fredag, oktober 12, 2012

vila i frid min älskade lilla hårboll!

Jag saknar dig redan så hjärtat sprängs i bröstkorgen på mig och jag vet inte hur jag ska sätta ihop alla bitar utan dig. Du var, och kommer alltid vara, den vackraste katten som gått på denna jord. Du har varit min bästa vän så länge jag kan minnas och jag vet inte hur jag ska ta mig igenom denna saknad. Men jag vet att du har det bättre nu. Jag älskar dig mer än någon någonsin kan beskriva och jag önskar jag kunde behålla dig i all evighet. Men istället fick du somna in spinnande i min famn och jag fick smeka över din mjuka päls, hålla dig i tassen och stryka dig på kinderna som jag alltid brukar göra. Jag kan inte i ord beskriva hur ont det gör att du inte finns hos oss längre.

Här kom en rödhake till pappa i trädgården samtidigt som du börjat somna in. Jag är så säker på att det var du. Att du är en rödhake nu och flyger fritt, att du kommer hit och tittar till oss. För du var kvar när vi kom hem, nästan som om du ville att vi också skulle se dig.

Jag älskar dig så mycket min älskade Simba. Om du bara visste hur jag saknar dig. Jag börjar undra om tårar kan ta slut. Just nu känns det inte så. Du äger en så fruktansvärt stor plats i mitt hjärta bubbis. Jag kommer älska och sakna dig till den dagen mitt hjärta slutar slå och jag får ha dig spinnande i min famn igen.