags tog dem ditt liv.
Jag har läst allt möjligt jag kan hitta om vad som hänt, och ändå kan jag inte förstå att det verkligen hänt, det känns så overkligt. Jag hoppas att du har det så mycket bättre där du är nu, och jag är glad att jag fick chansen att lära känna dig och att kalla dig min vän!

Mauricio Rafael Deugenio Riccio!