måndag, augusti 27, 2012

kaffe, te, saft

Vet ni vad jag hatar?
Alltså verkligen hatar!

När man är någonstans och folk sätter igång kaffe.
Då kommer frågan, alltid.

"Vill du ha kaffe?"

Och som den anti-kaffe människa jag är så säger jag alltid nej.
Jag har aldrig tyckt om kaffe. Och folk har försökt få mig att dricka det. Släkt, vänner, ex. Men varje gång tar jag typ och smakar två droppar och sen undrar jag alltid varför jag gjorde det där, igen. Smakade det där äckliga skitet som är förfärligt. Det smakar ju inte ens gott! Inte ens lite.

Men som sagt, jag säger "Nejtack, jag dricker inte kaffe" och ler fint.
Sen kommer frågan jag hatar. Antagligen mer än mycket i världen.

"Okej, vill du ha te då?!"
"Nejtack, jag är inte så glad för te heller, varma drycker överhuvudtaget".

Jag är inte glad för varma drycker, för jag bränner mig alltid på tungan och får gå och känna mig som en katt i flera dagar med sträv tunga. Men visst, te kan vara otroligt gott när man ligger hemma, om det är kallt och man myser ner sig själv bland en massa filtar eller liknande. Om man har filmkväll eller ifall man sitter framför en öppen brasa och myser. Men då ska det vara te som smakar riktigt gott, gärna någon fruktig smak och sen ska där vara socker i. Det är socker med te, inte tvärtom för mig.

Det är kanske en konstig sak att hata.
Men frågan som kommer efter det känns så fel.

"Men .. jaha. Vill du ha saft då?"

Av någon konstig anledning har jag fått för mig att saft är något barnsligt.
Precis som om man inte är vuxen förrens man börja dricka kaffe .. eller åtminstonde te. Och varje gång de här händer känner jag mig som en fem-åring som inte fattar något och bara kan dricka saft. För dricker man inte kaffe så är man ju fem .. och får dricka saft.

Inga kommentarer: