söndag, november 27, 2011

let me tell you about my town, shitty place but it is still my town

Jag brukade älska denna staden.
Ännu mer platsen jag bor på, högsta älskade gamla lugnet. Det var här jag växte upp, här jag hade hela min barndom - jag har mer eller mindre spenderat all tid i mitt liv här. Det var den tryggaste platsen jag visste, här hände inget skit, inte mitt i stan. All skit hände bara utanför stan i min lilla trygga värld.
Men shit vad fel det har visat sig att jag haft.
Den senaste tiden har det varit ett dussintals rån i området där jag bor, jag vet inte hur många det går rykten om att dem sysslar med knark och andra illegala saker, och detta är folk som bor tätt intill mig. Här är oroligt på nätterna, inte bara på helger utan även mitt i natten. Som inatt t.ex - det verkar som om en snubbe kastat en cykel i porten som ligger rakt över gatan. Här kom två polisbilar. Och tidigare igår möttes jag, i min egen trapp av närmare sex poliser och ett gäng ungdomar, bl.a. en tjej som troligtvis var så hög att hon inte visste var hon var.

Detta är gatan jag kallar för hem.
På min gata händer det såhär sjuka grejer. Jag trodde aldrig mitt område skulle bli som ett mini-ghetto. Jag är orolig för mina vänner när dem ska ta sig hem härifrån sent på kvällarna, rädd att något ska hända på vägen, rädd att någon ska råna dem eller något annat hemskt. Jag är orolig för min bror som varit involverad med en kille som inte alltid hade alla hönsen hemma, som bor bara några kvarter bort. Jag är allmänt otrolig för att bo i det här området. Ett område som alltid känts så tryggt för mig. Ett område som jag faktiskt alltid talat vackert om. Jag har älskat att bo här, och man kan nog inte ha bott bättre som tonåring i Malmö.

Men nu har det förändrats.
Detta är inte mitt kvarter längre. Inte så länge här håller till rånare och knarkare och and crazy peoples.

have you ever thrown a fist full of glitter in the air?