tisdag, september 12, 2017

If tears could build a stairway..

"..and memories a lane.
I would walk right up to Heaven
and bring you back again.

No farewell words were spoken,
No time to say "Goodbye".
You were gone before I knew it,
and only God knows why."

- - -

Den 10 september blev min morfar en ängel.
Det gick fort, fortare än någon av oss kunde tänka oss. Han var inte sjuk, han var inte gammal. Han var inte färdig. Jag var inte färdig med honom. Han skulle ju se mig gifta mig, få träffa sina barnbarnsbarn. Nu kommer han inte kunna göra det.

Jag har fortfarande inte förstått att han är borta.
Fortfarande inte greppat att jag aldrig kommer få se eller krama min morfar igen. Jag kommer aldrig få höra honom säga "Hallå, det är din gamla morfar" på andra sidan telefonen när jag ringer det där numret jag kunnat sen jag var hur liten som helst. 

Jag är så förvirrad i mina känslor.
Jag har inte gråtit än. Vet inte om det är för jag inte greppat vad som hänt eller vad det beror på. Men det känns fel att inte gråta. Det känns fel att verka så stark när resten av familjen är trasig. Men sen pratade jag med mamma som sa att hon inte sörjer fullt ut eftersom hon vet att mormor mår så dåligt det bara går att må just nu. 

"Det värsta för en förälder är att se sina barn vara ledsna" sa mamma.

Och jag förstår ju vad hon menar
Jag tänkte likadant i söndags när jag klev in i rummet på sjukhuset där mamma och mormor satt. Jag ville vara stark för dem, för mormor som förlorat sin livskamrat, för mamma som precis förlorat sin pappa. 

Jag är glad att det gick fort morfar.
Jag är glad att du slapp lida. Glad att du slapp behöva ligga i en sjukhussäng i flera veckor eller månader. Glad att du slapp behöva ha flera olika personer från hemtjänsten som kom hem och tog hand om dig. Jag är glad att du fick en sista morgon tillsammans med mormor innan ditt hjärta inte orkade mer och jag är glad att du fick somna in hemma i din egen säng. Jag är glad att du var frisk och vid medvetande tills dagen du togs ifrån oss. Jag är glad att jag får minnas dig som min morfar, samma morfar du varit i 26 år. 
.
Jag lovar att vi tar väl hand om mormor
Hon blir inte ensam och vi ska se till så hon vet hur hon startar värmen i huset så hon slipper frysa. Micke, Dennis och Ali tar hand om trädgården och jag och Jennifer hjälper mormor handla och städa. Sen äter vi middag ihop, med en tom stol runt bordet som är reserverad för dig.Du behöver inte oroa dig, vi ska ta hand om henne åt dig.

Vila i frid älskade morfar.

Inga kommentarer: