tisdag, december 15, 2015

She woke up one day and threw away all her excuses

För ungefär ett år sen fick jag nog.
Jag fick nog på att inte hitta kläder jag tyckte satt bra, blev trött på att alltid undra vad folk egentligen tyckte om mig. Det var inte bara kroppen som värkte längre utan det satte sig verkligen på psyket på mig och jag undrade hur jag kunnat låta det gå så långt. Jag blev trött på att känna att mig obekväm i mitt eget skinn

Så i februari satte jag igår med en förändring. 
Jag la om min kost helt och hållet och på 2 månader rasade jag 14 kg. Det är något av det sjukaste jag åstadkommit och förändringen märktes direkt på hela mig. Motivationen svajade rejält när jag nästan gick in i väggen och fick stressmage p.g.a. mitt förra jobb och jag tog en paus i min diet men fortsatte tänka på vad och hur jag åt under 4 månader och gick endast upp 2 kg under sommaren.

När jag började mitt nya jobb i augusti började jag även träna.
Jag var på gymmet 3-6 gånger i veckan och det tog inte lång tid innan det blev en vana. Utan att jag märkte det blev det ett beroende och någonting jag behövde i min vardag. Någonting som fick mig att må så fruktansvärt bra och känna mig stolt över mig själv.

Idag är det 5 månader sen jag började träna ordentligt.
Jag mår bättre på alla möjliga sätt. Kroppen värker inte längre för den är sliten. Den värker av träning, när jag pushar mig själv, när jag klarar saker jag aldrig trodde jag skulle klara. De där ömma musklerna är det bästa jag vet. Mitt psyke börjar också återhämta sig även om jag fortfarande inte förstår vad jag åstadkommit. Jag tittar i spegeln och ser samma Sandra som jag alltid sett. Jag ser inte att jag tränat och ätit bort massor med kilo och centimeter från min egen korpp. Jag köper fortfarande kläder i min gamla storlek och många klädesplagg sitter ordentligt mycket för lösa på mig idag.

Sammanlagt under detta året har jag gått ner 20 kg. 
20 kilo, det låter inte mycket i mina öron. Men när jag håller samma vikt i händerna på mina bodypump pass är det svårt att förstå att jag gått och burit på det där på min kropp varje dag. 20 kilo ser inte mycket ut i mina ögon men när jag ser det på vågen och tänker på var jag var för ett år sedan så blir jag så motiverad att pusha mig själv ännu hårdare under 2016 och gå ner ännu mer.

För det är planen!
2015 var året då jag startade den kanske viktigaste resan i mitt liv. 2016 ska jag fortsätta och nå nya mål. Jag ska bli bekväm i mitt eget skinn, köpa kläder och inte behöva tänka på hur de ser ut när de sitter tight över mage eller lår. Jag kan, jag vill, jag ska!


Inga kommentarer: